Världens hittills minsta motor är byggd

Teoretiska fysiker vid Trinity College Dublin har genom ett internationellt samarbete byggt världens minsta motor i en storlek av en enda kalciumjon. Detta innebär att denna röliga motor är cirka 10 000 000 000 gånger mindre än en ordinär bilmotor.


Kalcium-Jonmotorn är elektriskt laddad. Motorns arbetar utifrån jonens "inneboende spinn" (dess rörelsemängdsmomentenergi). Detta spinn används för att omvandla värme som absorberas från laserstrålar till svängningar eller vibrationer av den fångade jonen. Dessa vibrationer fungerar då som ett "svänghjul", som fångar den användbara energin som genereras av motorn. Denna energi lagras då i diskreta enheter som kallas "quanta", något man tidigare trodde(och nu bevisligen kan)  teoretiskt vara möjligt genom kvantmekanikens teorier.


"Svänghjulet ger oss möjlighet att mäta uteffekten i en motor i en atoms storlek. Och även att mäta kvanta av energi för första gången", säger Dr Mark Mitchison en av QuSys gruppen vid Trinity och en av artikelns medförfattare om ämnet.


Biträdande professor i fysik vid Trinity, John Goold säger även i artikeln: "Detta experiment och denna teori är början av ny era för utredning av Energetik (studien av energiflöden)  av teknik som bygger på kvantteori som är ett ämne i centrum för vår gruppforskning här.


"Värmehantering på nanoskalan är en av de grundläggande flaskhalsarna för att lösa snabbare och effektivare datorkapacitet. Att förstå hur termodynamik kan appliceras i mikroskopiska miljöer är av största vikt för framtida teknologier.


Man kan (min anm.) fundera över om det finns några gränser för byggande i mikroskala? Logiskt bör det finnas detta. Men det beror på vad vi har lagt in i begreppet logiskt vilket är ett begrepp tolkat utefter den kunskap vi i dag arbetar utefter inom fysiken. Men är detta den fysik som säger eller visar hela sanningen om verkligheten? Om det nu finns en verklighet enligt de mått vi anser existerar utifrån mänsklig förståelse.


Bilden är på en betydligt större motor flerstegraket Rocketdyne F-1 vilken byggdes i användes i  Saturn V för appolo och skylab uppskjutningar. På bilden ses den berömde raketforskaren Verner von Braun vid Rocketdyne F-1.

Den 14 sept sveper den förbi oss, asteroiden som är lika stor som jordens högsta byggnad.

Asteroiden 2000 QW7 är på besök i vårt närområde av universum den 14 september. Denna asteroid har är ungefär lika stor som världens högsta byggnad Burj Khalifa, skyskrapan i Dubai i Förenade Arabemiraten vilken är  828 meter hög.


Om beräkningar stämmer ska asteroiden passera oss den 14 september enligt Center for Near Earth Object Studies (CMEOS) av Jet Propulsion Laboratory i Pasadena, Kalifornien.


Det kommer att gå otroligt snabbt vid passagen därute då dess hastighet är ca 23100 km/t enligt vad  CNEOS rapporterat. Fast den ses som ett jordnära objekt kommer den fortfarande vara ganska långt borta från jorden. Asteroider och andra rymdmaterial anses jordnära objekt om de passerar inom 1,3 astronomiska enheter från vår planet (en astronomisk enhet är avståndet från jorden till solen, eller 149 600 000 kilometer).

2000 QW7 kommer att passera inom 0,03564 astronomiska enheter från jorden vilket motsvarar cirka 5 300 000 km.


Förra gången den närmade sig Jorden var den 1 september, 2000. Efter den 14 september i år 2019 kommer den nästa gång förväntas passera oss den 19 oktober 2038 enligt CNEOS.


Bild från Vikipedia på Burj Khalifa världens högsta byggnad en skyskrapa i Dubai i Förenade Arabemiraten som är 828 meter hög och vilken nämns som jämförelseobjekt i förhållande till asteroiden 2000 QW7.

Det är möjligt det finns vattenvärldar därute med mycket fler livsformer än i jordiska hav.

Främmande världar (exoplaneter) där det förekommer starka havsströmmar kan vara överfyllda med livsformer (enligt teorin). Betydligt fler livsformer än de som finns i våra hav. 

Anledningen till att haven kan ha betydligt fler livsformer än jordens hav är att det i hav kan finnas effekter som bättre än hos oss flyttar näringsämnen i vattenskikten.

Detta är något som geovetare Stephanie Olson på University of Chicago sade i dag (aug. 23) i en presentation på Goldschmidt Geochemistry kongressen i Barcelona.


