Hydrazin är en färglös, rykande, hygroskopisk vätska
med ammoniaklukt med molekylformeln N2H4. Den är blandbar med vatten i alla
proportioner. Hydrazin är mycket energirikt (ΔHf0 12,1 kcal/mol) och används
som bränsle i rymdraketer. Ren hydrazin kan självantända,
Rhea är näst störst av Saturnus 82 månar. Rheas yta består av vatten och is och tros under denna ha en stenkärna av storlek av 1/3 av månens
volym. Precis som Jordens måne är alltid samma sida av Rhea vänd mot Saturnus
(obs Jordens måne mot solen).
I en ny rapport i Science Advances har Mark Elowitz
och ett team andra forskare i fysikaliska vetenskaper, optisk fysik,
planetarisk vetenskap och strålningsforskning i USA, Storbritannien, Indien,
och Taiwan presenterat den första analysen av långvågigt ultraviolett reflektorspektra
av regioner på Rhea. Uppgifter som samlats in av Cassinis instrument där
ultraviolettbildåtergivning undersökts i spektrografi nu.
Cassini-Huygens var ett forskningsprojekt som bestod
av rymdsonden Cassini och landaren Huygens vilka skickades till planeten
Saturnus och dess månar i första hand Titan. Bakom projektet stod NASA, ESA och
det italienska rymdorganet Agenzia Spaziale Italiana (ASI). Uppdragets längd
var mellan 1997 då den sköts upp och tills kontakten med farkosten bröts den 15
september 2017.
De visades genom spektrografi att det på Rhea fanns hydrazin monohydrat eller att detta var den
mest rimliga kandidaten att förklara funktionen eller absorptionen vid 184 nm.
Hydrazin var också ett drivmedel i Cassinis propellrar men då denna insamlingen
av data gjordes var inte dessa igång vid överflygningen över isen gjordes och
därför antogs signalen vara hydrazin från annan källa.
Forskarna beskriver hur hydrazinmonohydrat kan
uppkomma kemiskt på isiga ytor. Ytan på Rhea har stora kratrar såsom stora
nedslagskratrar i nord-sydlig riktning. Yttemperaturen på Rhea skiftar mellan
ca 150 till 200 C. Hypotesen är att det existerar en källa av koltetraklorid
(CCl4) på Rhea och ett färskt lager av vatten-is som har sitt ursprung från
Saturnus E-ring. UV-refrestansspektroskoptekniken var känslig i de övre
mikrometrarna vilket gjorde det möjligt för forskarna att upptäcka ett lager av
klormetanföreningar under vattenisdepositionerna på Rhea.
Det var dock fortfarande svårt att förklara
förekomsten av klorföreningar via kemiska vägar på Rhea eftersom deras ursprung
krävde förekomsten av ett inre havsskikt eller exogen leverans av
mikrometeoroider eller asteroider som innehåller klor. Även Saturnus månar
Titan och Dione antas ha samma uppbyggnad i isen.
Jag
(min anm.) är tveksam till resonemanget. Visst har det upptäckts hydrazin men
jag anser att detta kommer från raketbränslet. Säkert har de rätt i att propellrarna
var avstängda vid överflygning av isytan och inget bränsle då kom ur farkosten.
Men bränsleföreningar av detsamma kan ha följt med sedan tidigare som ett tunt
moln eller tunt mindre molekylmoln och stört mätningarna eller förfalskat dem.
Vi ska komma ihåg att detta är rymden där inga vindar finns som rör bort
föroreningar.
Bild från vikipedia på Rhea.
