Ett unikt objekt som ibland sveper lika nära solen
som Saturnus i sin bana och andra gånger drar sig tillbaka så långt ut som till Uranus
bana har upptäckts ha en transformerande skiva av stoft runt sig som ändrar
form och kan ses som ringar.
Det är dvärgplaneten 2060 Chiron.
Det är en så kallad centaur,(Centaur är en klass av isiga kometobjekt som roterar runt solen mellan Jupiter och Neptunus) infångade kometobjekt som färdas runt solen i loppande banor. Chiron är 218 kilometer i diameter och har ibland utbrott likt en komet. Hittills har ingen rymdfarkost någonsin besökt en centaur.
2011 passerade Chiron framför en ljussvag stjärna
från vår synvinkel sett från jorden. Sådana händelser kallas
"stjärnockultationer" och baserat på hur ett objekt som Chiron
blockerar en stjärnas ljus, kan det ockulterande objektets form och storlek
bestämmas genom deduktion. Under ockultationen 2011 märktes att stjärnans ljus
försvagades något två gånger innan Chiron själv ockulerade stjärnan och
ytterligare två gånger efter att Chiron hade rört sig förbi stjärnans ljus. Observationen tolkades som att Chiron hade ett dubbelringsystem av stoft.
Om Chiron hade två stabila ringar skulle man
förvänta sig två par symmetriska nedgångar i ljuset på vardera sidan av Chiron.
Men det fanns en avvikande tredje dipp på ena sidan av Chiron något som bevisar
att tolkningen inte är så entydig. Dessutom verkar de dippar som orsakades av
det okända material ringarna består ha inträffat tiotals kilometer från de
platser där ringarna uppmättes 2011. Storleken på nedgångarna i stjärnljuset orsakade
av materialet skiljer sig åt.
Sedan ockulterade Chiron en annan stjärna den 28 november 2018, i en händelse som utnyttjades av Amanda Sickafoose, som är en senior forskare vid Planetary Science Institute i Tucson, Arizona. Eftersom Chirons skugga som kastas av stjärnan är så liten, korsade den bara ett smalt område på jorden och förbi södra Afrika. Sickafoose ledde därför ett team som använde 1,9-metersteleskopet vid South African Astronomical Observatory i Sutherland, Sydafrika, för att observera ockultationen.
Deras resultat, som publicerades exakt fem år senare, berättar en något annorlunda historia än 2011.
Platserna och mängderna av material som upptäcktes
runt Chiron skiljer sig tillräckligt mycket från tidigare observationer vilket
visar på ett instabilt ringsystem under utveckling, beskriver Sickafoose seniorforskare
vid Planetary Science Institute i Tucson, Arizona.
Ytterligare en stjärnockultation av Chiron den 15 december
2022 observerades vid Kottamia Astronomical Observatory i Egypten av ett team
lett av Jose Luis Ortiz från Instituto de Astrofísica de Andalucía i Spanien.
Detta team upptäckte att materialet runt Chiron hade flyttat igen
och upptäckte även tre symmetriska strukturer på vardera sidan av Chiron. Två
av materialplatserna är smala och ett brett tillsammans verkar de bilda en bred
skiva med en diameter på 580 kilometer. Ursprunget och sammansättningen av
detta material runt Chiron är okänt även om det troliga är att det kommer från
Chiron själv kanske sprängt ut i rymden av kometutbrott som det som bevittnades
sommaren 2021 när Chiron ljusnade med 0,6 magnituder.
En annan centaur den 250 kilometer breda 160
Chariklo, har också visat sig ha ringar under en stjärnockultation och
bekräftades under en annan stjärnockultation av James Webb Space Telescope den 18
oktober 2013 oktober. JWST upptäckte då
vattenis på Chariklo.
Bild pexels.com Uranus och Saturnus