 Ett cirkulationsmönster känt som "uppvällning" kan vara avgörande för att främja livet i haven, sade Olson. Uppvällning uppstår när vinden rusar längs havets yta vilket skapar strömmar som trycker djupt näringsrikt vatten upp mot havets ytskikt där fotosyntetiska plankton lever. 


Plankton i sig producerar näringsämnen vilka i sin tur kan producera organiska föreningar som matar större organismer, som i sin tur blir måltider för ännu större organismer och så vidare upp i näringskedjan (något som sker i jordens hav).


"Vi fann att högre atmosfärisk densitet och långsammare rotation och närvaron av kontinenter inte är optimalt för uppvällning (så tolkar jag Olson min anm).


 "En ytterligare tanke är att jorden kanske inte är optimalt beboelig och livet på andra planeter kan vara ännu mer gästfria än vår egen planet." säger Olson.


Även om dessa fynd inte har setts eller upptäckts på de ca 4 000 exoplaneter som hittills har upptäckts kan de det ge  forskarna utgångsidéer att söka beboeliga världar utefter detta i framtiden.


Olson önskar att framtida generationer av teleskop kommer att byggas som bättre analyserar funktioner som atmosfärisk densitet och rotation hastighet vilket skulle kunna erbjuda en snabb inblick i en värld är bebolighet. Med rätt teknik bör vi kunna hitta den vattenvärld där livet frodas. Om nu denna finns därute (min anm).


Bilden är från Jorden men visar öppet vatten som det kan se ut på en exoplanet.

Tre utbrott på 40 år men otroligt energirika och korta. Välkommen till en magnetar.

Tre gånger under de senaste 40 åren har mycket kraftfulla gammastrålningsfacklor bombarderat vår plats i rymden. Det är dock inga farliga utbrott för oss. Dess varaktighet är enbart ungefär en tiondel av en sekund. Vi kan kanske säga att vi har haft tur som upptäckt tillfällena.


Men de är mycket mer kraftfulla utbrott av strålning mot den som vi kan uttrycka vanliga gammastrålningen i bakgrunden i universum.


Första utslaget vi upptäckte med våra instrument skedde den 5 mars 1979 så det är inga vanliga händelser därefter har det upptäckts ytterligare två utbrott.

Utbrotten kommer från  magnetarer vilka snurrande sänder ut enormt mycket energi efter några okända omvälvande händelser i dess inre.

En magnetar är en neutronstjärna med ett mycket starkt magnetfält cirka 1000 gånger starkare än hos en ordinär neutronstjärna. Nu har astrofysiker en ny teori om vad dessa omvälvande händelser är.  

Man tror att utbrotten beror på spänningar som har byggts upp i magnetarernas komplexa magnetfält. Det går till viss del att jämföra med jordskalv på jorden då neutronstjärnor har en fast skorpa som (tror man) spricker under utbrotten.

 Under dessa utbrott frigörs stora mängder gammastrålning (från dess inre) elektroner och positroner får fri fart  vilket resulterar i en extremt energirik strålning under en bråkdels sekund följt av en avtagande mängd strålning (troligen sluts sprickan snabbt igen därav den korta tid utbrottet sker, vi ska komma ihåg att neutronstjärnor är slutstadiet av en stjärna där neutroner är hårt packade samman innebärande att en kubikcentimeter materia vägen 1 miljard ton min anm)

För att läsa mer om den forskning som bedrivits om fenomenet se här.

Bild från vikipedia på uppbyggnaden av en neutronstjärna. En magnet är troligast likartat uppbyggd men här sker något som ger utbrott enligt ovan vilket enligt mig bör teoretiskt ge tanken att alla neutronstjärnor potentiellt är möjliga att bli magnetarer.

Grottforskning blir säkert en spännande hobby en gång på månen.

Kan du designa ett system för att upptäcka, kartlägga och utforska grottor på månen? Gå då in på denna länk och klicka dig vidare och lämna din idé.


Vad som önskas genomsökas är vulkaniska områden av Lunar Maria av planetariska geologer vilka har identifierat gropar som kan relateras till kollapser av håligheter såsom lavarör där lava en gång flödade under månens yta.


"Att utforska och kartlägga dessa tuber kan ge ny information om månens geologi, men de kan också vara ett intressant alternativ som långsiktigt skydd för framtida mänskliga besökare till månen", förklarar Franceso Sauro, chef för ESA: s Pangaea Planetary geologi astronaut utbildning. "Grottorna skulle skydda astronauter från kosmisk strålning och mikrometeoriter och möjligen ge tillgång till isigt vatten och andra resurser där.


”För att forma framtida expeditioner till att utforska mångrottor söker vi idéer för uppdrag med specifika vetenskapliga mål. Utöver möjligheten att få tillgång till att navigera och kartlägga grottorna skulle föreslagna koncept kunna innefatta en kommunikationslinje mellan grottsystems inre och omvärlden och instrument som gör vetenskapligt relevanta mätningar av grottmiljön.


