Hur forntida européers arvsanlag förändrades till sina miljöer under 7 000.

 

Bild https://cns.utexas.edu/

"Genom att studera forntida DNA kan vi nå tillbaka i tiden och spåra evolutionära förändringar direkt i historiska populationer", beskriver forskaren Vagheesh Narasimhan, biträdande professor i integrativ biologi och statistik och datavetenskap vid UT Austin. "Vi avslöjar genetiska signaturer som till stor del har försvunnit eller maskerats i dagens arvsmassa."

Forskarna studerade mer än 700 prover från arkeologiska platser i Europa och delar av det som idag är Ryssland. Proverna sträcker sig från den neolitiska perioden (cirka 8 500 år sedan) till den sena romerska perioden (cirka 1 300 år sedan). Forskare kunde avslöja spår av naturligt urval – tecken på genetisk anpassning till miljöpåfrestningar  som inte går att upptäcka i moderna européers DNA. Dessa fynd ger inte bara en inblick in i ett avlägset förflutet utan illustrerar även hur genetiska egenskaper som är gynnsamma för överlevnad och välbefinnande kan försvinna över tid.

Studier av moderna genetiska prover står inför utmaningar när det gäller att upptäcka forntida naturliga selektionshändelser. Det naturliga urvalet lämnar subtila signaturer i vår arvsmassa signaturer spm kan erodera över generationer på grund av rekombination där DNA-segment blandas och späds ut. Dessutom kan uråldriga anpassningssignaler maskeras av genetisk drift – slumpmässiga fluktuationer i frekvensen som att gener dyker upp – och populationsblandning sker vilket gör att vissa adaptiva egenskaper försvinner från genpoolen. Forntida DNA ger en direkt inblick i genomet hos individer som levde närmare i tiden till dessa händelser, vilket gör det möjligt för forskare att observera evolutionära förändringar innan de gick förlorade. På så sätt hjälper forntida DNA forskarna att rekonstruera den historiska dynamiken i mänsklig anpassning.

Forskargruppen använde ett nytt statistiskt tillvägagångssätt som är unikt lämpat för att undersöka forntida DNA-data. Denna nya teknik gjorde det möjligt för teamet att upptäcka tecken på naturligt urval mer effektivt än traditionella metoder. Teamet grupperade proverna i fyra tidsperioder: yngre stenåldern, bronsåldern, järnåldern och historisk tid. Detta tillvägagångssätt gjorde det möjligt för dem att spåra genetiska förändringar som svar på förändringar i livsstil, till exempel övergången från jakt, fiske och samlande till jordbruk.

– Vår metod ger en tydligare bild av hur och när vissa egenskaper valdes ut, särskilt när dessa signaler har gått förlorade i moderna genom, säger Devansh Pandey, doktorand i cell- och molekylärbiologi och medförfattare till artikeln.

Genom att studera människans anpassning under övergången från jakt och samlande till jordbruk samt utvecklingen av samhällen på statlig nivå kunde forskarna observera hur gener förändrades när människor levde närmare varandra och domesticerade djur.

Totalt identifierade studien 14 regioner i genomet (arvsmassan) som verkar ha genomgått ett betydande naturligt urval under dessa tidsperioder. Till exempel visade gener som är associerade med egenskaper som att det blev möjligt för tidiga européer att producera D-vitamin och smälta mjölk i vuxen ålder starka tecken på selektion,  egenskaper som  uppstod under de senaste tidsperioderna. Medan ljus hudpigmentering sannolikt hjälpte tidiga jordbrukare att producera D-vitamin i mindre soliga klimat, gjorde förmågan att smälta animalisk mjölk det möjligt för människor att använda mjölk som näringskälla efter att kor och mjölkproduktion blev vanlig i Europa.

"Det är möjligt att denna förmåga att smälta mejeriprodukter var viktig för att överleva under perioder av missväxt, matbrist och sjukdomar", beskriver Narasimhan.

