Förr - på 1960-talet och in på 70-talet- gick folk ut och demonstrerade när orättvisorna blev för stora. Man demonstrerade mot alla sociala orättvisor.
Men sedan kom 1980-talet, där man skulle ”satsa på sig själv och skita i andra” Och här har samhället fastnat, i ett slags ”förverkliga dig själv” drömmar.
Därför har alliansen kunnat genomdriva sitt omänskliga system av utförsäkring av sjuka och en fortsatt sänkning av a-kassa för arbetslösa.
För ett år sedan gick kyrkan ut med påskuppropet - men inte hjälpte denna demonstration. Inte hjälpte oppositionens krav på att fas 3 skulle bort, den ändrade bara namn till sysselsättningsgarantin (SS-garantin) och så var alla nöjda i oppositionen.
Utförsäkringens agenda, där oppositionen fick majoritet i riksdagen för att den skulle förändras, fick till slut till följd att en begreppsändring infördes som ger ingen förändring alls för de utförsäkrade.
Däremot finns nu ett starkt hot om att sjukförsäkringen ska skärpas ytterligare 1 januari 2013. Kanske detta ska ses som en varning till oppositionen om att protesterar ni så blir det än värre för sjuka och arbetslösa…
Nu är ett nytt upprop på väg, undrar just hur många som bryr sig om att demonstrera i Sverige av idag? Och att det får någon större uppmärksamhet är tveksamt - vi lever i en kall och hård stat numera.
