Bild flickr.com
Professor Martin McCoustra, vid Heriot-Watt's School
of Engineering and Physical Sciences arbetar tillsammans med astrokemister och
astronomer från Tyskland, Japan, USA och Spanien i ett projekt vilket de granskade
årtionden av laboratorie-, observations- och modellstudier med syftet att få svar på om kosmiskt stoft är poröst eller inte.
Kosmiskt stoft är de små partiklar som tillsammans med gas bildar stjärnor, planeter och även är livets kemiska byggstenar.
Frågan är om de kan vara mycket svampigare och fluffigare än vad antar.
Stoftkorn dominerar i stjärnbildande områden och ger
ytor för kemiska reaktioner som för oss till livets rand och påverkar hur ljus
färdas genom rymden.
Dr Alexey Potapov från Friedrich
Schiller-universitetet i Jena, huvudförfattare till studien om granskningen, beskriver:
"Om dessa korn är porösa betyder det att de har en mycket större yta än vi
trodde.
Det skulle radikalt kunna förändra vår förståelse av
hur molekyler bildas och utvecklas i rymden, beskriver han.
Forskarna hittade ledtrådar om stoftets densitet utifrån
olika observationer och rymdfärder. Partiklar som samlats in från kometer av
NASA:s Stardust-uppdrag visade på låg densitet
Vid den europeiska rymdorganisationen ESA:s
Rosetta-uppdrag till kometen 67P hittades också extremt ömtåliga, fluffiga
stoftpartiklar, vissa med en porositet på över 99 procent.
Liknande resultat framkom vid analyser av
interplanetära stoftpartiklar som fallit ner på jorden. Porösa korn skulle
kunna påskynda planetbildning genom att klibba ihop lättare än vad kompakt stoft skulle kunna. Deras
inre hålrum kan också utgöra skyddade utrymmen där vatten och komplexa
organiska molekyler bildas och stannar. Potentiellt viktiga steg mot livets uppkomst. Porositeten
gör dock stoftet ömtåligt.
Professor McCoustra, från Heriot-Watt's School of
Engineering and Physical Sciences, förklarade: "Svampiga korn kan lättare
förstöras av stötar och strålning när de färdas genom den interstellära
rymden."
Trots allt fler bevis är astronomerna splittrade.
Vissa modeller tyder på att hög porositet skulle göra stoftkorn för kalla eller
ömtåliga för att matcha vad teleskop observerar i interstellära moln och unga
planetsystem. Därför går diskussionen
vidare och inget är till 100 % säkerhet fastslaget. Kanske kan det finnas både porösa
och fasta stoftkorn därute?