Forskarna fann också att immunrelaterade gener utsattes för selektivt tryck under flera tidsperioder, sannolikt när forntida befolkningar anpassade sig till nya sjukdomar som introducerades av jordbrukets spridning och efterföljande migrationer. Intressant nog kunde ungefär hälften av dessa adaptiva signaler bara upptäckas under de äldsta tidsperioderna, vilket innebär att de senare försvann på grund av genetisk drift eller maskerades av omfattande populationsblandning.

Forskningen ger en oöverträffad bild av hur europeiska befolkningar har anpassat sig till miljöutmaningar under årtusenden vilket hjälper oss att förstå hur vissa egenskaper har bestått och andra försvunnit eller förändrats över tid. Fynden visar vikten av forntida DNA för att rekonstruera mänsklig historia och visar hur egenskaper som en gång gav en överlevnadsfördel hos tidiga européer försvunnnit i dagens genetiska landskap.

Mariana Harris och Nandita Garud från UCLA som var medförfattare till artikeln som publicerats  i tidskriften Natur Kommunikatio. Forskningen finansierades av Paul G. Allen Family Foundation, Good Systems Fellowship for Ethical AI vid UT Austin, Paul G. Allen Foundation, Research Corporation for Science Advancement, University of California Hellman Fellowship, National Science Foundation och National Institutes of Health.

Forskning i vulkaniska grottor på jorden lär oss söka efter liv i Mars grottor

 

Bild https://www.usf.edu  En inblick i lavarörssystemet La Corona på Lanzarote, Spanien, där det finns enorma ansamlingar av gips och andra sulfater.

Genom studier av lavarör (grottor som bildas efter vulkaniska utbrott när lavan svalnar) har ett internationellt forskarlag avslöjat ledtrådar om jordens forntida miljöer som kan vara betydelsefulla i sökandet efter liv på Mars. Bogdan P. Onac, professor vid USF School of Geosciences i Florida samarbetade i studien med forskare från Portugal, Spanien och Italien för att belysa hur lavatunnlar kan fungera som värdefulla analoger till grottor på Mars och sökandet efter utomjordiska liv i dessa.

 På den spanska ön Lanzarote, strax väster om Nordafrika, utforskade teamet sex lavarör för att samla in mineralavlagringar. En del av rören är så stora att de används till underjordiska konserter. "Lavatunnlarna på Lanzarote upptäcktes för flera år sedan men vi är först med att genomföra en så detaljerad studie av mineraler och mikroorganismer där. påtalar Onac.

I studien, som publicerats i Communication Earth & Environment har Onac och hans team använt en rad avancerade molekylära, isotopiska och mineralogiska tekniker för att undersöka fyndigheterna och skapa en omfattande förståelse av mineraler som fanns här. De lärde sig att den vulkaniska bergarten i lavarören skapade en skyddande miljö som hjälpte till att skydda mineralerna och organiska föreningar från vittring. I slutändan bevaras mineralerna som register över tidigare ekosystem.

Teamet hittade bevarade biosignaturer, inklusive kalcium- och natriumsulfater. Detta tyder på mikrobiell aktivitet och att mikroorganismer såsom bakterier när de var aktiva i grottan. Studien bidrar till vår förståelse av geologiska och miljömässiga förändringar på jorden och lyfter fram lavatunnlar som potentiella tillflyktsorter för mikrobiellt liv vilket ger konsekvenser för astrobiologin, särskilt när det gäller att identifiera biosignaturer på Mars och andra himlakroppar", beskriv Onac.

Med tanke på att Mars lavarör är liknande de på jorden avskärmade och sannolikt innehåller sulfatrika mineraler kan de också innehålla tecken på tidigare mikrobiellt liv (om det funnits) vilket ger oss ledtrådar om potentiellt liv på Mars. Resultaten kan ha stor betydelse för hur forskare utforskar planeter i framtiden. Teamet kommer att publicera fler studier av dessa lavatunnlar under de kommande månaderna och de planerar även att undersöka nybildade lavatunnlar på Island.

