Hur blev ett visst språk eller viss dialekt det bästa urvalet för en viss plats?

Vi har språkförbistringar över hela världen Inte bara mellan stater utan även dialekter får vissa att ickeförstås.

Kan man se detta också som bästa urvalet enligt evolutionstänkandet.

Darwin och hans nuvarande anhängare talar ju vitt och brett om bästa urvalet för en överlevnad. Hur ska man då se på språk och dialekter? Man talar vitt och brett om att fåglar, fjärilar mm mm som överlevt på en viss plats genom att ha en viss färg på sina fjädrar.

Hur blev ett visst språk eller viss dialekt det bästa urvalet för en viss plats? Människors språk måste ju även det ses ur evolutionstänkande annars blir ju teorin förfalskad. Varför talas inte svenska i ex kina och kinesiska här? Vad har gjort att ett visst språk talas just där det görs och inte på en annan plats? Slumpen? Knappast, börjar vi tala om slumpen blir evolutionsteorin än mindre lätt att tro på.

Jag anser att det är fel att ta evolutionen som bevisad. Ju mer jag läser om den nu under Darwin-året desto mer tvivlar jag på den. Jag ser mest motsägelser och krystade förklaringar i de förklaringar jag läser om hur den är uppbyggd.

Är du en av de som blir värd att få sjukvård i framtiden?

Segregationen av arbetslösa, sjuka och pensionärer för att inte säga stigmatiseringen av dessa sedan Alliansen kom till makten fortsätter med all säkerhet även om det blir ett regeringsskifte.

Sorteringen av människor i dugliga och odugliga och därigenom i värde.

Det började med att dessa skulle få en högre skattesats genom det såkallade jobbavdraget. Ersättningen sänktes också i samma anda för arbetssökande.

Ingen tror nu att detta orättvisa avdrag försvinner vid ett regeringsskifte. Däremot tror jag att det kommer fler jobbavdrag och blir än svårare tider för arbetssökande.

Jag misstänker även att sjukvårdens resurser kommer att ges i mindre omfattning till arbetslösa. Först och främst får de som har jobb sjukvård i framtiden. Vid en ev. influensaepidemi kommer först de med jobb att få vaccin. De arbetslösa kommer att få sist, om det finns något kvar. Jag tänker då på en dödlig panepidemi.

Jag är säker på att vi bara sett början på sortering av människor. Vi har sett det tidigare i Tyskland på 1930-40 talet. Jag misstänker att vi är på väg mot något liknande igen. Men nu riktat i första hand mot arbetssökande i andra mot sjuka.

Första stegen är tagna och det första steget för att sortera människor i en demokrati är alltid svårast att få gehör för. Men det gick i dagens Sverige. Nu är det bara att gå vidare med nästkommande steg och de kommer garanterat efter nästa val.

Det var inte länge sedan sex och onani sågs som tabu. Idag är det bara sex som är tabu.

Varifrån dessa tankar kom om förbud vet väl ingen. Men många tror det kommer från religioner.

Men ingen vet säkert. Ännu i dag får man inte visa sex fullt ut i våra teveapparater. Det är eller verkar genant för många att se på. Däremot är det helt okej att visa våld och misshandel utan att det ses som genant.

Varför har det blivit så? Varför ses sex som mer skamligt och omänskligt att visa än våld och tortyr?

Är människan egentligen mer intresserad av att möta sin medmänniska med våldsamheter än med sex och kärlek? Sex utan kärlek är det värre än sex med kärlek och varför isåfall?

Något ses som betydligt skamligare och omänskligare när det gäller sex än vad våld ses som.

Våld accepteras men inte sex.

Varför? Med all säkerhet ligger detta i människans gener. Vad var det som gjorde att våld då som nu mer accepterades att visas upp än sex?

Troligen att vaksamhet och förberedelse för våld var tvunget i mänsklighetens barndom. Då var konkurrensen om mat och kvinnor något som löstes med våld. Föregångaren till stamkrig och senare tiders världskrig.

Sexakter var tillfällen då människan var särskilt utsatt och kunde fienden då inbillas att dess konkurrent inte använde tid för sex utan istället var av våldsam natur så kunde det ses som fara att anfalla.

Jag tro att i detta resonemang finns en del sanning. Sanning som gällde då och som blev djupt rotat i människans gener. Så djupt att det ännu i dag ses som mer rumsrent att se en våldsam slagsmålsscen på teven än en sexscen och just därför visas inga sexscener på tevekanalerna ännu i dag. Ännu i dag ses den nakna människokroppen som icke lämplig att visas upp på en teve. Däremot kan ett sönderslaget ansikte visas upp utan att någon ser det som skamligt.

Vad säger det om människan? Jo att människonaturen är våldsbenägen i första hand och sexintresserad i eventuellt andra hand men då ska det ske i lönndom för de flesta.

Jag tvivlar på psykiatrin.

Hur ska en psykiater ses? Är han eller hon intresserad av att lösa en människas problem och sätt att bemöta dessa? Kognitiv träning intresserar detta en psykiater eller enbart psykologen? Psykologen ser människan bakom sjukdomen. Men ser psykiatern botningen av människor som en kemisk brist som kompenseras eller lugnas ner med kemikalier?

Jag tror det. Psykiatern är en medicinare i första hand och ser psykologens terapi som mer eller mindre humbug. Psykologen å sin sida ser medicineringen av en människa som en metod att dämpa känslor och därigenom få människan lugn men utan ett riktigt känslosamt liv.

