Mycket har, då denna skulle manifesteras i slutet av 1800-talets nationalromantik, blivit synonymt med Dalarnas lokala hembygdsromantik.
Dräkter, Carl Larsson och Anders Zorn var idealgestalterna.
Hembygdsstugor var tagna som ideal från dalarnas hembygd.
Den svenska nationaliteten har grunden i Dalarna.
Varför då just Dalarna och inte ex Lappland eller Småland blev ideal för nationalitetskänslan är säkert till stor del Carl Larssons förtjänst.
Att inte de forna danska landskapen Skåne, Halland mfl inte blev detta är förståeligt, då de bara varit svenska en kort tidsrymd den gången det begav sig.
Men hur man kunde se Dalarna som det ideala utan hänsyn till övriga Sverige är lite konstigt. Inte för att Dalarnas lokala historia är ickesvensk, utan för att övriga Sverige inte togs med mer än marginellt. Ännu i dag är ex midsommarfirande något som ses som idealt att fira i Siljansbygden eller Dalarna i övrigt.
Kan Dalarna ha setts som idealet av skäl som att det var dalkarlarna som gamla tiders kungar sökte stöd hos eller kunde avlägsnas genom? Det gällde att hålla sig väl med folket där för de styrande. Säkert ligger det en sanning i detta.
Men mystiken av att många såg och ser Sveriges nationalitetsskapande dogmer som Dalarnas ting, målningar och ideal är en gåta då det inte ifrågasatts. Det har bara accepterats.
