Plejaderna är inte ensamma

 

Bild wikipedia Plejaderna.

Astronomer vid University of North Carolina at Chapel Hill har upptäckt att stjärnhopen Plejaderna, de "sju systrarna" endast är den ljusa spetsen av en mycket större stjärnfamilj.

Genom att kombinera data från NASA:s TESS (Transiting Exoplanet Survey Satellite) och den europeiska rymdorganisationen ESA:s rymdteleskop Gaia har forskare upptäckt tusentals dolda syskon till Plejadera utspridda över himlen, en vidsträckt struktur som de kallar det större Plejadkomplexet.

 Upptäckten visar att Plejaderna är 20 gånger större än man tidigare ansett. "Upptäckten visar att tusentals sedan länge utspridda stjärnor ingår och som finns över hela himlen", beskriver Andrew Boyle, huvudförfattare till en ny studie och doktorand i fysik och astronomi vid Universitetet i North Carolina vid Chapel Hill.

Resultatet av studien ger stora konsekvenser. Plejaderna är inte bara ett astrofysiskt riktmärke för unga stjärnor och exoplaneter utan också en kulturell stjärnhop  som finns beskriven över hela världen i Gamla testamentet och Talmud, och firas som Matariki i Nya Zeeland och till och med representeras av bilmärket Subarus logotyp i Japan. "Genom att mäta hur stjärnor snurrar kan vi identifiera stjärngrupper som är för utspridd för att upptäckas med traditionella metoder, vilket öppnar ett nytt fönster in i vår galax dolda arkitektur", beskriver Boyle.

Studiens resultat hjälper till i att rekonstruera var stjärnor kom till och i vilken grupp av stjärnsyskon de tillhör vilket är ett viktigt steg mot att förstå hur solsystem, inklusive vårt eget, bildas och utvecklas.

Forskningsrapporten finns tillgänglig online i The Astrophysical Journal.

Gåtan över de sju (systrarna) stjärnorna (Plejaderna)

 

Plejaderna är en öppen stjärnhop i Oxens stjärnbild som fått sitt namn efter den grekiska mytologins namn på de sju nymferna.  

 Plejaderna finns cirka 440 ljusår från Solen. Med blotta ögat ser Plejaderna ut som en mycket liten karlavagn och man kan vanligen se de sex ljusstarkaste stjärnorna som ingår i stjärnhopen under bra siktförhållanden går det att se upp till tio. I en kikare ses en mängd ytterligare stjärnor totalt några hundra. Stjärnorna är omgivna av en nebulosa vilket går att se i foton med lång exponeringstid. Stjärnhopen är ganska ung, cirka 100 miljoner år. Men själva sjustjärnorna som är Plejaderna kan vi sedan många år med blotta ögat enbart se sex stycken av de sju ingående stjärnorna.

På den norra himlen i december är Plejaderna, eller de "sju systrarna" en vacker syn. Men man kan enbart se sex stjärnor en av de ursprungliga sju finns numera så nära en annan av systrarna att det bara kan ses sex stjärnor om man inte använder ett starkt teleskop.

Många kulturer runt om i världen hänvisar till Plejaderna som "sju systrar", och berättar också ganska lika historier om dem. Efter att ha studerat stjärnornas rörelse mycket noga tror vi att dessa berättelser kan gå tillbaka 100000 år till en tid då konstellationen såg helt annorlunda ut och kunde ses som sju stjärnor utan hjälpmedel. I grekisk mytologi var Plejaderna de sju döttrarna till Atlas (en jätte eller Titan).

En liknande historia finns bland aboriginer över hela Australien. I många australiska aboriginska kulturer är Plejaderna en grupp unga flickor och förknippas ofta med heliga kvinnoceremonier och berättelser. Hur kommer det sig att de australiska aboriginska berättelserna är så lika de grekiska?

 Antropologer brukade tro att européerna kunde ha fört den grekiska historien till Australien där den anpassades av aboriginer för sina egna syften. Men de aboriginska berättelserna verkar vara mycket äldre än den europeiska kontakten med Australien. Och det fanns ytterst lite kontakt mellan de flesta australiska aboriginska kulturer och resten av världen i minst 50000 år. Så varför delar de samma historia?

Alla moderna människor härstammar från Afrika innan de började sina långa migrationer till de bortre hörnen av världen för 100000 år sedan. Kan dessa berättelser om de sju systrarna vara så gamla? Är berättelsen från den afrikanska tiden och togs med när människan reste till Australien, Europa och Asien?

Noggranna mätningar med Gaiateleskopet och andra teleskop visar att Plejadernas stjärnor rör sig långsamt på himlen. En stjärna i systemet Pleione, är nu så nära stjärnan Atlas att de ser ut som en enda stjärna för blotta ögat.

Men om vi tar hänsyn till stjärnors rörelser bakåt i tiden och går tillbaka 100000 år var stjärnan Pleione längre bort från Atlas och skulle ha varit väl synlig för blotta ögat den gången. Så för 100000 år sedan skulle de flesta ha sett sju stjärnor.

Det är fascinerande att tänka sig (min anm.) att berättelsen om Plejaderna funnits med sedan mänsklighetens barndom. Kan det vara så? Ja absolut berättelser gick vidare muntligt från far till son utan avbrott innan skriftspråket kom till.

Bild på Plejaderna från vikipedia,