Solen bildades för 4,6 miljarder år sedan men inte
på den plats där vi i dag ser den. Den kom till i ett gasmoln långt från oss
tillsammans med många andra stjärnor. Stjärnor (solar) som sedan skingrades
över tid.
Men vilket gasmoln och var det fanns vet vi inte
säkert. Vi har några ledtrådar i form av meteoriter av vilka några fortfarande
bär ledtrådar om gravitationsmiljön varifrån de bildades vid solsystemets
födelse. Till exempel har isotoper av element som kalium inuti meteoriter visat
var i en nebulosa de bildades och variationer mellan meteoriter kan användas
för att bestämma nebulosans förhållanden långt innan uppkomsten av planeter.
Med data från meteoriter och med hjälp av
datorsimuleringar undersökte ett internationellt team av astronomer solens
troliga bildningsplatser och publicerade resultatet i Monthly Notices of the
Royal Astronomical Society. De föreslår utifrån resultatet att solen hade många stjärnsyskon och att bildandet skedde i en gasrik nebulosa.
En misstänkt nebulosa är den närliggande nebulosan Barnard 68 en mörk klump (från oss sett. se bild ovan) av kall gas och damm med små korn av silikater (stenigt material) komplexa kolmolekyler som liknar sot och som finns några hundra ljusår bort. En kuslig, kolsvart spöklik massa som blockerar allt ljus från stjärnorna bakom den likt ett ogenomskinligt hål på himlen.
Barnard 68 har en diameter av ett halvt ljusår och
finns 407 ljusår bort från oss. Men gasen där skulle idag knappast räcka för att
bilda en enda stjärna av solens storlek i dag. Men här kanske fanns tillräckligt med gas för länge sedan innan denna
använts vid solfödelser?
I andra änden av skalan har vi det molekylära molnkomplexet Orion B. En enorm plats med aktiv stjärnbildning i dag över tusen ljusår bort och är många hundra ljusår tvärsöver. Här finns material för att bilda minst 100000 nya stjärnor i storlek som solen. Orionnebulosan är synlig för blotta ögat och är platsen för hundratals stjärnors bildning ännu i vår tid. Det är en plats som kan ses som en enorm stjärnfabrik. Men vad säger att det fanns lika mycket gas för stjärnbildning här för 4,6 miljarder år sedan?
Stjärnor bildas i kosmiska moln så kallade nebulosor
och bildas då det inre av molnen kollapsar och då startar en stjärnas bildning.
Nebulosor finns i många former och storlekar från små mörka kulor till enorma
gigantiska molekylmoln.
Men var bildades då solen och dess stjärnsyskon?
Liksom solen låg de en gång inbäddade tillsammans och vandrade troligen ut på
egen hand för eoner sedan och spreds över galaxen. Astronomer söker efter dem -
stjärnorna med samma ålder och sammansättning som solen. Men ännu är inte någon
funnen.
Orionnebulosan
är misstänkt som vår sols bildningsplats då här sker mycket stjärnbildning än i
dag. Men Barnard 68 nebulosan ser jag som lika trolig plats. Inget säger att
inte här en gång fanns mycket material för stjärnbildning. En intressant fråga
är även den varför stjärnor spreds över galaxen efter sin bildningsfas. Hur och
varför och i vilka riktningar? Kan det inte tänkas att solen kom till i ett litet gasmoln som nu inte längre finns eller som gått upp i Orion B eller Barnard 68?
Bild vikipedia på nebulosan Barnard 68. Vilket inte
är den mest misstänkta platsen där vår sol bildats men en vacker bild på
nebulosan är det. Det svarta fältet är gasnebulosan som döljer bakom liggande stjärnor.
