NGC 1313 är en galax 12,886 miljoner ljusår bort från oss som
upptäcktes av den skotske astronomen James Dunlop den 27 september 1826. Galaxen
har en diameter av cirka 50000 ljusår vilket är ungefär hälften mot Vintergatans.
NGC 1313 finns i riktning mot Virgo superhop.
Med hjälp av very large telescope (VLT) har franska
astronomer utfört spektroskopiska observationer av en ultraluminös röntgenkälla
som kallas NGC 1313 X-1 som finns i galaxen NGC 1313. Observationskampanjen
resulterade i upptäckten av en stor joniserad bubbla, en röntgenfotonjoniserad
nebulosa och två supernovarester runt denna bubbla. Resultaten publicerades den
23 januari arXiv.org.
Ultraluminösa röntgenkällor (ULX) är röntgenkällor
som är så ljusa i röntgenstrålfältet att de avger mer strålning än 1 miljon
solar (solar av vår sols storlek och strålning) avger tillsammans på alla
våglängder samtidigt. Källorna är däremot mindre lysande än aktiva galaktiska atomkärnor
(centrum av galaxer där stora mängder stjärnor finns) men mer konsekvent
lysande än någon känd stjärnprocess (ex en supernova). Även om många studier av ULX har utförts
är den grundläggande karaktären hos dessa källor fortfarande okänt.
NGC 1313 X-1 är en ULX i spiralgalaxen NGC 1313 och finns på ett avstånd av cirka 13,85 miljoner ljusår från jorden. ULX finns i den norra delen av NGC 1313, inom den inre radien (ca 3100 ljusår) från galaxens kärna. Detta indikerar att NGC 1313 X-1 hyser en superkritiskt accretion källa (gravitationellt attrahera något) vars natur fortfarande är okänd. Det antas att sådan accretion är tillräckligt kraftfull för att producera stora bubblor (med en storlek som här på över 300 ljusår) vilka ibland ses runt en ULX.
Ett team av astronomer ledda av Andrés Gúrpide vid
universitetet i Toulouse i Frankrike var de som upptäckte att NGC 1313 X-1 är omgiven av en
joniserad bubbla något som tidigare föreslagits
i tidigare rapporter men aldrig bevisats. Den nya forskningen är baserad på spektroskopiska observationer av VLT: s multienhets
spektroskopiska Explorer (MUSE) instrument.
Forskarna upptäckte även att den joniserade bubblan
utvidgade sig med en hastighet av mellan 160 och 180 km/s. De beräknade att här skedde genomsnittlig och kontinuerlig utflödeseffekt på cirka 20−45 duodecillion erg/s
över en tidsskala på cirka 450 000 till 780 000 år vilket krävts för att blåsa upp
denna bubbla till den storlek den har i dag.
Dessutom upptäckte astronomerna en förlängd
röntgenfotojoniserad nebulosa, uppskattad till 456 ljusår i storlek, i bubblans
inre. Dess långsträckta form kan indikera närvaron av jetströmsaktivitet i denna nebulosa.
Studien identifierade också två supernovarester
(SNR) nära ULX-bubblan. Forskarna uppskattar att de två
supernovorna exploderade för mellan 24000 och 34000 år sedan
Bild vikipedia. Det centrala området i NGC 1313
fotograferat med Rymdteleskopet Hubble där novaresterna upptäckts.
