Eidetik hur många vet vad det är?

Det är ett område inom varseblivning och barnpsykologi. Där man studerar eidetiska fenomen. Vilket är grekiska och betyder åskådningsfenomen. Eidos betyder bild. Åskådningsbilderna är förgrunden.

De är antingen spontant uppträdande av fantasibilder eller minnesbilder av bildförlagor och föremål och har karaktären av varselblivningar.

Personer med denna förmåga kallas eidetiker. Han kan inte endast reproducera en föreställningsbild av något han sett utan även frambringa en åskådlig bild med karaktären av varseblivning.

Det innebär att han kan se en bild eller ett föremål även sedan det borttagits. De är besläktade med andra fenomen som hypnagoga bilder, hallucinationer och drömbilder.
Dessa så kallade eidetiska upplevelser förekommer inte bara visuellt utan också som lukt och hörselfenomen.

En som beskrev mycket av dessa fenomen och som var föregångare inom området var fysiologen Purkinje som arbetade med detta under de första decennierna på 1900-talet.

Egocentrikern är inte egoist vilket man kan tro.

Introvert vet väl de flesta vad det är. En person som är inåtvänd. Lite om begreppet och dess motsats extrovert kan man läsa om här.

Introvert kan ses som synonym till Egocentrikern. Inte som synonym till egoisten.

Denne är självupptagen och ser sig som viktigast av allt i förhållande till andra människor. Personen bryr sig inte om ifall denne trampar på andra för att få sin vilja igenom.

Egocentrikern däremot bryr sig inte om andra och lever i sin egen inre värld. Men det innebär inte att den ska bedömas som sjuk. Det är en personlighet som inte är helt ovanlig men som bör ses som osocial i motsats till egoisten som kan vara mycket social i syfte att få som den vill och kräver. Det är skillnaden.

Efterbilder kan man se det som ekon?

Eko vet alla vad det är, ropar du studsar ljudet ibland så du kan höra det igen som ett eko av det första ljudet. Om man talar i ett tomt rum eller ett rum med få möbler hör man eko här med.

Men kan även ljus reflektera? Javisst kan vi se reflexer av ljus. Men kan bilder reflekteras? Ja som hägringar självfallet. Men kan ögat luras på fler sätt att se något som egentligen inte finns?

Jag tror att detta är möjligt och att många upplevt det i så kallade syner av händelser som en gång hänt. Nu ses de av troende som spöksyner vilket jag menar är fel förklaring i många fall. Dock ej alltid spöksyner och ljud har annan förklaring.

Spöke och andesyner för att inte säga platser där de inte kan ses är inget konstigt. Jag tror och har även upplevt några sådana syner som i det ena fallet var en syn i det andra fallet röster.

Min uppfattning är att detta fenomen som är vanligt förekommande på vissa platser har samband med sinnesstämning på den som upplever det. Denna sinnesstämning får då kontakt med en händelse som inträffat på platsen och som spelats in där genom sin tragiskhet. Starka känslor har varit i omlopp där en gång.

Genom den sinnesstämning en person kan bli igenom ex depression eller starka funderingar kan få denna tragiska händelse att likt en inspelning spelas upp igen på en våglängd som gör att personen får kontakt med uppspelningen eller händelsen över tid och rum.

Något att fundera över.

Vad associerar du till när du ser något?

Troligen något din hjärna ser likheter med som du tidigare upplevt. Igenkännande av något som du präglades att jämföra med eller ser likheter med.

Därför uppstår troligen fobier. En spindel som i din barndom skrämt dig. Kanske den kröp i ditt ansikte och du kunde inte få bort den. Sedan har spindlar uppfattats som skrämmande. En spindelskräck har uppstått.

Kanske en otrevlig person du träffat eller upplevt som otrevlig i din barndom gör att alla personer du senare i livet möter och som har utseendelikhet, röstlikhet eller rörelselikhet med denne uppfattats som skrämmande och otrevliga.

Du har präglats att bemöta personer efter utseende. Första intrycket blir utefter hur denna första person med ett visst utseende uppfattades av dig. Detta gör att du lätt missbedömer människor som liknar denne i framtiden.

Tänk på äldre som aldrig i sin ungdom eller barndom träffade en färgad. Det var ovanligt förr. De har ingen referens till dessa när de kanske i senare skedet för första gången träffar en. De upplever det inte då som varken skrämmande eller trevligt enbart som exotiskt.

De har inget att referera till och ser hudfärgen som exotisk och ser inte personen som människa utan som just en konstig upplevelse. Inte konstigt då att den äldre generationen tyckte att färgade tillhörde en annan ras av människa då de aldrig lärt sig eller förstått mer än på bilder att det fanns människor med annorlunda hudfärg.

