Arbetslöshetsskatteavdrag istället för jobbskatteavdrag

Vad skulle hända om det istället för jobbskatteavdrag blev omfördelning till de arbetslösa i form av arbetslöshetsskatteavdrag istället? Skattebefrielse för arbetslösa höjd a-kassa till 90% i stöd.
Själfallet skulle många av de som arbetade då säga upp sig då de kanske levde bättre med a-kassa än som arbetande.

De hade valt arbetslöshet. Ekonomin hade styrt.

Men i dag där jobbskatteavdraget finns borde då inte långtidsarbetslösa önska högre inkomst i form av ett arbete? Självfallet.

Men den valmöjligheten finns inte om ingen önskar anställa dem. Att söka arbete innebär inte automatiskt ett arbete. Tvärtom en långtidsarbetslös får nästan aldrig arbete hur många arbeten de än söker eller hur mycket erbjudande arbetsgivaren än får av nystartsjobb eller anställningsstöds pengar om de anställer en långtidsarbetslös.

En långtidsarbetslös ses med misstänksamhet på arbetsmarknaden.
Därför är jobbavdraget djupt orättvist då en arbetslös inte har en valmöjlighet. Denne kan inte få ett arbete om ingen önskar anställa och så segregeras denne ekonomiskt, Om ovanstående varit fallet att arbetslösa fick mer i ersättning än den som arbetade då hade den arbetande bara att säga upp sig. Den hade en valmöjlighet.

Därför bör man inte segregera människor efter om de har arbete eller inte, är sjuka eller inte utan skatt ska tas efter bärkraft. Alla ska ha rätt till ett drägligt liv. Arbetslösa ska självfallet visa att de söker jobb. Men de ska inte bestraffas för att ingen anställer dem. Likaväl som sjuka inte ska bestraffas för sin sjukdom. Pensionärer inte för att de blivit äldre.

Detta är inte vänsterflummerier. Denna orättvisa drabbar alla arbetslösa, sjuka och pensionärer. Oberoende av om man är konservativ, mittenpolitisk eller vänsterinriktad.

Det är fakta och ingen ideologi.

Alla oberoende av vem man är ska behandlas som en medmänniska inte som en som inte vill arbeta, önskar vara sjuk eller som blivit för gammal för att räknas.

Crorce´s utvecklingsteori.

Benedetto Croce (1866-1952) är kanske inte känd bland så många i dag. Men just därför kan hans utvecklingsteori vara intressant.

Han delar in den i fyra grunddrag.

Den praktiska som han även kallar det ekonomiska handlingen. Här ser man bara till det nyttiga eller skadliga i vad som görs i förhållande till något annat.

Den estetiska handlingen. När människan hänger sig till åskådningen av något. Man kan se det som intuitionen känslan för en situation eller tanke utan att reflektera på om detta existerar i sinnesvärlden.

Det logiska är när man konstruerar eller avkodar något i detaljer för förståelse av helheter.

Det moraliska slutligen är som begreppet uttyder försök att praktisera ting som ska gynna alla och envar. Godhetstanken.

Det var lite ur en tänkares värld. En av de som inte blev lika känd som giganterna inom sfären. Men ändå en av de som inte blev helt bortglömd.

Cygnaeus ansåg att praktiskt arbete föder kunskap och är kungsvägen i skolan

1800-tal och Finland. Här var det denne man som för första gången i världshistorien införde ämnet slöjd i skolan.

Hans idé var följande genom att arbeta utefter det i dag benämnda learning by doing

(så kallades det dock inte då utan det är ett modernare uttryck) skulle elever lära sig bättre.

Så blev det inte riktigt utan katederundervisningen fortsatte i mer än ett sekel till att vara den vanligaste inlärningspedagogiken.

Hans idéer har likheter med Rousseaus i hans bok om Emile. Arbete skapar kunskap och misstagen i detta skapar förståelse. Praktik före teori inom all kunskapsinlärning.

Skönt att det inte blev en allenarådande pedagogik. En blandning kan vara ok och i dag när learning by doing är vanligt har det istället blivit problem med inlärningen för de som önskar vad jag vill kalla learning by thinking. Katederundervisning. Jag själv lär mycket dåligt genom learning by doing. Jag måste som många andra skriva upp vad jag ska lära i stolpar eller stödpunkter för att kunna lära.

