Liv i Arsenik bevisar ingenting om utomvärldsligt liv

För ett tag sedan visade Nasa på att en omöjlig plats för liv, en arseniksjö i USA, innehöll liv baserat på just arsenik.

En omöjlighet sades det, varför de sökte liv i en omöjlig miljö förtäljer inte historien.

Men detta bevisar enbart att vår Jord är full av organsikt liv och säkert på än fler platser än vi ännu anar. Bara människan är full av olika slags liv, på ytan och invärtes. Bakterier mm.

Hur många olika slags liv finns då inte inom alla andra levande varelser i vår värld och som vi ännu inte funnit. Hur mycket liv vi överhuvudtaget inte vet om här kan ingen veta, men säkert mer än vi anar.

Men detta visar inte att liv finns i universum. Jag påstår att vi skapats av Gud vilket var början till en evolution som pågår så länge vi har liv på jorden.

Men lika omöjligt som att detta skett utan en skapare, lika omöjligt är liv i universum. Vi är ensamma, bara det är en svindlande tanke. Däremot fantiserar vi om besök utifrån för att skingra ensamhetstanken, som är hemsk för icketroende på en skapare.

Men vi kommer att finna vatten och andra av livets byggstenar i överflöd i universum. Men sterilt sådant. Ska liv kunna uppstå i universum på någon planet är detta möjligt. Byggstenarna finns överallt, det behövs bara en skapare. Inte Gud, denne har skapat Jordens liv och skapar inte mer.

Men vi människor har denna möjlighet genom vår vetenskap. Kanske det är meningen att vi som ska ses som Guds avbild även en gång ska skapa vidare och då i Universum, först i vår närhet sedan längre ut.

Men då i ett, tror jag, framtida samhälle där Jesus kommit tillbaks först och sorterat bort ondskan från världen. Jag hoppas i alla fall så, i annat fall kan skapelserna bli allt annat än goda och livsdugliga.

Spegel spegel på väggen där vem vet bäst om inte jag.

Snövits elaka styvmor har väl alla hört talats om. Hon ville ha bekräftelse på att hon var vackrast i landet och den onda spegelbilden ansåg hon bekräfta detta.

När så spegelbilden visade Snövit som en projektion av styvmoderns misstänksamhet och svartsjuka beslöt hon att döda Snövit med ett förgiftat äpple.

På samma vis önskar människor i dag få bekräftat att de vet bäst i skilda sammanhang. Om de inte bekräftas som den som vet bäst i en diskussion blir de fientliga då de inte kan ta till sig argument som inte stämmer med vad de anser.

På det viset uppstår främlingshat och demonstrationer för och emot något. Där man inte diskuterar utan kastar glåpord till varandra.

Här uppstår bråk mellan barn eller vuxna om bagateller där båda parter anser sig ha rätt och vägrar ta till sig den andes argument. Detta kallas sandlådediskussion då det likt barn som kastar sand på varandra inte får annan lösning än en vinnare som stolt vänder sig bort från den gråtande eller nedtryckta kontrahenten.

Varför människan är så svår att göra till lags och så egoistisk i sina ord är säkert något som ligger i generna. Säkert har det med överlevnad att göra och är något som förr var viktigt för att få sina gener förökade. Vi har vilden och förtyckaren ännu inom oss och ser till att få utlopp för denna.

Solen har alltid setts som God och en Gud att vörda.

Tidigt lärde sig människan att solens värme fick växter att gro och människor att slippa frysa.

De lärde sig att det blev kallt på natten när solen inte var framme och att det blev svalare när moln skymde solen.

De lärde sig även att solen kunde plåga med en för stark värme, en ökning av   temperaturen över en viss nivå var plågsam för växter, djur och människor.

Det var därför inte konstigt att det som i bla Egypten uppstod en tro på en solgud (Ra) vilken de tillbad och offrade till så att inte temperaturen från solen blev för hög för skörd.

Om solguden blev arg vägrade denne att släppa ner regn och plågade jorden med sina strålar.

Solkulten i gångna tider är därför lätt att förstå då man var beroende av naturens växtkraft.

I dag tänker inte så många på hur beroende vi alla är av solen fortfarande.   

Inget kan ersätta dess livgivande men hur många dyrkar denna kraft i dag? Ja det är kanske inte vad vi ska göra, men att förstå den är något vi borde fundera på.

