Google

Translate blog

måndag 2 september 2019

Det är möjligt det finns vattenvärldar därute med mycket fler livsformer än i jordiska hav.


Främmande världar (exoplaneter) där det förekommer starka havsströmmar kan vara överfyllda med livsformer (enligt teorin). Betydligt fler livsformer än de som finns i våra hav. 


Anledningen till att haven kan ha betydligt fler livsformer än jordens hav är att det i hav kan finnas effekter som bättre än hos oss flyttar näringsämnen i vattenskikten.

Detta är något som geovetare Stephanie Olson på University of Chicago sade i dag (aug. 23) i en presentation på Goldschmidt Geochemistry kongressen i Barcelona.


 Ett cirkulationsmönster känt som "uppvällning" kan vara avgörande för att främja livet i haven, sade Olson. Uppvällning uppstår när vinden rusar längs havets yta vilket skapar strömmar som trycker djupt näringsrikt vatten upp mot havets ytskikt där fotosyntetiska plankton lever. 


Plankton i sig producerar näringsämnen vilka i sin tur kan producera organiska föreningar som matar större organismer, som i sin tur blir måltider för ännu större organismer och så vidare upp i näringskedjan (något som sker i jordens hav).


"Vi fann att högre atmosfärisk densitet och långsammare rotation och närvaron av kontinenter inte är optimalt för uppvällning (så tolkar jag Olson min anm).


 "En ytterligare tanke är att jorden kanske inte är optimalt beboelig och livet på andra planeter kan vara ännu mer gästfria än vår egen planet." säger Olson.


Även om dessa fynd inte har setts eller upptäckts på de ca 4 000 exoplaneter som hittills har upptäckts kan de det ge  forskarna utgångsidéer att söka beboeliga världar utefter detta i framtiden.


Olson önskar att framtida generationer av teleskop kommer att byggas som bättre analyserar funktioner som atmosfärisk densitet och rotation hastighet vilket skulle kunna erbjuda en snabb inblick i en värld är bebolighet. Med rätt teknik bör vi kunna hitta den vattenvärld där livet frodas. Om nu denna finns därute (min anm).


Bilden är från Jorden men visar öppet vatten som det kan se ut på en exoplanet.

söndag 1 september 2019

Tre utbrott på 40 år men otroligt energirika och korta. Välkommen till en magnetar.


Tre gånger under de senaste 40 åren har mycket kraftfulla gammastrålningsfacklor bombarderat vår plats i rymden. Det är dock inga farliga utbrott för oss. Dess varaktighet är enbart ungefär en tiondel av en sekund. Vi kan kanske säga att vi har haft tur som upptäckt tillfällena.


Men de är mycket mer kraftfulla utbrott av strålning mot den som vi kan uttrycka vanliga gammastrålningen i bakgrunden i universum.


Första utslaget vi upptäckte med våra instrument skedde den 5 mars 1979 så det är inga vanliga händelser därefter har det upptäckts ytterligare två utbrott.


Utbrotten kommer från  magnetarer vilka snurrande sänder ut enormt mycket energi efter några okända omvälvande händelser i dess inre.



En magnetar är en neutronstjärna med ett mycket starkt magnetfält cirka 1000 gånger starkare än hos en ordinär neutronstjärna. Nu har astrofysiker en ny teori om vad dessa omvälvande händelser är.  



Man tror att utbrotten beror på spänningar som har byggts upp i magnetarernas komplexa magnetfält. Det går till viss del att jämföra med jordskalv på jorden då neutronstjärnor har en fast skorpa som (tror man) spricker under utbrotten.



 Under dessa utbrott frigörs stora mängder gammastrålning (från dess inre) elektroner och positroner får fri fart  vilket resulterar i en extremt energirik strålning under en bråkdels sekund följt av en avtagande mängd strålning (troligen sluts sprickan snabbt igen därav den korta tid utbrottet sker, vi ska komma ihåg att neutronstjärnor är slutstadiet av en stjärna där neutroner är hårt packade samman innebärande att en kubikcentimeter materia vägen 1 miljard ton min anm)





För att läsa mer om den forskning som bedrivits om fenomenet se här.



Bild från vikipedia på uppbyggnaden av en neutronstjärna. En magnet är troligast likartat uppbyggd men här sker något som ger utbrott enligt ovan vilket enligt mig bör teoretiskt ge tanken att alla neutronstjärnor potentiellt är möjliga att bli magnetarer.

lördag 31 augusti 2019

Grottforskning blir säkert en spännande hobby en gång på månen.


Kan du designa ett system för att upptäcka, kartlägga och utforska grottor på månen? Gå då in på denna länk och klicka dig vidare och lämna din idé.


