En astrofysikalisk maser är en naturligt förekommande
källa till spektrallinjeutsläpp, vanligtvis i mikrovågsdelen av det
elektromagnetiska spektrumet. Dessa utsläpp av mikrovågor kan uppstå i molekylära moln runt kometer, planetatmosfär, från gas mellan stjärnor eller från stjärnor inklusive olika andra förhållanden i den interstellära rymden.
Megamasers skiljer sig från masers genom sin stora isotropa luminositet
(likformad utstrålning). Megamasern igenkänns då den har en luminositet på 103
solluminoniteter, vilket innebär att denna källa är100 miljoner gånger ljusstarkare än masers därav prefixet mega. De har upptäckts långt ut i universum.
En kraftfull radiovågslaser, "megamaser", har observerats av MeerKAT-teleskopet i Sydafrika.
Den rekordstora megamasern finns cirka fem
miljarder ljusår från jorden är den mest avlägsna megamaser som upptäckts.
Ljuset från den har färdats 58000 miljarder
kilometer innan ljuset nådde jorden.
Upptäckten gjordes av ett internationellt team av
astronomer under ledning av Dr Marcin Glowacki som tidigare arbetat vid
Inter-University Institute for Data Intensive Astronomy och University of the
Western Cape i Sydafrika.
Dr Glowacki, är numera baserad vid Curtin
University-noden vid International Centre for Radio Astronomy Research (ICRAR)
i västra Australien. Han säger att megamasers vanligtvis skapas när två galaxer
våldsamt kolliderar.
"Då galaxer kolliderar blir gasen i dessa
extremt tät och kan då utlösa koncentrerade ljusstrålar skjuts ut",
säger han. (en megamaser har då uppstått)
"Detta är den första hydroxyl-megamaser som observeras av MeerKAT och den mest avlägsna från oss vi sett genom ett teleskop hittills.
Det är imponerande att vi under bara en enda natt av
observationer hittat en rekordstor megamaser. Det visar hur bra teleskopet
är."
Objektet fick namnet "Nkalakatha" ett
isiZulu-ord som betyder "stor boss".
Dr Glowacki säger även att megamasern upptäcktes redan
den första natten av en undersökning som omfattade mer än 3000 timmars
observationer från MeerKAT-teleskopet.
Teamet använder MeerKAT för att observera mindre delar
av himlen extremt djupt per tagning och mäter vätehalten i galaxer från det
avlägsna förflutna till nu. Kombinationen av att studera hydroxl masers och
väte kommer att hjälpa astronomer att bättre förstå hur universum utvecklats
över tid.
Bild vikipedia på ett område där fenomenet sker (var
är okänt). En megamaser fungerar som en astronomisk laser som strålar ut mikrovågsutsläpp
snarare än synligt ljus.
