Sök tecken på insekter på planeter därute inga insekter troligen inga högre livsformer.

Nära hälften av insektsarterna vilka nu finns på Jorden  hotas av utrotning och antalet insekter minskar i snabbare takt än andra utrotningshotade djur. Det visar en ny forskningsrapport.


Insekter är mycket viktiga för ekosystem som vi känner dem. De utgör mat för fåglar och andra djur. De pollinerar växter och bryter ner och återvinner näringsämnena i jorden.


I den nya forskningsrapporten som publicerats i Biological Conservation, hävdas att nära hälften av insektsarterna på Jorden hotas av utrotning. Antalet insekter i världen har minskat med 2,5 procent per år de senaste 25-30 åren.


En del av anledningen handlar om det storskaliga jordbruket med monokulturodling och insektsgiftbesprutning på grödor. Men även den globala uppvärmningen.


Nästan all mark i världen som lämpar sig för matproduktion är redan uppodlad. Runt den urbana miljön tas även odlingsbar mark i besittning för byggande vilket är en skada för framtidens möjlighet till mer åkermark. Livsmiljöerna har förändrats med föroreningar och klimatförändringar, säger Tomas Roslin, professor i insektsekologi vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet.


Frågan om insekter inte kan anpassa sig till nya förhållanden kan ställas  och visst kan de så. Men det tar tid. Tid de inte får med den snabba förändring av deras miljö som sker.


– Det kan de göra men de minskade bestånden visar att insekterna inte hunnit anpassa sig i samma takt som förändringarna.


Om insekterna minskat dramatiskt borde väl även antalet fåglar ha minskat lika mycket?


Även antalet fåglar i jordbruksmark har minskat och fjärilsbeståndet är stadigt minskande. Men fåglar har bred diet och kan äta olika arter av insekter så många kan ännu överleva artmässigt så länge det finns något slag av insektsöverskott..

Insekterna håller naturen och kretsloppet igång.


Kanske vi skulle söka tecken på insekter på andra planeter utan dem inget större liv verkar kan man tolka det som

2019 AQ3 en av de senaste upptäckterna av näraliggande asteroider och dess banor

Astronomer har upptäckt en asteroid i det inre av vårt solsystem med en elliptisk bana som aldrig går längre bort än Venus bana. Denna asteroid är bland de första asteroiderna som någonsin hittats vars omloppsbana begränsas nästan helt inom detta avstånd.

 ”Vi har hittat ett extraordinärt objekt vars omloppsbana knappt glider bortom Venus' omloppsbana vilket är en ovanlig upptäckt”, sade Quanzhi Ye postdoktoral forskare på IPAC  science center för astronomi vid Caltech.


Asteroiden har fått beteckningen 2019 AQ3 då den  upptäcktes den 4 januari 2019 och är en ”mycket sällsynt asteroid då den alltid finns i närområdet i sin bana vilket vi inte hittat många asteroider som gör.
  

Dessa små asteroider är enbart ca 1 km i diameter och därmed svårupptäckta och säkert i vissa fall farliga genom sin plötsliga närhet till Jorden. Ovanstående är dock inte just nu farlig för oss.
   

Den är knappt tillräckligt ljus för att upptäckas under den korta period som den kommer nära jorden”, sa Tom Prince, Ira S. Bowen Professor i fysik vid Caltech. 

För att ha något hopp om att hitta sådana objekt måste himlen skannas mycket ofta. ZTF undersökningar heter dessa undersökningsmetoder för detta ändamål vilka visar  hela norra stjärnhimlen under tre nätter. Undersökningstäckgraden är  per täckning i en enda exponering, ungefär två hundra och trettio gånger storleken på fullmånen. 2019 AQ3.


Bild på banan för asteroiden 2019 AQ3 

Asteroiden Ultima Thules överraskande form överraskar en gång till

Bilder som NASA: s New Horizons  tog av asteroiden Ultima Thule när den svepte förbi 1 januari i år visade en snögubbsliknande asteroid.


Men bilder tagna i en annan vinkel vid förbipasserandet har nu analyserats och visar att snögubbsformen inte stämmer helt utan att formen är betydligt plattare än en rund snögubbe. Se medföljandelänk här.  


 De nya bilderna ger ny kunskap objekt därute bortanför Pluto. Det har aldrig tidigare setts något liknande detta som kretsar runt solen formmässigt som Ultima Thule.  De nysläppta bilderna har tvingat fram ett nytänkande. New Horizon tog de nu släppta bilderna ca 10 minuter efter de första och på ett avstånd av 5 494 8,862 kilometer från asteroiden.


De nya vyerna fångade från en annan vinkel än de snögubbeliknande bilderna  och visar Ultima Thules disposition mot ett antal stjärnor i bakgrunden. 

Något stämmer inte i universum. Det finns en gåta som inte har lösts.

Något stämmer inte i vår syn på  universum. Åtminstone utifrån allt fysiker hittills har kunskap om. Stjärnor, galaxer, svarta hål och alla de andra himlakropparna rusar ifrån varandra i allt snabbare takt över tid. Mätningar visar att universum expanderar och att denna expandering accelererar. Den är högre efterhand som tiden går.
  