Jag saknar katederundervisningens fröjder. Ja jag är äldre och går jag bara på öppna föreläsningar eller läser själv böcker. Aldrig dock skönlitteratur bara fackböcker.

Det är ett nöje och en kunskapsinhämtande spännande sysselsättning.

Condorcet hade en absolut tro på människans fullkomlighet.

Under 1700-talet var tron på människans möjligheter obegränsade och då även möjligheten till att allt gick att mäta, väga och förutse. Det var därför inte så konstigt att Condorcet blev så optimistisk om människan och dess förmågor.

Människans och människosläktets möjligheter var obegränsade ansåg han och många andra under denna tid.

Integralkalkylen var även det något han var upptäckare av. Skribent (en av flera) av Encyklopedin och utöver det anhängare av den franska revolutionen.

Detta fick som resultat att han fick hålla sig undan under en längre tid för att slippa galgen. Men galgen blev aldrig hans öde.

Han har skrivit det berömda verket som på svenska heter Utkast till en historisk tavla och som utgavs 1794.

Optimismen var som sagt stor denna tid och det var först under senare delen av 1800-talet och 1900- talet som man förstod att verkligheten inte var så enkel som man då trott. Kaos teoretikerna hade inte uppstått, strängteorin var en omöjlighet, och slumpen något som man enbart ansåg fanns inom spelvärlden men även här trodde man på matematiska kalkyler.

Det var en trygg, enkel och framtidsoptimistisk värld där katalogisering var något många höll på med. Bland annat vår egen Carl von Linné.

Condillac sensualisten från 1700-talet

Hans idé var att allt människan kan eller minns är komna ur de sensationer hon upplevt. Ur dessa har hon skapats och härmed är därför varje människa unik.

Som exempel på sin teori har han tagit hjälp av en metafor som statyn.

Denna väcks sakta till liv vartefter som den får upplevelser (sensationer). Den blir mer och mer medveten och får fler och fler förmågor efterhand som fler och fler upplevelser har gestaltat sig för denna.

Det finns i detta tankesätt mycket likheter med Emanuel Kants tabula ras. Att människan föds som en ren skrifttavla som efter hand fylls med mer och mer text och därför mer och mer utvecklas kunskaps och färdighetsmässigt.

I Condilacs lära finns även tanken att själen som han ser som ickesynlig genom detta konstruerar sin egen verklighet.

Känslor föder verksamhet och konstruerar en syn och en förmåga att reflektera och återkonstruera igenkännande av situationer vilket kan ses som rutin och kunskap.

August Comte, den förste sociologen.

Han var först av ett flertal efterkommande att utveckla den vetenskap som i dag kallas sociologi. Läran om det sociala livet.

Men då till skillnad från nutid ansågs att all forskning skulle baseras på fakta som kunde vägas, beräknas och kvantifiera i staplar och tabeller.

Man ansåg att människan var en social varelse som uppförde sig likartat vid likartade upplevelser i en speciell klasstillhörighet.

Anomalier skulle helst inte finnas och då de fanns ansåg man precis som i matematiken att undantaget bekräftar regeln.

Det var en tid då klasskillnaderna var än större än de vi i dag är på väg mot och upplever. Fler var fattiga och många svalt.

Tiden var första hälften av 1800-talets mitt och snart följde andra sociologer i tät följd som i dag ses som klassiker. Durkheim var en av de som ses som direkt efterkommande till Comte.

Böhmisk-Mähriska brödraförsamlingen en protestantisk sekt från 1600-talet.

Vilken bildats ur de rester som blev kvar av husiterna en sekt skapad av Jan Hus.

Hus död var början till slutet för husiternas brödraskap och början till ovanstående grundad av Comenius.

På länkarna här ovan finns mycket att läsa om båda inriktningarna. Det är väl värt att läsa och bra beskrivet.

Det blev ett kort inlägg i dag. Men med två mycket läsvärda länkar för den intresserade eller nyfikne.