Vissa bergliknande formationer av Vintergatan förbryllar.

Sedan 2013 har det europeiska rymdorganet Gaia haft uppdraget att göra en inventering av Vintergatan med målet att katalogisera mer än 1 000 000 000 stjärnor.



Med hjälp av nya data som släpptes under april 2018 på exakta mätningar av stjärnor katalogiserade ytterligare 550000000 stjärnor. På grund av detta kan astronomer nu visa mer korrekt hur vintergatans form är.
  

För oss amatörer kan natthimlen se ut som ett slumpmässigt stänk av stjärnor. Men astronomers mätningar (vi kan ej se vintergatan utifrån utan enbart konstruera en karta utifrån mätningar av stjärnformationers läge och form utan att se helheten) visar nu att i vissa regioner av vår galax har stjärnorna klumpats ihop i liknande formationer som markformationer på jorden i form av bäckar, vågor, valv och bergåsar.  Tektonisk aktivitet skapar (skapade) jordens former. Men forskarna är inte säkra på vad som skapat liknande stjärnformationer i Vintergatan. 

För min del (min anm.) funderar jag på om vi inte tolkar det vi ser däruppe utifrån vad vi se på jorden. Tänk på att vi ser alla slag av figurer i molnformationer etc. Hjärnan tolkar utefter kända ting vi känner igen.


Teorier finns om att dessa formationer ovan där har skett under påverkan utanför Vintergatan. Men även av effekter inne i Vintergatan. Forskarna fokuserade sig på en serie av åtta åsar i Vintergatan som vikts upp tillsammans med varandra likt en bergskedja.


En teori om vad som skett här är att gas förflyttat en del av Vintergatans stjärnor då en utifrån kommande galax krockade med Vintergatan. Men det är en teori. En teori som skulle kunna besvara en del formationer i Vintergatan.


Men med många stjärnor kvar att katalogisera kan nya frågor och teorier dyka upp.

Något säkert svar finns inte på hur Vintergatans form bildats.


Bild från jorden och vikipedia på berg i Colorado i USA.

Så bygger man steg för steg ett maskhål.

Enligt teoretiska fysiker går det att bygga ett maskhål. Maskhål som ska förkorta restiden mellan två platser i universum till nära omedelbart.

 Enligt Einsteins allmänna relativteori ska en viss konfiguration av materia och energi tillåta bildandet av en tunnel en genväg mellan två annars avlägsna delar av universum.

Men teoretiskt blir dessa maskhål mycket instabila. En enda foton som passerar genom maskhålet sliter isär maskhålet. Men en del av negativ massa (antimateria) skulle teoretiskt motverka de destabiliserande effekterna av när materia försöker passera genom maskhålet.


Men för att två olika slags av maskhål (ett av antimateria och ett av materia ska få en hållbar passage i det med materia (vi är ju av materia) måste de två maskhålen finnas och bli kvar på rätt avstånd från varandra. Annars sker en katastrof i form av utplåning av båda. För hållbarheten måste eller skulle det kunna hållas på plats av en kosmisk sträng (inte att förväxla med strängteorin vilket är något helt annat).


Kosmiska strängar är teoretiska defekter liknande de sprickor som bildas när is fryser men i detta fall i väven av rymd och tid. Dessa kosmiska strängar antas ha bildats i under de första bråkdelarna av en sekund efter Big Bang.


De är exotiska objekt då de inte är bredare än en proton, En kosmisk sträng löser ett av problemen (håller ändarna öppna) men det hindrar inte maskhålet själv från att kollapsa när du faktiskt använder det. Det behövs ytterligare en kosmisk sträng. En som kan gänga maskhålen och  även ge en looping  för normalt utrymme mellan de två svarta hålen.


Det verkar lite komplicerat ett team av teoretiska fysiker gav steg-för-steg-instruktioner för att konstruera just ett sådant maskhål. Men först måste det hittas kosmiska strängar (om de finns min anm).


Läs mer om projektet här. 

En minst sagt ogästvänlig exomåne finns vid WASP 49b

Forskarna tror att de har upptäckt vad de beskriver som "den första exomånen (måne runt en planet i ett främmande solsystem) där vulkaner är aktiva. En himmelsk kropp som kusligt påminner om den lilla eldiga "Star Wars" planeten Mustafar, där Anakin Skywalker förvandlas till Darth Vader.


