Bilden ovan är tagen med Webbteleskopet. Här ses en gnistrande scen av stjärnfödelse i Pismis 24, en ung stjärnhop cirka 5
500 ljusår från jorden i stjärnbilden Skorpionen. Ett av de bästa områdena för
att utforska heta unga stjärnors egenskaper och utveckling.
Det som ser ut att vara en klippig, stjärnbelyst
bergstopp med strimmiga moln är i själva verket ett kosmiskt stoftlandskap som efterhand
förintas av de brännande vindarna och strålningen från närliggande massiva,
unga stjärnor.
Denna unga stjärnhop kallad Pismis 24, finns i
kärnan av den närliggande Hummernebulosan, ungefär 5 500 ljusår från jorden i
stjärnbilden Skorpionen. Pismis 24 är en livfull stjärnbarnkammare och en av de
närmaste platserna från oss räknat för uppkomst av massiva stjärnor. Dess
närhet till oss gör området till en av de bästa platserna att utforska och undersöka egenskaperna
hos heta unga stjärnor och se hur de utvecklas.
I centrum av detta glittrande kluster finns Pismis 24-1. Den ligger i mitten av en klump av stjärnor ovanför de
taggiga orange topparna och den högsta spiran pekar direkt mot den. Pismis
24-1 ser ut som en gigantisk och enda stjärnan här. Forskare har numera förstått
att den består av minst två stjärnor även om det inte kan upplösas i två i bilden
ovan. Med en massa på 74 respektive 66 solmassor är de två stjärnorna
bland de mest massiva och ljusstarka stjärnor som någonsin skådats.
Bilden är tagen i infrarött ljus av Webbs NIRCam
(Near-Infrared Camera) och avslöjar tusentals juvelliknande stjärnor i olika
storlekar och färger. De största och mest ljusstarka stjärnorna med sexpunkts
diffraktionspikar är de tyngsta stjärnorna i hopen. Hundratals till tusentals
mindre medlemmar av hopen ser ut som vita, gula och röda, beroende på deras
stjärntyp och mängden stoft som omger dem. Webb visar oss också tiotusentals
stjärnor bakom hopen vilka är en del av Vintergatan.
Superheta, unga stjärnor vissa nästan 8 gånger varmare
än solen slungar här ut brännande strålning och solvindar som skulpterar ett hålrum
i väggen på den stjärnbildande nebulosan. Nebulosan sträcker sig långt bortom
NIRCams synfält. Endast små delar av den är synliga längst ner och uppe till
höger på bilden. Strömmar av het, joniserad gas strömmar från nebulosans åsar,
och tunna slöjor av gas och stoft, upplysta av stjärnljus, svävar runt dess
höga toppar.
Dramatiska spiror sticker ut från den glödande
väggen av gas och slår emot strålningen och vindarna. De ser ut som
fingrar som pekar mot de heta unga stjärnorna som har skulpterat spiralformerna. De
våldsamma krafter som formar och komprimerar dessa spiror gör att nya stjärnor
bildas i dessa spiror. Den högsta spiran sträcker sig cirka 5,4 ljusår från
dess spets till bildens nederkant. Dess spets är
0,14 ljusår.
I bilden indikerar färgen cyan het eller joniserad
vätgas som värms upp av de massiva unga stjärnorna. Stoftmolekyler som liknar
rök här på jorden ses i orange. Rött betyder kallare, tätare molekylärt väte.
Ju mörkare röd desto tätare gas. Svart betecknar den tätaste gasen, som inte
avger ljus. De strimmiga vita dragen är stoft och gas som sprider stjärnljus.
