Under ledning av forskare vid Instituto de
Astrofísica e Ciências do Espaço kan upptäckten av dessa två merkuriusliknande exoplaneter som finns i samma system ledtrådar till hur planeter som Merkurius bildats.
Medan astonomerna observerade stjärnsystemet HD 23472 (som finns 127 ljusår bort från oss i riktning mot den lilla stjärnbilden Rombiska Nätet) med
ESPRESSO1 spektrograf (ESO), såg ett forskarlag från Instituto de Astrofísica e
Ciências do Espaço's (IA3) under ledning av Susana Barros (IA
&Dep. de Física e Astronomia – Faculdade de Ciências da Universidade do
Porto), tre superjordar där två av dessa planeter fanns på samma avstånd
från sin sol som Merkurius är till Jorden därav beteckningen på dessa som merkuriusliknande exoplaneter.
Denna typ av exoplanet (som upptäckts ligga så nära sin sol) är mycket sällsynt med dessa två nu upptäckta har endast åtta kända
super-merkurius hittats hittills.
Syftet med studien av dessa två publicerades i dagarna i
tidskriften Astronomy & Astrophysics, I studien beskrivs hur de förändras utifrån planetens position i form av temperatur
och egenskaper. Susana Barros förklarar att teamets syfte var att studera
övergången mellan att ha eller inte ha en atmosfär vilket kan relateras till
avdunstning av atmosfärer på grund av stjärnors (dess sols) bestrålning
beroende på avstånd från denna.
"Teamet fann att detta solsystem består
av tre superjordar med en betydande atmosfär på dem alla varav två stora Merkuriusliknande planeter." avslutar Susana Barros.
Av de sammanlagt fem planeterna i HD 23472-systemet
har de tre (de jordliknande läs stenplaneter) massor mindre än jordens. De är
bland de lättaste exoplaneterna vars massor mätts med radialhastighetsmetoden
med hjälp av utrustning i ESO:s Very Large Telescope (VLT), i Chile. Upptäckten
av inte en, utan två stora Merkuriusliknande planeter gjorde att laget ville gå
än längre i sin undersökning av systemet.
Planeten Merkurius i vårt eget solsystem har en relativt större kärna och relativt mindre mantel än övriga planeter i vårt solsystem (ink Jorden), men vi vet inte varför.
Några möjliga förklaringar involverar en gigantisk
påverkan vid dess bildande som tog bort en del av planetens mantel eller på
grund av dess höga temperatur genom sin närhet till solen som resulterat i att en del av Merkurius mantel kan ha avdunstat.
Överraskande nog har det hittats andra exoplaneter med liknande egenskaper så
kallade stora Merkuriusplaneter, runt andra stjärnor.
Barros tillägger: "För första gången har vi nu upptäckt
ett system där två Merkuriusplaneter finns. Detta gör att vi kan
få ledtrådar om hur dessa planeter bildas vilket kan hjälpa oss att utesluta
vissa möjligheter vi hittills tagit. Till exempel, om en påverkan som är
tillräckligt stor för att skapa en stor Merkurius redan är mycket ovanlig
verkar två i samma system vara mycket osannolika. Vi vet
fortfarande inte hur dessa planeter bildas men det verkar vara kopplat till
moderstjärnans sammansättning. Det här systemets upptäckt kan hjälpa oss att ta reda
på det".
Olivier Demangeon som är medlem i teamet (IA &DFA-FCUP), kommentarer : "Att förstå hur dessa två Merkuriusliknande planeter har bildats kommer att kräva ytterligare undersökning av sammansättningen av dessa planeter. Då dessa planeter har radier som är mindre än jordens har nuvarande instrument vi förfogar över inte känslighet nog att undersöka sammansättningen av deras yta eller förekomsten och sammansättningen av en potentiell atmosfär. Det framtida Extremely Large Telescope (ELT) och dess första generations högupplösta spektrograf ANDES7 kommer för första gången att ge både den känslighet och precision som krävs för att försöka göra sådana observationer. "Men det ultimata målet är att hitta en andra jorden. Atmosfärens existens ger oss insikt i systemets bildning och utveckling och har också konsekvenser för planeters möjligheter att hysa liv---. säger Barros.
IA:s deltagande i ESPRESSO är en del av en bredare
strategi för att främja exoplanetforskning i Portugal genom att bygga, utveckla
och definiera flera instrument och rymduppdrag, som ESA:s Cheops-uppdrag, som
redan befinner sig i omloppsbana. Denna strategi kommer att fortsätta under de
kommande åren, med uppskjutningen av ESA:s rymdteleskop PLATO, uppdraget Ariel
och installationen av ANDES-spektrografen i nästa generations största teleskop,
ESO:s ELT.
Bild på vår Merkurius från vikipedia. Bilden tagen
av Messingerfarkosten under 2008.