Så du som har idéer du anser kan förverkligas har här möjligheten att berätta om dem. Säkert kan grottforskning på månen vara intressant.

Bild från  en grotta på månen.

Vad är universum?

Universum är fyllt med miljarder (kanske oräkneliga) galaxer och stjärnor i dessa galaxer där det finns nästan oräkneliga antal planeter, månar, asteroider, kometer och moln av stoft och gas, allt virvlande i den oändliga rymden.


Byggstenarna i dessa himlakroppar och varifrån de kom är en gåta? 


Väte är det vanligaste elementet i universum följt av helium därefter kommer alla andra slag av grundämnen. Tillsammans utgör de ca 5% av allt som existerar.


Det hela började med Big Bang för ca 14 miljarder år sedan. Det som vi tror skedde då var att tätt packad materia plötsligt och snabbt expanderade i alla riktningar på en gång. Millisekunder senare var universum skapat i en temperatur av 180 000 000 000C. En böljande massa neutroner, protoner, elektroner, fotoner och andra subatomära partiklar. Varje bit av materia som finns och är kända element i det periodiska systemet och varje objekt i universum, från svarta hål till massiva stjärnor till fläckar av rymdstoft skapades under Big Bang, säger Neta Bahcall, professor i astronomi vid Institutionen för astrofysikaliska vetenskaper vid Princeton University i New Jersey.


 I detta skapades eller fanns även det vi tror finns och ser tecken av mörk materia och mörk energi (något jag anser enbart är andra stadium av vanlig energi och materia min anm.).


Vi vet inte fysikens lagar som skulle ha existerat i en så varm, tät miljö", säger Bahcall. 


Jag själv )min anm)  anser att vi inte vet eller kan förstå vad som hände om nu något hände när universum kom till. Vi ser tecken på att något skedde som vi kallar BigBang om vi teoretiserar efter det vi ser och mäter. Men vi vet inte vad vi ser och mäter så allt är bara teorier om något som teoretiskt ser ut att stämma enligt nuvarande kunskap och tankar.


Fri bild ovan.

En planet utan spår av någon atmosfär.

En stenig exoplanet kan ses som en klippa när den saknar atmosfär. Planeter av detta slag anses vanligast i röda dvärgsolars planetsystem enligt ny forskning.


 Astronomerna upptäckte LHS 3844b atmosfärlöshet. En planet runt den röda dvärgstjärnan LHS 3844. Denna planet upptäcktes genom användningen av NASA: s Spitzerrymdteleskop när de letade efter tecken på en atmosfär på denna exoplanet. LHS 3844 med sitt planetsystem finns i stjärnbilden Indianen ca 48,57 ljusår bort från oss.


 Resultaten stöder teorin att planeter som kretsar kring mindre stjärnor (ca 60% mindre i radie än solen) saknar betydande atmosfärer  eller ingen alls möjligen beroende på grund av strålningen från deras dvärgstjärna (röda dvärgstjärna så kallade M-stjärnor). Troligen beroende på att de planeter man finner här finns mycket nära sin sol (min anm).


Planeten har i detta fall en radie 1,3 gånger större än jorden, och den varvar sin värdstjärna (sol) på bara 11 timmar.


Forskarna upptäckte även att ena sidan av planeten är permanent "tidsmässigt låst" i sin omloppsbana. (Jordens måne och även Merkurius är också tidsmässigt låst, vilket är anledningen till att vi aldrig ser den bortre sidan från jorden).


Ena sidan av LHS 3844b dagssidan har en temperatur av 770 grader Celsius. Om det fanns en atmosfär skulle den varma luften från denna sida generera vindar som överfört värme över planetens hela yta. Men med en brist på atmosfär finns ingen atmosfär för överföring och utjämning den vägen av temperatur till nattsidan (den sida som alltid är vänd från sin sol).


Upptäckten innebär att för första gången har en exoplanet för första gången gången observerats som kretsar kring en M-stjärna (röd dvärg) utan en atmosfär. Något som inte kunnat bevisas tidigare mer än teoretiskt.


Vår sol som är en G-stjärna har även en planet med enbart en sida hela tiden vänd mot solen. Merkurius har inte heller någon nämnvärd atmosfär. Utöver det finns vår måne runt Jorden vilken även den alltid vänder samma sida mot Jorden och även den har en obetydlig atmosfär. Mycket små spår av någon atmosfär på både Merkurius och månen finns och troligen kan vi se det så även då det gäller LHS 3844b.


Bild från vikipedia på Stjärnbilden Indianen (Indus) som den kan ses med blotta ögat från södra stjärnhimlen.