Behövs djurpsykologi?

Självfallet behöver vi förstå djuren så mycket det är möjligt. I annat fall kan vi inte bemöta rovdjuren exempelvis med annat än ammunition.

Då först kan vi göra motdrag som skyddar människan och tamboskapen. Vad reagerar rovdjuren negativt för? Att förstå detta är viktigt då kan de bemötas och våra tamdjur kan leva i trygghet för dessa bestar.

Djurpsykologi eller djurförståelse har mest handlat om hundar, katter och hästar. Men dessa djur lever sedan länge med människan och vi klarar av dessa. Så resurserna bör läggas där de behövs, inte på de djur som följt människan i årtusenden och som människan ser som förmänskligade varelser med samma behov av terapi som människan.

Vi vet nog om dessa. Däremot vet vi för lite om resten av djuren och då bör till att börja med förståelsen för rovdjuren vara viktigast. Vill vi ha dessa bestar i ex de svenska skogarna måste vi förstå dem och kunna leva med dem utan att de tar tamboskap eller småbarn. Detta var ju anledningen till att de en gång utrotades. Kan vi bättre än våra förfäder klara av att leva med dem? Jag tvivlar om vi nu inte lär oss förstå hur de reagerar och därigenom kan lära oss skydda oss själva mot dem.

Hot kan behövas i vissa situationer.

När då undrar någon? Ja inte i syfte att skrämma till underkastelse. Men ser vi på krigssituationer kan det behövas i överlevnadssyfte.

Panikslagna soldater i krig är omöjliga för strid. Därför behövs disciplin. Självklart ger disciplinen fler dödsfall då soldater inte vågar opponera sig av rädsla för repressalier som krigsrätt, arkebusering. Men utan hoten blir manfallet än större.

I krisstationer behövs även hot för att inte panik ska uppstå. Någon måste ta ansvaret då och denne måste lydas om inte situationer av detta slag ska ge än mer kaos och död eller sårade.

Det finns inte tid för diskussioner när något händer ibland. Det behövs snabb handling. När då vissa till sin egen nackdel, vilket de inte inser, börjar diskutera och ifrågasätta måste dessa tendenser slås ner. Ibland med hot ibland med våld för att spara liv.

I vilka situationer kan säkert flertalet förstå. Terrorattacker, stora olyckor mm är situationer där handling krävs och opposition mot detta måste slås ner för allas bästa. I krisen förstås kanske inte detta men efteråt bör det synas att det fanns inget annat val.

En utsaga av Wilhelm Dilthey.

Han var filosof och bland annat starkt kritisk till att använda positivistiska metoder vid undersökningar av psyket.

Han gjorde en åtskillnad mellan en förstående eller i själslivets helhet inträngande och en förklarande eller naturvetenskaplig psykologi.

En förstående och inträngande psykologi kan som jag ser det jämföras med psykoanalys vilket innebär inträngande i en persons psyke för att denne fullt ut ska förstå sig själv och sina reaktioner. Freud är väl närmast i tankarna här. Psykoterapi av olika slag kan också ses höra hit.

En förklarande och naturvetenskaplig psykologi kan ses som psykiatri. Medicinering och utvärdering av effekter på ett antal likamående klienter.

Psyke och kropp kan behandlas i ovanstående. I första fallet botas personen psykiskt och fysiskt genom olika terapeutiska behandlingar.

I senare fallet dämpas symptom genom medicin så personen kan leva så bra som möjligt.

Beroende på personlighet görs behandlingen. Vissa är lämpliga att hjälpa psykiskt andra är lämpligast att lindra symptomen för med medicinering.

4 frågor om olikhet och lika många försök till svar.

I vilka hänseenden är individerna olika?

Svaret kan vara att det skiljer mellan egenskaper. Någon är duktig på något, någon annan på något annat.

På vad sätt är individerna olika?

Här skulle jag vilja påstå att vissa är äldre och har annorlunda livserfarenheter än yngre.

Var tid skapar sina individer vilka sinsemellan även de är olika enligt arv och miljö inklusive egenskaper.

Vilka samband finns mellan egenskaperna?

