Att se sig som unik i Universum, är det rätt?

Jag anser det. Även om det mot förmodan skulle finnas annat liv i universum, vilket är tveksamt, ser det säkert isåfall inte ut som vi.

Att vi skapats, observera jag tror inte på evolution annat än som att även denna process är skapad, blir möjligheten till liv på fler platser små.

Mycket måste stämma för att liv ska uppstå och fortleva. Men om evolutionen är skapad och då med målet att skapa liv kan det finnas liv på fler platser.

Men bara genom att se på hur många otaliga livsformer det finns på jorden får man en föreställning av hur obegränsade skapelseformerna är.

Kanske även intelligens i så fall är obegränsat och i så fall inte ska ses med enbart utgångspunkt från hur vi definierar det här på jorden

På en eventuell annan plats skulle kanske inte människan ses som en intelligent varelse.

Är det intelligent att skapa krig eller att vara produktiv av förstörelsematerial för miljön? Att vara kapitalist, kommunist eller någon annan ism?

Vi ser det så och även om kanonerna dånar, misshandelsfall ökar, brott begås, människor utsätts för våld och kränkningar så ser vi oss som intelligenta.

Men mycket säger att varelser från andra platser om de finns skulle tycka annorlunda och säkert vi om dem, eller är det fel resonemang?

Vi har fortfarande rasfördomar tycker människor från andra platser från jorden är sämre än de från den plats vi lever på. Hur skulle vi då bedöma varelser som såg helt annorlunda ut än vi med helt andra värderingar om de kom hit? Säkert som vi eller många av oss ser på invandrare i dag, med rädsla, misstänksamhet och fördomsfullhet.

Så länge vi har fördomar kan ett besök bara leda till elände för mänskligheten och även dessa varelser.

Vad ser du när du ser något? Vittnen ser vad de tror de ska se.

Många gånger eller kanske alltid ser du vad du förväntar dig att se. Därför skiljer sig vittnesuppgifter så markant åt när de ska berätta om en händelse de delat.

Man ser efter sin förförståelse och tolkning utifrån personlighet, liknande händelser som setts i verkligheten eller film.

Utifrån vad som kan tas in och förstås. Och självfallet utifrån hur händelsen önskar tolkas. Ibland för att ta ett exempel kan en svensk bankrånare med ljus hy och blont hår av ett vittne ses och tolkas som mörk och invandrare om vittnet har fördomar mot ickesvenskar.

Att ta vittnesuppgifter för vad de är en riktning mot ett händelseförlopp men ingen sanning man kan lita på är viktigt. Se efter likheter när det finns flera vittnen. Om utseendet inte stämmer kanske något klädesplaggs färg stämmer mellan vittnesutsagorna. Kanske vapnet, gångstilen eller längden. Något som är samstämt kan man ta som viktigt. Men om utseendet på personen inte stämmer mellan vittnena är denna uppgift värdelös.

Vi människor är usla vittnen tyvärr.

En mindre känd filosofs tanke.

Michael Joseph Oakeshot en nutida engelsk filosof vilken hade en för mig svår tanke att förstå och tolka. Därför tänkte jag utifrån egna funderingar här reflektera lite över tanken. Tanken som är motsatt till hur jag ser på den historiska tillvarons händelseförlopp.

Han påstod nämligen att historiska händelser inte kan förklaras utifrån orsaksbegreppet. Min uppfattning är däremot att orsak ger verkan som blir utgångspunkt för nästa orsak som får till följd nästa verkan och så fortsätter händelsekedjan.

Vad som sedan är orsaken kan man däremot fundera över. Någon detalj eller en räcka av oberoende händelser som resulterar i en viss kedja och ger en verkan av något slag.

Men ska man utesluta orsaken till händelsekedjor är nästa steg att det är slumpen som styr enligt mitt sätt att se det.

Då är vi inne i kaostänkandet. Där händelser sker utan yttre påverkan som man kan förutse eller efteråt se som en påbörjad händelsekedja bakåt.

Slumpen skulle kunna vara att någon var på en plats vid fel tidpunkt och då satte en händelse i omlopp. Genom mordet som var startskottet till första världskriget exempelvis.

Hade inte mördare och mördad träffats av en som man kan se det slump den dagen hade kriget kanske inte börjat då och historien fått en annan vändning.

Men även detta kan diskuteras mördarens liv var en enligt mig orsak-händelsekedja som ledde till denna händelse i tid och rum. Även den mördades liv var genom orsak-händelsekedjan på kollisionskurs med mördarens liv denna stund. Bilfärden var även den en händelse-orsakskedja genom de som tillverkat bilen, folkmassans rörelser och andra detaljer för att det skulle ske just då. Händelser och människoöden genom historien från tidernas begynnelse gav upphov till denna händelse enligt mig.

Men slumpen kan självfallet även diskuteras som händelser skeenden och det är så man kanske ska förstå ovanstående filosof. Slumpen av att mördaren just då stötte på prinsen i ovanstående beskrivning.

Att bli värderad är alltid gjort utifrån en relativ källa.

Du värderas i alla sammanhang för att bedömas om du passar in. Detta görs vid anställningsintervjuer vid all slags kontakter och alltid sker det från en person som bedömer utefter vad denne ser som viktigt. Bedömt utifrån förförståelsen av hur en person som denne upplevt likt dig tidigare gjort för intryck.

Det innebär att du bedöms olika av olika personer. En arbetsgivare bedömer dig som lika omöjlig på dennes plats som en annan i samma bransch bedömer dig som perfekt.

Det finns mallar för bedömning och då tas inte personliga värderingar som utgångspunkt. Men självklart är dessa test gjorda av någon som sett dem som riktiga utifrån dennes förutfattade förmågor och förförståelse.

