Något därute i yttre rymden bryter mot lagen –
fysikens lagar.
Astronomer kallar det ultraluminösa röntgenkällor (ULX) som utstrålar cirka 10 miljoner gånger mer energi än solen. Denna stora mängd energi bryter mot en fysisk lag som kallas Eddington-gränsen, vilken är gränsen för hur ljust något i en viss storlek kan vara. Om något bryter Eddington-gränsen förväntar sig forskare att det sprängs i bitar. Denna ULX "överskrider dock regelbundet denna gräns med 100 till 500 gånger och exploderar likväl inte vilket förbryllar fysiker", enligt ett uttalande från NASA.
Nya observationer publicerades nyligen i The Astrophysical Journal från NASA: s
Nuclear Spectroscopic Telescope Array (NuSTAR), där man ser på universum i
röntgenstrålningsfältets högenergifält. Härifrån bekräftades att en ULX, kallad M82 X-2,
definitivt är så ljus att den borde explodera.
Tidigare teorier föreslog att den extrema
ljusstyrkan som upptäckts därifrån kan vara någon form av optisk illusion, men den nya
studien visar att så inte är fallet - denna ULX trotsar därmed Eddington-gränsen utan att explodera.
Kan
Eddington-gränsen vara felkonstruerad?
Astronomer trodde tidigare att ULX kunde vara svarta hål. Men M82 X-2 är en bevisad neutronstjärna.
Neutronstjärnor är kärnor efter stjärnor. Vår sol
blir en gång en sådan. En neutronstjärna är så tät att tyngdkraften på dess yta
är cirka 100 miljarder gånger starkare än på jorden. Denna intensiva gravitation
innebär att allt material som dras ner till neutronstjärnors yta kommer att ha
en explosiv effekt. En marshmallow som släpps på ytan av en neutronstjärna
skulle ge energi som från tusen vätebomber, enligt NASA.
Den nya studien visade att M82 X-2 drar åt sig cirka
1,5 gånger jordens material varje år från en närliggande stjärna. När denna mängd
materia träffar neutronstjärnans yta produceras den
otroliga ljusstyrkan.
Forskargruppen anser att detta är bevis på att något
måste hända med M82 X-2 som förändrar de fysikregler vi anser är riktiga och
bryter Eddington-gränsen (men kan det
inte vara så att Eddington-gränsen inte stämmer fysiken behöver omtolkas).
Nuvarande teori är att neutronstjärnans
intensiva magnetfält förändrar formen på neutronstjärnans atomer vilket gör att
stjärnan kan hålla ihop även när den blir ljusare och ljusare utan att explodera.
Observationer låter oss se effekterna av dessa
otroligt starka magnetfält. Magnetfält som vi aldrig kan reproducera på jorden med
nuvarande teknik beskriver den som ledde studien Matteo Bachetti astrofysiker vid Cagliari
Astronomical Observatory i Italien det i studien.
Bild En illustration av en neutronstjärna - en
ultralysande röntgenkälla - som snurrar runt som tendrils av magnetfält piskar
genom rymden. (Bildkredit: NASA / JPL-Caltech)