Det blir att det någon är duktig på är även någon annan duktig på. Men lösningen på ett problem kan inom detta område då lösas på olika sätt men kanske med lika positiva resultat. Det finns många vägar till samma mål. Det är resan dit som är sambandet mellan konstruktionen av lösningar vilka kan vara mycket olika.

Varför är individerna olika?

Mitt svar är att det beror på arv, miljö och tidsavsnitt i historien vilket kan ses som bland annat ideologin, samhällsandan just då. Olikheter är positivt då det ger kreativitet. Lösningen på något finns alltid hos någon. Men lösningen kan tystas ner och aldrig realiseras på grund av ex kortsiktiga vinstintressen.

Frågorna ovan är från differentiell psykologi. Svaren är mina egna.

Pedagogen som förtidspensionerades 1850 på grund av obekvämhet.

Det var chefen för seminariet för stadslärare i Berlin Adolf Diesterweg som råkade ut för detta. Men inte teg han för det han skrev därefter många stridsskrifter om schismen.

Varför och vad handlade det om?

Han kämpade mot den konservativa regeringen i frågan om att folkbildningen borde öka. Detta ansåg regeringen onödigt. Inte nog med det han ansåg även till regeringens ilska att folkskolan skulle vara självständig och inte en kristen uppfostringsanstalt.

Skamligt och samhällsfarligt ansåg de konservativa. Inte skulle vem som helst få lära sig en massa som de sedan kunde använda för att misstro regeringsbeslutet och samhällsrättvisa. Nej befolkningen måste lära sig lyda, underkasta sig överheten och jobba för att de med samhällsmedlen skulle fortsätta tjäna pengar. Om de inte tjänade pengar och såg sig som förmer än befolkningen i övrigt fanns risken att de flydde landet och satsade sitt kapital någon annanstans.

Lydnad och kristendomskunskap var det enda befolkningen behövde lära sig och för att stoppa radikala upphovsmakare som Diesterweg sågs som entledigades han med bibehållen lön och förtidspensionerades. Så gjorde man då och nog finns likheter med nuet också när det gäller misstro mot den som ser samhället som gemensamt och inte som en spelplan för den som lyckats bli rik på arv eller hänsynslös profit.

Ett av John Deweys dogmer var följande

”Naturen finns oberoende av människans medvetande, den är ej vetande men vetbar”.

Ganska självklart anser nog de flesta. Men det fanns motsatta uppfattningar. Ex Shopenhauers

Man kan fundera över Deweys tanke ovan. Nog kan man förstå att exempelvis månens baksida fanns innan människan kom dit och att den såg likadan ut innan människan såg den första gången som ett måndygn tidigare. Men man kan inte bevisa det.

Det går att teorisera om något som man inte sett och detta innebär att det man skapar en teori om är vetbart. Det går att ta reda på om teorin stämmer. Exempelvis teorin om månens baksida innan någon sett den. Det var och blev möjligt att kontrollera.

Men ytan var självfallet inte vetande i sig. Den visste inte om att den fanns eller att någon ställde teorier om den. Den hade inget eget vetande utan den bara var.

Så kan man filosofera utifrån ovanstående mening.

Mer att läsa om den kände pedagogen finns här:

Descartes ansåg att både vi och djuren är maskiner, men även andevarelser.

Descartes var troende och hans Gudsuppfattning har han även arbetat in i sin teori och verkligheten men den tar jag inte upp här

Vi skulle se på oss själva som maskiner där något som orsakade en handling påverkade vad som kunde bli nästa handling. Det som resulterades var något som man kunde förutse då det var resultatet av något som organismen behövde få utfört för att fungera optimalt.

Om detta inte gjordes blev något ofullbordat och maskinen människan fungerade sämre och nästa handling blev kanske en handling som inte varit nödvändig om den grundhandling utförts som organismen först behövde.

Ur detta kunde man då se att människan fast den fungerade som ett urverk kunde missbrukas genom den fria viljan som var det gudomliga i oss. Människan var därmed inte bara en maskin i sin uppbyggnad utan även en gudsvarelse som hade en fri vilja på gott och ont för människan och andra varelsers väl och ve.