Vad som önskas genomsökas är vulkaniska områden av Lunar Maria av planetariska geologer vilka har identifierat gropar som kan relateras till kollapser av håligheter såsom lavarör där lava en gång flödade under månens yta.


"Att utforska och kartlägga dessa tuber kan ge ny information om månens geologi, men de kan också vara ett intressant alternativ som långsiktigt skydd för framtida mänskliga besökare till månen", förklarar Franceso Sauro, chef för ESA: s Pangaea Planetary geologi astronaut utbildning. "Grottorna skulle skydda astronauter från kosmisk strålning och mikrometeoriter och möjligen ge tillgång till isigt vatten och andra resurser där.


”För att forma framtida expeditioner till att utforska mångrottor söker vi idéer för uppdrag med specifika vetenskapliga mål. Utöver möjligheten att få tillgång till att navigera och kartlägga grottorna skulle föreslagna koncept kunna innefatta en kommunikationslinje mellan grottsystems inre och omvärlden och instrument som gör vetenskapligt relevanta mätningar av grottmiljön.


Så du som har idéer du anser kan förverkligas har här möjligheten att berätta om dem. Säkert kan grottforskning på månen vara intressant.

Bild från  en grotta på månen.

fredag 30 augusti 2019

Vad är universum?


Universum är fyllt med miljarder (kanske oräkneliga) galaxer och stjärnor i dessa galaxer där det finns nästan oräkneliga antal planeter, månar, asteroider, kometer och moln av stoft och gas, allt virvlande i den oändliga rymden.


Byggstenarna i dessa himlakroppar och varifrån de kom är en gåta? 


Väte är det vanligaste elementet i universum följt av helium därefter kommer alla andra slag av grundämnen. Tillsammans utgör de ca 5% av allt som existerar.


Det hela började med Big Bang för ca 14 miljarder år sedan. Det som vi tror skedde då var att tätt packad materia plötsligt och snabbt expanderade i alla riktningar på en gång. Millisekunder senare var universum skapat i en temperatur av 180 000 000 000C. En böljande massa neutroner, protoner, elektroner, fotoner och andra subatomära partiklar. Varje bit av materia som finns och är kända element i det periodiska systemet och varje objekt i universum, från svarta hål till massiva stjärnor till fläckar av rymdstoft skapades under Big Bang, säger Neta Bahcall, professor i astronomi vid Institutionen för astrofysikaliska vetenskaper vid Princeton University i New Jersey.


 I detta skapades eller fanns även det vi tror finns och ser tecken av mörk materia och mörk energi (något jag anser enbart är andra stadium av vanlig energi och materia min anm.).


Vi vet inte fysikens lagar som skulle ha existerat i en så varm, tät miljö", säger Bahcall. 


Jag själv )min anm)  anser att vi inte vet eller kan förstå vad som hände om nu något hände när universum kom till. Vi ser tecken på att något skedde som vi kallar BigBang om vi teoretiserar efter det vi ser och mäter. Men vi vet inte vad vi ser och mäter så allt är bara teorier om något som teoretiskt ser ut att stämma enligt nuvarande kunskap och tankar.


Fri bild ovan.


torsdag 29 augusti 2019

En planet utan spår av någon atmosfär.


En stenig exoplanet kan ses som en klippa när den saknar atmosfär. Planeter av detta slag anses vanligast i röda dvärgsolars planetsystem enligt ny forskning.


 Astronomerna upptäckte LHS 3844b atmosfärlöshet. En planet runt den röda dvärgstjärnan LHS 3844. Denna planet upptäcktes genom användningen av NASA: s Spitzerrymdteleskop när de letade efter tecken på en atmosfär på denna exoplanet. LHS 3844 med sitt planetsystem finns i stjärnbilden Indianen ca 48,57 ljusår bort från oss.


 Resultaten stöder teorin att planeter som kretsar kring mindre stjärnor (ca 60% mindre i radie än solen) saknar betydande atmosfärer  eller ingen alls möjligen beroende på grund av strålningen från deras dvärgstjärna (röda dvärgstjärna så kallade M-stjärnor). Troligen beroende på att de planeter man finner här finns mycket nära sin sol (min anm).


Planeten har i detta fall en radie 1,3 gånger större än jorden, och den varvar sin värdstjärna (sol) på bara 11 timmar.


Forskarna upptäckte även att ena sidan av planeten är permanent "tidsmässigt låst" i sin omloppsbana. (Jordens måne och även Merkurius är också tidsmässigt låst, vilket är anledningen till att vi aldrig ser den bortre sidan från jorden).


Ena sidan av LHS 3844b dagssidan har en temperatur av 770 grader Celsius. Om det fanns en atmosfär skulle den varma luften från denna sida generera vindar som överfört värme över planetens hela yta. Men med en brist på atmosfär finns ingen atmosfär för överföring och utjämning den vägen av temperatur till nattsidan (den sida som alltid är vänd från sin sol).


