Är klassuppdelning något som uppkom i samband med folkskolereformen?

1864 började småskolan uppdelas i klasser. Initiativtagare till detta och mycket annat inom skolans värld var Fredrik Ferdinand Carlson.

Kan denna uppdelning vara början på klassbegreppet i sin helhet och som vi gärna använder i skilda sammanhang?

Visst delade vi upp skolan i klasser och grader även tidigare. Men inte efter ålder.

På universiteten gick de som hade förutsättningar även om dessa var i åldrar som i dag aldrig skulle få tillträde. Det fanns ner till åttaåringar på universiteten.

Men nu delades klasserna in även åldersmässigt. Man skulle börja i samma ålder och följas åt åldersmässigt. Detta system finns även i dag i grundskolan och i gymnasieskolan.

Man började även dela upp människor i klasser och värderade utefter detta människors värde. Tidigare hade man ståndsuppdelning. Riksdagen exempelvis var uppdelad i de fyra stånden adel, präster, borgare och bönder. Men detta sågs inte som klasser utan som av Gud skapade skillnader och var en helt naturlig uppdelning av människor som få reagerade över.

I och med industrialismen blev klassbegreppet centralt. Det slutade med nya politiska partier av vilka här i Sverige socialdemokraterna blev regeringsparti under åtskilliga år. Klasskampen blev ett faktum.

I dag är den inte av samma slag längre, arbetare står inte längre mot arbetsgivare. Istället har staten av i dag skapat en ny klasskillnad. De som har arbete mot de sjuka och arbetslösa. En svag fackförening har tyst accepterat detta för att inte förlora än fler medlemmar. Det är de senaste åren inte lönehöjningar som givit de största skillnaderna mellan människor ekonomiskt utan skattesänkningar av jobbavdragstyp.

Syftet är att stoppa schismerna på arbetsmarknaden och kalla det jobblinjen. Men för att detta skulle gå skapades misstankar mot arbetslösa och sjuka som bluffmakare. Staten lyckades och det är nu helt accepterat i dagens samhälle att se ner på dessa grupper.

Är du en slö person?

Troligen ses du som sådan av en del. Medan andra ser dig som långt ifrån slö.

Hur man bedöms beror många gånger på det intryck en person får första gången den har något med dig att göra. Första gången ni talas vid eller ses gör ni ett första intryck av varandra.

Allt är då möjligt. Att sedan förändra detta intryck tar tid och innebär att ni umgås på något plan ofta och mycket.

Något måste inträffa för att första intrycket ska förändras för någon av er.

Att ge ett första intryck av något är lätt men fodrar mycket av dig själv om du vill ge ett speciellt intryck. I annat fall får motparten det intryck av dig som denne söker och önskar omedvetet och som är en spegel av något tidigare intryck och beslut av någon du påminner om i dennes livshistoria.

Tankar att begrunda vid exempelvis försök till kontakt av intim art eller vid en anställningsintervju. Men blanda aldrig ihop dessa, att flörta vid en anställningsintervju rekommenderas inte, oberoende av hur sexig du som exempelvis man anser att den kvinnliga intervjuaren än är.

Du blir troligen fysiskt sjuk efter 3 år efter en obearbetad kris

Säkert känner du någon som efter en obearbetad livskris eller efter en svårforcerad livskris plötsligt blivit allvarligt sjuk efter 3 år. Tre år efter krisen.

Det kan vara av en allvarlig sjukdom av fysiskt slag eller av en somatiskt svårbehandlad sjukdom psykiskt betingad.

En fråga man kan ställa sig är varför efter just ca 3 år eller ca 1000 dagar?

Jag har inget svar. Men jag är säker på att de flesta vet någon som det stämmer på kanske en del även känner igen sig själv i den beskrivningen.

Men varför människan är så stark att den klarar en svår misslyckad krishantering utan att knäckas förrän efter den tiden är svårt att förstå. Enda förklaringen är egentligen att människans psyke och vilja är otroligt stark medan kroppen är svag. Så i slutändan blir det den fysiska kroppen som reagerar och ger upp inte psyket. Men när det väl hänt tar självfallet även psyket stryk ofta till den grad att det inte finns en väg tillbaks till ett riktigt liv igen.

Reflexen är en av våra instinkter sa Karl Bühler.

Bühler var en tysk psykolog som verkade på universitetet i Wien i början av 1900-talet.

Du reagerar med en rysning på något som din vän inte alls reagerar på, påstår jag. Så olika kan det som nämns som reflex vara.

Med andra ord reflexreaktion är individuellt betingat. Men om det är så blir ju Bühlers idé förfalskad.