”Och Gud sade: ljus bli till. Ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret”.(första mosebok kapitel 1, vers 3-4).

Finns något i tingen kvar av människans liv som en gång ägt dem?

En del medium säger sig kunna avläsa hur en människa mått i sitt liv om de håller något i handen som denne ägt och haft ett starkt förhållande till.

Kan det finnas något som spelas upp när en känslig människa i ett visst stämningsläge håller i det?

Mitt svar är att det är möjligt. Spöksyner etc är säkert en känslig människas stämningsläge på en viss plats där något tragiskt hänt, vilket får bilder likt en film med ljud och röster och ev syner att spelas upp. Händelsen har satt ett intryck på platsen som spelas upp likt en film i en sekvens om och om igen.

Jag är säker på detta och att detta är anledningen till spöksyner. Inte att någon går igen utan att något är inspelat (satt intryck) för att försöka förklara det enkelt.

Att jag tror på detta är för att jag själv upplevt några sådana händelser i mitt liv.

Är du ett lejon?

Förr sågs lejonbeteckningen som riktiga he-män. De var män som utmärkte sig med humör-yttringar. Att kallas detta var respektingivande. Att ryta som ett lejon var något som ingav respekt. 

Att ses som en räv däremot innebar att man inte var pålitlig. Han har en räv bakom örat har nog många hört. Styrka däremot var uttrycket stark som en björn.

Men det finns även ett uttryck som kallas modelejon. Innebärande att någon klär sig extravagant. Men här handlar det om både kvinnor och män.

Det har inget med humör-yttringar eller styrka att göra utan om klädstil. Dyr, lyxig stil. Varför just lejonet tagits som uttryck i detta är svårare att förstå.    Men troligen är det lejonhanens man som anses som väldigt vacker och därför ligger till grund för uttrycket.

Djursynonymer har alltid tagits för att ge större effekt vid uttryck, likt svordomar och eder gör och har gjort. Säkert ligger detta uttryckssätts början lika långt tillbaks som mänsklighetens skräck och fasa för vilda djur. 

Utan årstider

Om vi levt i en värld utan årstider skulle vi haft vinter eller sommar året om. Troligast sommar enligt vårt sätt att tänka, då odling måste till för matens skull.

Men vilken temperatur vi haft kan diskuteras. Allt mellan en medeltemperatur mellan 5 till 30C skulle vara möjlig, knappast mer eller mindre för grödans skull och även människans. Om nu människan i en sådan värld liknat oss.

Men vi skulle knappast saknat årstiderna, det man inte vet något om kan man inte sakna.

Skörd hade avlösts av sådd året om. Men för att det skulle fungerat hade regelbundna regn varit förutsättningen om mänskligheten inte skulle varit mycket liten till sitt omfång eller överhuvudtaget kunnat finnas.

Årstider kan vara en förutsättning för liv. Årstider eller regnperioder.

Jag ser våra fyra årstider här i norden som betydligt trevligare än sommar året runt med ev avbrott för regnperioder.

Alla här i norden har en favoritårstid. Min är hösten. Mångas är sommar och vår andras vinter och höst. Alla kan inte fungera effektivt eller trivas i värmen på sommaren, andra inte i vinterns kyla. Vi är alla olika. 

En del ser med fasa fram mot sommarens värme och ljus andra mot vinterns kyla och mörker.

Färger påverkar olika personer olika, varför?

Varifrån kommer det att olika människor med samma färgseende har skilda favoritfärger?

Är färg något som har med arv och miljö att göra när det gäller favoritfärg?

Ja, med allra största sannolikhet är det så.

I våra gener finns vår arvskod, släktkod från vår gren av mänskligheten, fädernas arv. I vår miljö upplever vi olika saker.

Något som gläder oss, en gåva i blått eller grönt kanske får oss att uppfatta denna färg som favoritfärg i vuxen ålder.

Många flickor har ex röd som favorit och blå som pojke. Men detta är en prägling då det sågs som att pojkar skulle ha den härskande klassens färg, blå, och flickor eldens färg, röd, i sin klädedräkt och präglades därav att tycka bäst om denna färg i någon nyans.

Många har sedan i vuxen ålder hållit fast vid denna prägling medan andra som inte präglats lika hårt, tagit till sig en annan färg, beroende på vad de upplevt i samband med denna.

Detta är färgernas betydelse för var och en, inte en massa strunt av mystisk karaktär som en del försöker tolka in i dem.