Upptäckten innebär att för första gången har en exoplanet för första gången gången observerats som kretsar kring en M-stjärna (röd dvärg) utan en atmosfär. Något som inte kunnat bevisas tidigare mer än teoretiskt.


Vår sol som är en G-stjärna har även en planet med enbart en sida hela tiden vänd mot solen. Merkurius har inte heller någon nämnvärd atmosfär. Utöver det finns vår måne runt Jorden vilken även den alltid vänder samma sida mot Jorden och även den har en obetydlig atmosfär. Mycket små spår av någon atmosfär på både Merkurius och månen finns och troligen kan vi se det så även då det gäller LHS 3844b.


Bild från vikipedia på Stjärnbilden Indianen (Indus) som den kan ses med blotta ögat från södra stjärnhimlen.

onsdag 28 augusti 2019

Ett svart hål sågs nyligen svälja en neutronstjärna.


För ca 900 miljoner år sedan släppte ett svart hål stora gravitationsvågor ut i universum som ekade genom kosmos. Den 14 augusti 2019 resulterande dessa krusningar i rumtiden att detta nu kunde upptäcktas 900 miljoner år senare av LIGO då vågorna passerade jorden./



 Gravitationvågor och sken som ger oss det bästa beviset hittills av en aldrig tidigare sedd typ av kosmisk kollision som kunde erbjuda nya insikter om hur universum fungerar. Händelsen är kallad S190814bv och var sannolikt utlöst genom en sammanslagning av ett svart hål och en neutronstjärna. En neutronstjärna är de extremt täta resterna av en åldrande stjärnas sista fas. 



Astronomer har dock länge förväntat att sådana händelser sker men först nu kunde en ses genom ett teleskop. Händelser av detta slag skapar ringar av gravitationsvågor när det svarta hålet och neutronstjärna sammanfogas. 


Aktuella teorier förutspår dock att kollisioner av neutronstjärnor och svarta hål inte alltid avger ljus beroende på hur de två objektens massor är jämförbara.

Beroende på det svarta hålet och  neutronstjärnans avstånd till varandra är ju längre tid tar det för stjärnan att spiralformat försvinna ner i det svarta hålet eller i strimlad falla ner. Då detta sker kan teleskop hos oss på rätt avstånd i tid och rum se detta vilket hände ovan.


Men är det svarta hål mycket stort faller inget ljus ut enbart gravitationsvågor når ut. Det handlar då om att händelsen enbart sker som att hela neutronstjärnan i sin helhet faller ner i det svarta hålet utan att strimlas ner. 


Vad händer då med neutronstjärnans eventuella planetsystem? Det är min fråga. Kanske även dessa efterhand faller ner i hålet genom att de dras ner i detta. Alternativt om de är ett mindre svart hål att de fortsätter kretsa därute kanske i en bana runt det svarta hålet på stort avstånd alternativt snurrar runt sig själva i all evighet.


Bild från vikipedia på en arm av LIGO-interferometern vilken är en del i sökandet av gravitationsvågor vid svarta hål. 

tisdag 27 augusti 2019

Metan är organiskt material som bryts ner och finns på Mars. Men…


Metan bildas vid nedbrytning av organiskt material i syrefattiga miljöer.  Metan finns på vissa platser på Mars. Men har inget med vinderosion att skaffa enligt nya rön.

Vid Newcastle University har studier visat att metankan framställas över tid  både geologiskt och biologiskt. 

Anna Neubeck, forskare vid Uppsala universitet säger bland annat i vetenskapsradion den 8 juni 2018, – Tyvärr finns flera processer som kan skapa organiska föreningar utan liv. 


Detta med anledning av att man inte ska ta för givet att tecken på metan på Mars eller andra himlakroppar säkert pekar på liv. Vi har ju ex Saturnus största månen Titan där sjöar av etan och metan finns (dock vet vi inte här heller dessas ursprung) . 

 Men det ger en kanske 50 % möjlighet att det kan finnas liv (eller har funnits) på platser  där metan finns. Det vet vi bara när vi på plats kan noggrant undersöka källans ursprung.


 På Mars upptäcktes metan  redan 2003 på vissa platser. Gasen finns i speciella fickor på Mars vilket kan visa att det här finns eller har funnits liv under ytan.


Det är en fråga för framtida studier vad som bildat metanet här. I dag vet ingen.


Här på jorden bildas däremot 80 till 90 procent av allt metan från (eller av)  olika livsformer. Men gasen kan bildas på annat sätt så ett helt säkert tecken på liv är inte förekomsten av gasen. På jorden bildas 10% av oorganiska effekter.


 Bild från vikipedia på en av metanbildarna i världen. Men det finns många fler människan exempelvis.