Ja men reflex av andra slag kan ses som instinkter. Normalt reagerar en människa med flykt när hot förekommer. När någon skjuter runt öronen på någon i krigets helvete. Då har alla en vilja till flykt om reaktionen är normal och inte motarbetas av fruktan för dödsstraff för desertering.

Instinkten flykt vid hot är en mänsklig överlevnadsreflex.

Men andra händelser kan vara betingade av upplevelser. Reflexen att springa runt och vifta med armarna vid synen av en humla är inte en instinktiv reflex alla har för att ta ett exempel. Det är en individuellt betingad eller ärvd reflex som instinktivt tar över i en viss situation. Men likväl individuell, de flesta reagerar inte med överlevnadsreflex i en sådan situation.

Så Bühler hade både rätt och fel.

Att imitera är ett slag av inlärning för att accepteras

Learning by doing heter det så fint bland de pedagogiska teoretikerna. Man tar för givet att de flesta människor lär genom att härma och efterapa en mentor.

Visst många lär sig så. Men många lär sig också genom att läsa eller lyssna på en mentors färdigheter. Detta visar historien. Inte lärde man sig tidigare på annat sätt än genom katederundervisning och de flesta lärde sig bäst så.

Teoretiker lärde sig och lär sig bäst under föreläsningar eller bokstuderande.

Att imitera eller läras upp praktiskt är inget för alla. Teoretikern lär sig dåligt i de flesta fall genom learning by doing.

Jag tillhör denna grupp. Ska jag lära med denna metod learning by doing måste jag anteckna varje moment jag ser för att sedan punktvis lära och läsa in det. Annars blir allt kaos och jag har inte förstått någonting.

Människor är olika. Kanske detta även visar att gamla slaget av yrkesskolor var bra för en del och därför bör satsas på igen.

Medan man inte ska försöka lära alla genom praktiska metoder. Människor är olika i inlärningshänseende så är det bra. Inget ska överdrivas men inget gammalt ska heller slopas bara för förändringshysterin ska råda inom alla områden.

Fortfarande ses svenska fängelser som släpphänta. Varför, när sanningen har blivit den motsatta.

Troligen är det människosynen som hårdnat och med denna de kriminellas hårdhet och omänsklighet vid brott.

En ond cirkel har uppstått. Vi amerikaniseras alltmer och får en allt grövre brottsling.

Få om ens någon talar längre om vård och rehabilitering av brottslingen numera utan istället om hårdare straff inga permissioner och förvar i fängelser även av psykiskt sjuka och handikappade som inte kan skilja på rätt eller fel.

Vi är i dag långt från 1970-talets vårdande av brottslingen för att slussa ut denne i ett samhälle där denne skulle kunna fungera.

Hårdheten i fängelserna speglar dagens människosyn. Fångar, arbetssökande och sjuka ses som parias och i denna hög finns även invandrarna.

Vi har i dag ett av de hårdaste fängelsesystemen i Europa men likväl tror många att det är tvärtom.

Det finns mycket skrivet om detta. Men ett exempel inifrån som jag rekommenderar alla att läsa är Tony Olssons bok ”Utbrytarna” som i år kommit ut på Hjalmarsson & Högbergs förlag.

Vilken är den tongivande tidsströmmen just nu och varför?

Ser vi till Sverige och politiskt är det en värderingsomvandling av människan till en tidigare nivå. Alla ska inte längre värderas lika utan sorteras in i fack som tärande och närande.

Närande är den som har ett arbete att gå till och kan leva på denna inkomst. Denne ska privilegieras genom att få slippa betala lika hög skatt som den tärande.

Den tärande vilket bl.a. är den sjuke och arbetssökande ska betala en procentuellt högre skatt på sitt överlevnadsbidrag än den som lyckats få ett arbete som betalas av någon.

Den tärande har även fått en lägre bidragsstorlek i förhållande till längden av sin arbetslöshet.

Ursäkten för att statuera exempel och behandla tärande som mindre människovärda är att inpränta i svenska folket att den som arbetar ska gynnas medan den som inte lyckas få arbete ska sättas på plats och veta sin oduglighet i samhället.

Detta inryms i det svårtolkade begrepp som är svaret på alla frågor om varför människor ska sorteras i dugliga eller odugliga. Jobblinjen.

Den som inte har arbete ses som att denne inte sökt arbete tillräckligt. Den som är sjuk ses som om denne inte försökt bli frisk tillräckligt.

Detta är resonemang som inte skulle varit gångbart i politiken för bara något årtionde sedan, det är i dag inte bara är accepterat utan ses som självklart av majoriteten av svenskarna.

Detta är dagens tidsstöm och ideologi.