 WASP-49b är exoplanet (gasjätte) vid dvärgstjärnan WASP-49, 550 ljusår bort från jorden i riktning mot stjärnbilden Haren. Den måne som medföljer denna gasjätte vilken är större än Jupiter har jämförts med 55 Cancri-e. 


Den har också jämförts med Jupiters måne Io. Den mest vulkaniskt aktiva himlakroppen i vårt solsystem. 


Studien om WASP-49b med sin måne kommer att publiceras i Astrophysical journal Forskarna. Forskarna tillägger i rapporten att WASP-49b: s atmosfär innehåller natrium på en exceptionellt hög höjd vilket får forskarna att tro att det kommer från någon annanstans än exoplaneten. Om det har ett samband med exomånens vulkanism och utsläpp får framtida forskning utvisa.


Men troligen är det så då Io en måne med vulkanisk aktivitet runt Jupiter sprutar ut natrium och kalium. 


Just fyndet av spår av natrium vid WASP-49b ger misstanken om en exomåne av Io:s slag eller större där. OBS månen är ej observerad ännu utan enbart spår av vad man anser kan vara en månes effekter och då en vulkanaktiv sådan har spårats.


Bild från vikimedia på Jupiter med sin måne Io men inte i rätt skala.

JU mer avancerade instrument vi får desto mer upptäcker vi om exoplaneterna. Nya överraskningar kommer ofta.

Kepler solsystem finns i riktning mot Lyrans stjärnbild ca 2000 ljusår bort.

En amerikansk forskargrupp har nu lyckats förstå vad vi ser i detta system. Det är inte som vi trodde tidigare ett tre stjärnors system utan en tvåstjärnors med en stor jupiterlik gasplanet inblandad vilken tidigare ansetts varit en tredje stjärna.


Lösningen kom med ett nytt avancerat kraftfullt instrument på 8-meters Gemini North Telescope på Maunakea på Hawaii.  Kepler-13AB Binary Star system som såg bättre på det 2 000 ljusår avlägsna systemet. Tidigare var exoplaneten okänd och tolkad som en stjärna.


"Det var förvirring över Kepler-13b: var det en låg-massa stjärna eller en het Jupiter-liknande värld frågades det? Vi utarbetade därför ett experiment med Sly instrumentet ' Alopeke, "säger Howell en av de som var med om experimentet.


Resultatet publicerades nyligen i Astronomical Journal. "Vi övervakade båda stjärnorna, Kepler A och Kepler B, samtidigt som du letar efter förändringar i ljusstyrkan”, säger Howell. "Till vår glädje löste vi inte bara mysteriet utan öppnade också ett nytt fönster för en ny era av exoplanetforskning.


Lagets analys avslöjade en tydlig droppe i ljuset från Kepler A, som bevisar att planeten kretsar kring den ljusare av de två stjärnorna. Dessutom ger "Alopeke samtidigt data på både röda och blå våglängder vilket är en ovanlig förmåga för speckle imagers. Genom att jämföra de röda och blå våglängderna upptäcktes, att DIP i stjärnans blå ljus var ungefär dubbelt så djupt som DIP sett i rött ljus.

Bild enligt hur det kan se ut när en konstnär målat upp systemet (från Vikipedia). Den rödaktiga är planeten.

I övrigt visas en bättre bild kanske genom artikeln som inlägget grundas på här 

Banan planeten HR 5183b har är udda men varför?

Planeten HR 5183b är ännu en påminnelse om att främmande världar är långt mer främmande och mer varierande än vårt eget solsystem kan ge exempel på.


Astronomer hittade en gigantisk exoplanet tre gånger mer massiv än Jupiter slingrande sig udda runt sin värdstjärna på en mycket elliptisk väg.


Om denna främmande planet, känd som HR 5183 b funnits i vårt solsystem, skulle dess omloppsbana nått insidan av Jupiter och sträcka sig ut bortom Neptunus bana på sin rundning av solen säger de som hittat denna exoplanet därute. Dess sol är HR 5183 och finns 102 ljusår från oss i riktning mot stjärnbilden Jungfrun (Virgo).


Den här planeten är olik planeterna i vårt solsystem, men mer än så, dess bana är olik alla andra exoplaneter vi har upptäckt hittills," Sarah Blunt, en doktorand vid California Institute of Technology (Caltech) i Pasadena och huvudförfattare till en ny studie där denna planet presenteras.


"Andra planeter som upptäcks långt borta från sina stjärnor tenderar att ha mycket låg excentricitet, vilket innebär att deras omloppsbanor är mer cirkulära," trubbiga till. "Det faktum att denna planet har en sådan hög excentricitet talar till hur den antingen bildats eller utvecklats i förhållande till de andra planeterna."


