Svaret är som på så mycket annat att vi klarat oss bra i hela mänsklighetens historia och detta med mera nya påfund enbart skapat nya behov.
Behov av att individualisera gruppbeteendet som är normalt för människan. Genom individualismen påhejad av stat och kön har ensamheten ökat.
Det är i dag självklart att män och kvinnor ska vara oberoende av varandra vilket aldrig tidigare skett i historien. Detta har resulterat i oro, ensamhet och känslor av otillräcklighet för att inte säga krav som är omöjliga att klara av. Omöjliggjort familjen och därför ser vi skilsmässor på löpande band. Splittrade hem. Vad nu begreppet hem innebär i dag.
Barn som stressas upp för att träffa lekkamrater varje dag så fort de kunnat lämnas iväg för att föräldrarna ska kunna tjäna pengar för att konsumera så mycket som möjligt.
Ingen trivs varken vuxna eller barn. Men man ursäktar sig med att vi ändå måste se att vi fått det bättre än generationerna tidigare där jämställdheten mellan könen inte fanns.
Men beroendet förr var ömsesidigt. En kvinna klarade sig inte utan en man ekonomiskt. En man å sin sida klarade inte sitt hem eller sociala miljö utan en kvinna. Så man var beroende av varandra och brydde sig i normalfallet då även om varandra betydligt mer än i dag. I dag flyr man så fort tillfälle ges och jakten på det omöjliga startar igen. Jakten på den perfekta partnern. Har det blivit bättre i dag? Ja om man med detta ser sexjagande och sexpartnerantalet och spänningen i detta. Annars inte tvärtom. Ingen mår bra i dag ingen men alla försöker jäkta sig fram till det som denne ser som sista etappen innan lyckohemmet ska uppstå.
