Tychos supernova var en supernova av typ Ia som
skedde i stjärnbilden Cassiopeja i mars månad för 450 år sedan. Den mest
accepterade teorin om orsaken till supernovor av typ Ia är att de sker där
dubbelstjärnor finns och då materia förs över från en stjärna till dess
följeslagare som är en kompakt vit dvärg (en rest efter en stjärna som bränt
slut på sitt bränsle). I den vita dvärgen startas då termonukleära reaktioner
som får denna att explodera våldsamt som en supernova.
Den vita dvärgen som ledde till den historiska
Tycho-supernovan försvann i en våldsam explosion resterna av den ser numera ut som en
fluffig rosa bomullstuss.
Den senaste bilden av Tycho-supernovan släpptes den
28 februari och den ses som ett neonrosa moln med en kant av en tunn röd linje. I ny
forskning har astronomer kartlagt geometrin hos magnetfälten nära chockvågen i
oöverträffad detalj. Det är där laddade partiklar accelereras till ljusliknande
hastigheter innan de strålas ut i strålning som så småningom faller ner på
jorden.
Det första direkta beviset av denna process kan
spåras till 2011, då Chandra-röntgenobservatorie fångade ett mönster av
röntgenränder i Tychos yttre kant. Vid den tiden sa astronomer att ränderna som
sågs är fläckar där magnetfält är intrasslade vilket fångar elektroner i en spiralform i fälten och ökar energin och då avger röntgenstrålning. Så medan
astronomer länge har vetat att supernovarester snabbt varvar upp laddade
partiklar till extremt höga energier, var detaljerna om hur de exakt
accelereras upp dåligt förstått.
Nu har forskare studerat några mycket exciterade
elektroner nära tiden då de accelereras till ljusliknande hastigheter i Tycho-supernovan. En händelse som släppte ut lika mycket energi som solen skulle släppa ut under 10
miljarder år. Forskare säger att de senaste rönen tar dem ett steg närmare till att
lära sig hur supernovarester som Tycho blir gigantiska kosmiska
partikelacceleratorer.
Processen "involverar en känslig rörelse som skiftar mellan ordning och kaos", säger Patrick Slane, senior astrofysiker vid
Harvard–Smithsonian Center for Astrophysics och medförfattare till den senaste
studien.
För att följa deras arbete och forskningsresultat mer i detalj se denna länk från https://www.space.com
Forskningen beskrevs i en artikel publicerad nyligen
i The Astrophysical Journal.
Bild vikipedia på Supernovarest av SN 1572 (Tychos
supernova eller Tycho Brahes nova), fotograferad i röntgenljus med
Chandra-teleskopet.
