Bild wikipedia av Ceres tagen av Dawn, 2015.
Ceres är det största kända objektet i Asteroidbältet
mellan Mars och Jupiter. Ceres kan ha ett lager av flytande vatten under isen
på dess yta. I januari 2014 upptäcktes utsläpp av vattenånga från flera områden
på Ceres.
Ny forskning från NASA visar att Ceres kan ha haft en varaktig källa till
kemisk energi och rätta typerna av molekyler som behövs för att driva vissa
mikrobiella ämnesomsättningar. Även om det inte finns några bevis för att
mikroorganismer någonsin har existerat på Ceres, stöder upptäckten teorier om
att denna spännande dvärgplanet som är den största kroppen i asteroidbältet
mellan Mars och Jupiter, en gång i tiden kan ha haft förhållanden som var
lämpliga för att stödja encelliga livsformer.
Vetenskaplig data från NASA:s Dawn-uppdrag som avslutades 2018, har tidigare visat att de ljusa, reflekterande områdena på Ceres yta till största delen består av salter som blivit över från vätska som sipprat upp från underjorden. Senare analyser under 2020 visade att källan till denna vätska var en enorm reservoar av saltlösning eller saltvatten under ytan. I annan forskning avslöjade Dawn-uppdraget också bevis för att Ceres har organiskt material i form av kolmolekyler, essentiellt, men inte tillräckligt på egen hand, för att stödja mikrobiella celler.
Närvaron av vatten och kolmolekyler är två viktiga bitar för liv. De nya upptäckterna av detta erbjuder en tredje: en långvarig källa till kemisk energi i Ceres forntida förflutna som kunde ha gjort det möjligt för mikroorganismer att överleva (om de funnits här).
Detta resultat betyder inte att Ceres
hade liv utan snarare att det sannolikt fanns "ingrediens"
tillgängligt för liv om det skulle ha uppstått på Ceres. Det är osannolikt att
den Ceres vi känner till idag har livsformer. I dag är Ceres svalare, med mer is och mindre
vatten än tidigare epoker. Det finns för närvarande inte tillräckligt med värme från
radioaktivt sönderfall i Ceres för att hindra vatten från att frysa och den
vätska som finns kvar har blivit en koncentrerad saltlösning.
Perioden då Ceres med största sannolikhet skulle ha
varit möjlig för enkelt liv var mellan en halv miljard och 2 miljarder år efter att den
bildades (eller för cirka 2,5 miljarder till 4 miljarder år sedan), när dess
steniga kärna nådde sin högsta temperatur. Det var då varma vätskor kunde ha kommit
in i Ceres underjordiska vatten.
Dvärgplaneten har inte heller fördelen av dagens
inre uppvärmning som genereras av trycket och dragkraften från att kretsa runt
en stor planet. Något som Saturnus måne Enceladus och Jupiters måne Europa har. Så
Ceres största potential för livsmöjlig bränsle energi fanns i det förflutna.