Det borde inte vara fallet enligt forskarna istället borde den avstanna efter hand efter Big Bang.


Om forskningens mätningar genom ett värde som kallas Hubbles konstant är korrekta innebär det att den nuvarande modellen saknar en avgörande fysik vi ännu inte förstår.

 Något konstigt vilket kan ses som mörk energi för att förklara hur universum gick från en liten tät och varm fläck av plasma till det vidsträckta vi ser idag. Forskare har kallat det kall mörk materia och modellen med mörk energi och materia kallas (LCDM) modellen.


Modellen har dock begränsningar. Mörk materia utövar dragningskraft men avger inget ljus och mörk energi, verkar till att motarbeta gravitation i modellen.


  Men det  förklarar inte varför universum expanderar snabbare nu än i början av sin tillblivelse. Det betyder att antingen LCDM modellen är fel eller de mätningar av expansionstakten som hittills gjorts är fel.


Forskare har nu använt flera andra nya metoder för att mäta expansionstakten men resultatet blir de samma. Det innebär att det inte är mättekniska fel som visar expansionstaktens ökning utan att det verkligen sker säger Adam Riess, nobelpristagare och forskare vid Space Telescope Science Institute och vid Johns Hopkins University.


 – Jag tror att  det finns något riktigt intressant som händer men vi inte förstår, berättar Riess.


Vi får hoppas vi kan få ett svar. Det kan bli ett svar som överraskar och får vår världsbild att skaka i grunden. Men ingen vet. Reiss verkar öppen för vilket svar som helst och förhoppningen är att andra forskare inte heller konservativt håller fast vid den syn och teori man har idag enligt ovan och på alla sätt försöker få all kunskapsinhämtning på alla omöjliga vis att pass in i denna.

Uranus och Neptunus har fortfarande en del oupptäckt att visa oss.

De två stora planeterna bortanför Saturnus har bara besökts en gång av en rymdsond.  NASA: s Voyager 2 vilken kretsade över Uranus 1986 och Neptunus 1989.

Under sin årliga rutinkontroll av vädret av solsystemets yttre planeter har NASA: s Hubbleteleskop avslöjat en ny mystiskt mörk storm på Neptunus. Den sedan tidigare upptäckta långlivade stormen runt den norra polarregionen på Uranus fortsätter även den.


Liksom jorden har Uranus och Neptunus säsonger vilka anledningen till stormarna i deras atmosfärer. Men säsongerna är mycket längre där än på jorden, De spänner över decennier snarare än månader som på Jorden.


Både Uranus och Neptunus klassificeras som gasplaneter med en isig atmosfär. Ingen av dem  har en fast yta utan snarare mantlar av väte och helium omgivna av en vattenrik interiör troligast  virad runt den steniga kärnan. Atmosfären innehåller metan vilken absorberar rött ljus men tillåter blå-grönt ljus för att sprida tillbaka ut i rymden vilket ger planeterna en cyan-nyans.


Att analysera vädret på dessa världar kommer att hjälpa forskarna att bättre förstå mångfalden och likheter av atmosfärer på solsystemet planeter inklusive jorden.

Ännu finns mycket att förstå och upptäcka även i vårt eget solsystem. 


Bild 1 Voyager 2. Bild 2 Uranus och Neptunus.

Få vet att Asteroid 2013 RV9 besökte Jordens närområde den 6 februari.

Asteroid 2013 RV9 svepte förbi vårt närområde den 6 febr i år utan större intresse från media. Därav vet få om att det skedde (inklusive mig).   Avståndet mellan Asteroiden och jorden var som närmast omkring 6,842,740 km vilket är en närmare  än under de senaste sex gånger den farit förbi oss under det senaste decenniet.


Asteroiden sveper relativt ofta runt vår planet då den är ett jordnära objekt. I närhet av det slaget ovan eller än närmre kommer den 2022, 2023 och 2024 i närtid. Senast den var i relativt närområde till Jorden var 2003 och 2004.


 Storleken på RV9 uppskattas till ca 51m till 110m i diameter. Det övre intervallet av asteroidens storlek innebär högre än Frihetsgudinnan (93m) eller  fem av Sfinxen vid Giza vilken är ca 20 m i diameter.

Dragon 2 ska upp för ett obemannat uppdrag den 2 mars.

Dragon 2 har lanserats för ett obemannat uppdrag till den internationella rymdstationen (ISS) den 2 mars.

Detta bekräftas av NASA i dagarna. Från början var färden planerad ske den  9 februari. Men sköts sedan upp till 16 februari och senare den 23 februari. Ett sista lanseringsdatum var planerad till första halvan av mars. Nu ser det ut att bli den 2 mars.


Den ska docka med den internationella rymdstationen ISS. Vi får se om det blir av denna gång. Läs mer om Dragonprojektet här. 

Bild illustration på farkosten.