Under 1700-talet var tron på människans möjligheter obegränsade och då även möjligheten till att allt gick att mäta, väga och förutse. Det var därför inte så konstigt att Condorcet blev så optimistisk om människan och dess förmågor.
Människans och människosläktets möjligheter var obegränsade ansåg han och många andra under denna tid.
Integralkalkylen var även det något han var upptäckare av. Skribent (en av flera) av Encyklopedin och utöver det anhängare av den franska revolutionen.
Detta fick som resultat att han fick hålla sig undan under en längre tid för att slippa galgen. Men galgen blev aldrig hans öde.
Han har skrivit det berömda verket som på svenska heter Utkast till en historisk tavla och som utgavs 1794.
Optimismen var som sagt stor denna tid och det var först under senare delen av 1800-talet och 1900- talet som man förstod att verkligheten inte var så enkel som man då trott. Kaos teoretikerna hade inte uppstått, strängteorin var en omöjlighet, och slumpen något som man enbart ansåg fanns inom spelvärlden men även här trodde man på matematiska kalkyler.
Det var en trygg, enkel och framtidsoptimistisk värld där katalogisering var något många höll på med. Bland annat vår egen Carl von Linné.