Vad hon menar är att banan som denna planet har är en konsekvens av de andra säkert existerande planeterna i solsystem och vad som hände den gång solsystemet bildades.

Det finns inga eller få begränsningar (antagligen) på hur ett planetsystem kan se ut. Se banan här på en You tube 

Bilden ovan är en stjärnkarta vilken visar placeringen av HR 5183 i Jungfruns stjärnbild.

Världens hittills minsta motor är byggd

Teoretiska fysiker vid Trinity College Dublin har genom ett internationellt samarbete byggt världens minsta motor i en storlek av en enda kalciumjon. Detta innebär att denna röliga motor är cirka 10 000 000 000 gånger mindre än en ordinär bilmotor.


Kalcium-Jonmotorn är elektriskt laddad. Motorns arbetar utifrån jonens "inneboende spinn" (dess rörelsemängdsmomentenergi). Detta spinn används för att omvandla värme som absorberas från laserstrålar till svängningar eller vibrationer av den fångade jonen. Dessa vibrationer fungerar då som ett "svänghjul", som fångar den användbara energin som genereras av motorn. Denna energi lagras då i diskreta enheter som kallas "quanta", något man tidigare trodde(och nu bevisligen kan)  teoretiskt vara möjligt genom kvantmekanikens teorier.


"Svänghjulet ger oss möjlighet att mäta uteffekten i en motor i en atoms storlek. Och även att mäta kvanta av energi för första gången", säger Dr Mark Mitchison en av QuSys gruppen vid Trinity och en av artikelns medförfattare om ämnet.


Biträdande professor i fysik vid Trinity, John Goold säger även i artikeln: "Detta experiment och denna teori är början av ny era för utredning av Energetik (studien av energiflöden)  av teknik som bygger på kvantteori som är ett ämne i centrum för vår gruppforskning här.


"Värmehantering på nanoskalan är en av de grundläggande flaskhalsarna för att lösa snabbare och effektivare datorkapacitet. Att förstå hur termodynamik kan appliceras i mikroskopiska miljöer är av största vikt för framtida teknologier.


Man kan (min anm.) fundera över om det finns några gränser för byggande i mikroskala? Logiskt bör det finnas detta. Men det beror på vad vi har lagt in i begreppet logiskt vilket är ett begrepp tolkat utefter den kunskap vi i dag arbetar utefter inom fysiken. Men är detta den fysik som säger eller visar hela sanningen om verkligheten? Om det nu finns en verklighet enligt de mått vi anser existerar utifrån mänsklig förståelse.


Bilden är på en betydligt större motor flerstegraket Rocketdyne F-1 vilken byggdes i användes i  Saturn V för appolo och skylab uppskjutningar. På bilden ses den berömde raketforskaren Verner von Braun vid Rocketdyne F-1.

Den 14 sept sveper den förbi oss, asteroiden som är lika stor som jordens högsta byggnad.

Asteroiden 2000 QW7 är på besök i vårt närområde av universum den 14 september. Denna asteroid har är ungefär lika stor som världens högsta byggnad Burj Khalifa, skyskrapan i Dubai i Förenade Arabemiraten vilken är  828 meter hög.


Om beräkningar stämmer ska asteroiden passera oss den 14 september enligt Center for Near Earth Object Studies (CMEOS) av Jet Propulsion Laboratory i Pasadena, Kalifornien.


Det kommer att gå otroligt snabbt vid passagen därute då dess hastighet är ca 23100 km/t enligt vad  CNEOS rapporterat. Fast den ses som ett jordnära objekt kommer den fortfarande vara ganska långt borta från jorden. Asteroider och andra rymdmaterial anses jordnära objekt om de passerar inom 1,3 astronomiska enheter från vår planet (en astronomisk enhet är avståndet från jorden till solen, eller 149 600 000 kilometer).

2000 QW7 kommer att passera inom 0,03564 astronomiska enheter från jorden vilket motsvarar cirka 5 300 000 km.


Förra gången den närmade sig Jorden var den 1 september, 2000. Efter den 14 september i år 2019 kommer den nästa gång förväntas passera oss den 19 oktober 2038 enligt CNEOS.


Bild från Vikipedia på Burj Khalifa världens högsta byggnad en skyskrapa i Dubai i Förenade Arabemiraten som är 828 meter hög och vilken nämns som jämförelseobjekt i förhållande till asteroiden 2000 QW7.