Att döva och bedöva istället för att försöka få en människas inneboende styrka att ge riktig sund bot för ett bättre liv.

Sedan bör man även ha i åtanke att många ickebildade ser psykologen som hjärnskrynklare. Ett begrepp som är tagit ur antagandet att denne påverkar och läser en annan persons tankar.

Visst påverkar det annars skulle bot aldrig bli gjord. Det handlar om att försöka få en person att se nya sätt att se och uppleva tillvaron på som är mer givande. Men oftast är motståndet och rädslan mot detta störst bland underklassen.

Varför? Över och medelklass går i dag gärna och ofta till psykolog. Medan underklassen är tveksam. Beror det på att dessa uppfostrats i falsariet att man ska lida och tiga då man inte är värd något? Och med antagandet att den som påverkar bara önskar utnyttja den som påverkas? Ja jag tror denna falska verklighetsuppfattning fortfarande råder bland arbetare och underklassens barn.

Barnböcker speglar vuxnas drömmar därför är vuxna duktiga barnboksförfattare.

En bra eller dålig barndom får vissa människor med berättarglädje och drömmar att skriva barn och ungdomsböcker som blir odödliga.

Vi har många exempel Astrid Lindgren i Sverige och de senaste åren Harry Potter böckernas författarinna J.K. Rowling som slagit kassarekord.

Böcker som barn och ungdomar älskar men som även ger äldre glädje. Hur många äldre såg inte och njöt av Emil i Lönneberga filmerna när de kom?

Vi har säkert alla en barndomsdröm en tid många ser med saknad mot då man kände sig och trodde sig vara odödlig och tiden och framtiden upplevdes som oändlig.

Säkert är många ungdomsförfattare personer som återupplever sin ungdom och ger den de äventyr de inte upplevde då.

Samma sak med barnboksförfattare som i många fall idylliserar barndomen utefter hur de velat ha den eller till viss del upplevde den.

Med stor inlevelseförmåga kan de då ge igenkännande inte bara för vuxna utan även för barn.

Vi behöver berättare av alla slag. Att Astrid Lindgren inte fick nobelpriset är en skam för Sverige och kommer aldrig att förstås anledningen till av kommande generationer.

En dag kommer hon garanterat att postumt få den. Vi får hoppas att författarinnan till Harry Potter däremot får priset i sin livstid. Hennes böcker läses av millioner och nog är det en anledning så god som någon att ge henne det.

Psyket förbereder sig på sin förestående utplåning genom att det är programmerat att utlösa dödslängtan.

Barn växer på längden och blir starkare och starkare efterhand som de växer. Vuxna växer i många fall med åren på bredden och blir genom detta klumpigare och klumpigare. Barn blir vackrare och ser friska ut när de växt klart. Vuxna blir dallrande fettklumpar som inte orkar mer än att sitta och stoppa än mer i sig och riskerar därmed en framtida hjärtinfarkt.

Varför bär sig vuxna som ser sig som ansvarsfulla samhällsindivider så idiotiskt åt?

Varför tar de inte ansvar för sin egen kropps välmående? Finns en inneboende dödslängtan hos varje människa vilken accelererar ju äldre en människa blir?

Frågor jag inte kan besvara men som jag ser som realistiska att ställa och som med stor säkerhet kan besvaras med ett ja utifrån ovanstående resonemang.

Varför frossar annars många vuxna?

Varför röker många fast de mår dåligt av det om det inte beror på en medveten eller troligare omedveten dödslängtan?

Varför dricker folk alkohol i större mängd annars? Varför arbetar många ihjäl sig annars?

Psyket förbereder sig på sin förestående utplåning genom att det är programmerat att utlösa dödslängtan vilket yttrar sig i frosseri, rökning, alkoholkonsumtion mm.

Det är min absoluta tro. I annat fall skulle människans beteende vara totalt motsägelsefullt och det kan det väl ändå inte vara om man ska tro på evolutionen.

Bilder och musik kan ge förlösande upplevelser, men inte för alla.

Kanske både bilder och musik kan ge förlösande upplevelser. Många säger att de mår bra av bildskådande och lyssnande på musik. Stilarna skiftar, smaken likaså men många anser sig få en upplevelse och njutning av bådadera.

Jag hade det själv ibland förr vid lyssnade på svensktoppsmusik där romantiken flödade i texterna och behovet av en kvinna var stor och olycklig kärlek upplevd. Då kunde man njuta av olycklig kärleksschlagertext vilket flertalet texter handlade om.

I övrigt har jag inte kunnat uppleva mer än irritation över musik. Ljud i all ära men hellre en motor som går än en musikgrupp som spelar. Hellre fågelsång om det så är skriande måsar en tidig morgon än musik på låg volym på vilken tid som helst på dygnet.

Radio har jag inte lyssnat på sen flera år, ja årtionden. Teve ser jag på om jag slipper komedier och då av den värsta sorten; amerikanska, där skratt lagts på i handlingen.

Internet däremot är något som passar dock utan ljud. Jag har oftast ljudet avslaget.

Upplevelser av förlösande slag upplever säkert många njutningar av likaså av både bilder och musik. Bilder kan vara vackra, visst, men musik, nej säger jag. Så jag förstår inte de som kan njuta av musik men de är många, betydligt fler än de som avskyr väsendet. Minoriteter där jag hör hemma.