Vi lever våra liv mot en bakgrund av ljud.

Tystnad vad är det? Bristvara i dag. Om människan i dag inte har ljud i öronen och då oftast i form av musik känner hon sig ensam. Många måste ha musik när de arbetar.

Förr var det något de flesta inte önskade. För bara någon eller några generationer sedan var det mycket ovanligt med musik när människor träffades i hemmen. Man umgicks pratade, en del söp, åt och diskuterade. Så var det även när teven kom. Fast då skulle man samla sig framför teven och tyst lyssna på vad som sändes. I första hand var det nyheterna som lockade, då Aktuellt klockan 19.30.

Dagens vuxna får skrika på sina fester för att göra sig hörda. Något djupare samtal förs inte. Istället spelas den form av musik högt och hänsynslöst som gårdagens generationer inte tålde.

Hårdrock. Jag ska väl själv medge att jag också avskyr den musiken.

Men varför har ljud blivit mer intressant i dag än tidigare? Varför musik? Varför rör sig många i naturen i dag med headset och har musik i öronen än att som tidigare lyssna till naturens ljud och tystnad? Jag förstår inte eller beror det på att jag inte förstår dagens människa? Jag vet inte.

Lyd eller svält.

Så kan man se arbetslinjen av i dag som förespråkas av Alliansen. Sök jobb till döddagar, om du inget får - skyll dig själv. Då får du leva på mycket låg ekonomisk nivå, om du inte har sparade medel.

Har du inte varit med i en a-kassa då får du leva upp dina tillgångar, sälja ditt hem och först därefter få existensminimum från socialen.

Om du inte lyder så sköt dig själv, svält. Bli uteliggare eller kriminell. Men som kriminell ska du veta att fängelserna idag inte är av samma slag som under 70-talet. Ingen vård och ingen bostad eller ett arbete när du blir fri igen. Bara ut och sköt dig själv.

Vi har alltid behandlat de som inget har som parias. NU är det dock hårdare tag än på länge. Du ska inget ha att säga till om anser vår kära regering. Kan du inte bli din egen lyckas smed; Skyll dig själv.

Nu är det snart val. Kan framtidens val åter bli segregerande val? Visst, vi fick allmän rösträtt i början av 1900-talet

Men för de som behövde fattigunderstöd, socialbidragstagare, kom inte rösträtten förrän 1945.

Kan det åter bli så att de som har det sämst, de arbetssökande och sjuka, ska vägras rösträtt då de inte arbetar?

Jag kan tänka mig det. Kan man beskatta folk hårdare som har dålig arbetslöshetsersättning på grund av att de inte får arbete då kan man stoppa rösträtten också. Då skulle garanterat Alliansen sitta kvar många år framåt.

Man bör inte blanda samman hopp och tro.

Hoppet är det sista som lämnar människan sägs det. När hoppet är borta bryts allt ner och apatin breder ut sig.

Sjuka, olyckligt förälskade, arbetssökande m.fl. alla hoppas de. Den sjuke som ger upp att bli frisk förfaller i apati och lever troligen inte länge till. Den olyckligt förälskade som ger upp drar sig undan i frustration och drar sig in i total ensamhet kanske för resten av livet.

Den arbetssökande som söker tusentals jobb och inget får (inget ovanligt när det handlar om långtidsarbetslösa) och samtidigt hånas ekonomsikt genom fördelningspolitiken skattemässigt i dag, förfaller även denne i apati och ger upp. Jobbsökandet blir ett spel för gallerierna, inget annat.

När hoppet försvinner, försvinner även människovärdet.

Tro däremot kan försätta berg. Det handlar inte bara om gudstro. Allt kan genomsyras av tro. Hur många sjuka har inte kämpat och trott att det skulle hjälpa för tillfrisknande och verkligen även blivit friska till förvåning för anhöriga och läkare.

Hur många olyckligt förälskade har inte hittat en ny förälskelse som fungerat. Ibland har även den olyckliga förälskelsen resulterat i att den övergått i gemensam. Kanske just för att den olyckligt förälskade trott så mycket på den att den som inte älskat omvärderat den älskade.

Hur många arbetssökande har inte lyckats överleva ekonomiskt fast ingen önskat anställa dem och i dag även samhällets värderingar motarbeter dem? De har hittat nya värderingar inom familjen och lärt sig hushålla med de få resurser de har. Jobbsökandet ger säkert inget resultat ändå men de tror att en dag så kanske ändå något sker. Tron på något gör att de ser små glädjeämnen i vardagen istället för att brytas ner av alla nej.