Så hur du än ser det så bedöms du relativt inte rättvist men mänskligt.

Villaidyllen blir rena slentrianen och därmed urtråkig för många som därmed söker äventyr som resulterar i splittrade familjer.

Slentrian är varningssignalen i många familjer. När den kommer uppstår grälen orsakade av tristess.

Villadrömmen är realiserad. Den nya bilen köpt och inkomsten ökar något varje år.

Var det inte mer kommer tankarna då hos många att lyda.

Nej den som lyckats få allt och inte längre kan se några nya drömmar att förverkliga blir frustrerad och reser.

Resa blir trösten. Men på dessa resor över hela världen uppkommer drömmen att kanske det finns en bättre mer spännande partner bland alla dessa personer man ser. Någon spännande sexuell ny kontakt. Drömmar följer dessa personer och snart är skilsmässan där. Villan såld kanske och besvikelsen på allt börjar.

Sjukdomar av psykisk art kan uppstå och jakten på nya partners i vild följd blir mångas levnad. Andra drar sig tillbaks för resten av livet med lugnade medicin och dagdrömmar som de aldrig kan eller får mod att realisera.

Är detta livet frågar de. JA självfallet är det så. Det liv de konstruerade för sig själva. Varför kan man fråga?

Något svar på detta kan inte ges. Var tid har sina drömmar och sin plåga. Människans dilemma är att aldrig kunna slå sig till ro, men alltid se den möjligheten som en dröm att förverkliga och kämpa till att förverkliga.

Att rationalisera innebär att öka arbetslösheten och därmed minska kundunderlaget i samhället.

Men att minska kundunderlaget behöver inte betyda mindre lönsamhet. De som har jobb blir starkare köpkraft då de blir mer lönsamma och för högre lön. Därmed kan rationaliseringar ge ökad lönsamhet även om de som kan handla blir färre.

Självfallet önskar alla privatföretagare att rationalisera för att förbilliga produktionen och därmed öka vinsten. Men när stat och kommun sparar in på personal blir det motsägelsefullt. Det en hand inom det offentliga sparar får en annan del av det offentliga betala.

Indragningar betyder högre utgifter i a-kassa, försörjningsstöd och minskad skatteintäkt både på inkomstbortfallet för den enskilde men även mindre inbetalad moms från handeln.

Den arbetslöse får mindre pengar att handla för och behöver samhällets stöd. Så inte blir det en vinst för det offentliga att dra ner på personal. Att inbilla sig att det privata näringslivet som själva rationaliserar ska ta emot den så kallade övertaliga personalen från den offentliga sektorn är otroligt naivt.

Vad är då lösningen? Inom det offentliga är det självfallet att behålla all personal och använda dem till det som behövs istället för att de ska vara arbetslösa. Behov finns bland annat inom äldrevården där man i dag inte ens låter gamla få frisk luft utomhus varje dag. En sak som är självklar på landets kriminalanstalter. Så äldre i dag behandlas sämre än massmördare och pedofiler i Sverige. Kan även tänka mig att man slipper inplastad mat på anstalterna.

Sverige av i dag är en skam. Kortsiktiga dumheter och ogenomtänkt ideologi är vad som styr. Men precis som medelsvensken har uppfattningar av det mesta utan att ta reda på fakta styr även vår regering i dag utefter samma impulser vilket självklart är populärt bland medelsvenskarna. Segdragna men nyttiga utredningar som ska bedöma för och nackdelar innan ett beslut tas lyser i dag med sin frånvaro till glädje för medelsvensken som inte tror att dessa långa utredningar behövs.

Kanske arbetsläger skulle ge den långtidsarbetslöse en trygghet.

Under tidigare arbetslöshetsperioder i Sveriges historia förödmjukades inte de långtidsarbetslösa med högre skattesats eller sysselsättningar av det slag som nu tredje steget genomför inom Jobb och utvecklingsgarantin i syfte att segregera och skapa ytterligare utanförskap som absolut gör den arbetslöse omöjlig på arbetsmarknaden.

Förr skapades i stället ex nödhjälpsarbeten. Arbetslösa fick göra något som var nyttigt för samhället. Det byggdes vägar och parker mm. Genom detta förlorades inte kontakten med den riktiga arbetsmarknaden och personen lärde sig något som gjorde att denne kunde komma ut på arbetsmarknaden igen när konjunkturen vände.

I dag är det helt annorlunda, en gång utanför alltid utanför. Konstlade sysselsättningar och ingen möjlighet att få riktiga jobb efter dessa trams sysselsättningar.

Många knäcks självklart av dessa dumheter.

Mitt förslag för att ge dessa en trygghet är arbetsläger där statliga arbeten kan utföras. Alla här ska ha en lägenhet för sig eller sin familj. Lönen ska vara gratis hyra och fickpengar att leva på. Ungefär som anstaltsliv men frivilligt inträde för den som inte klarar att leva i pressen av arbetslöshet och klara sin ekonomi med 65 % av sin föregående a-kassa. Skulder mm ska vara vilande tills personen eventuellt kommer ut i det riktiga arbetslivet igen.

Vi måste ge alla en dräglig tillvaro, inte pressa människor som redan är mer eller mindre knäckta för att de ska känna skuld och skam över att ingen önskar anställa dem.

Nej staten bör genomföra ovanstående frivilliga arbetsläger i varje län och då även rikta en hård propaganda ut i samhället för att inte den arbetssökande ytterligare ska ses som en parasit. Dagens segregering och skamkonstruktioner riktade mot de som är utanför måste stoppas om vi inte ska konstruera ett samhälle där människor ska värderas och behandlas utefter om de har haft kontakter som de använt för att få ett arbete eller inte och lyckats.