Hur mikrober skapar den giftigaste formen av kvicksilver i fisk (metylkvicksilver)

 

Bild https://www6.slac.stanford.edu  Metylkvicksilver som koncentreras i fisk och sedan konsumeras av människor – är en viktig bidragande orsak till kvicksilverförgiftning. Nu har forskare avslöjat nya detaljer om hur mikrober producerar metylkvicksilver vilket kan ligga till grund för hur nya saneringsstrategier ska utarbetas. (Dwayne Meadows, NOAA/NMFS/OPR via Flickr)

Kvicksilver är giftigt och blir än giftigare om det omvandlas till metylkvicksilver  en form av kvicksilver som är så skadlig att bara några miljarddelar av ett gram kan orsaka allvarliga och bestående neurologiska skador på ett växande foster. Metylkvicksilver tar sig ofta in i våra kroppar via fisk och skaldjur som vi äter. Men att bli av med det i miljön finns det inget enkelt sätt att göra på.

Nu har forskare med hjälp av högenergirik röntgenstrålning vid Stanford Synchrotron Radiation Lightsource (SSRL) vid det amerikanska energidepartementets SLAC National Accelerator Laboratory identifierat en oväntad stor aktör i metylkvicksilverförgiftning i form av en molekyl som kallas S-adenosyl-L-metionin (SAM).

Studien om upptäckten är publicerad i Proceedings of the National Academy of Sciences och i den beskrivs den molekyl den upptäckt som kan det hjälpa forskare att hitta nya sätt att ta itu med metylkvicksilverförgiftning.

"Ingen visste innan upptäckten hur kvicksilver metyleras biologiskt", beskriver Riti Sarangi, senior forskare vid SSRL:s program för strukturell molekylärbiologi och medförfattare till artikeln. – Vi måste förstå den grundläggande processen innan vi kan utveckla en effektiv strategi för rening av metylkvicksilver. Studien visar ett steg i den riktningen.

I den nya artikeln behandlas ett smalt men viktigt mysterium om hur metylkvicksilver produceras. Forskare visste att det mesta av det kvicksilver vi konsumerar kommer från industriella utsläpp som tar sig ut i vattendrag där mikrober omvandlar det till metylkvicksilver. Den formen koncentreras sedan i fisk – och i slutändan oss  när den rör sig uppåt i näringskedjan.

Ändå var forskarna inte säkra på hur mikroorganismer producerar metylkvicksilver. En viktig förväxlingsfaktor, beskriver Sarangi, är att proteinsystemet som omvandlar kvicksilver till metylkvicksilver, kallat HgcAB, bara finns i mycket små mängder i mikrober vilket gör det extremt svårt att samla in och rena tillräckligt för att studera. Minsta exponering för syre och ljus inaktiverar HgcAB.

I ett arbete som sträcker sig över 10 år och samarbeten mellan nationella laboratorier och universitet har professor Steve Ragsdale vid University of Michigan och hans doktorand Katherine Rush, nu biträdande professor vid Auburn University och postdoktorala medarbetaren Kaiyuan Zheng utvecklat ett nytt protokoll för att ge tillräckligt med stabilt HgcAB för att kunna undersöka hur det omvandlar kvicksilver till metylkvicksilver.

– Vi har jobbat med många väldigt svåra proteiner, men den här hade allt man inte vill ha i ett protein om man ville rena det. Det var väldigt komplicerat, beskriver Ragsdale.

När teamet hade renat tillräckligt med HgcAB transporterade de proverna – kylda med flytande kväve och avskärmade från ljus – till SSRL för röntgenabsorptionsspektroskopimätningar. Där använde SSRL-forskaren Macon Abernathy en metod som kallas extended X-ray absorption fine structure spectroscopy för att studera HgcAB.

Medan tidigare studier antog att metylgruppen i fråga kom från metyltetrahydrofolat, en vanlig metyldonator vid cellulära reaktioner finner den nya studien att den kom av SAM istället. Forskarna sa att resultaten, som begränsar sig till de viktigaste aktörerna i produktionen av metylkvicksilver, kan hjälpa till i utvecklingen av miljösaneringsstrategier.

"Ingen har provat det ännu, men kanske kan analoger till SAM utvecklas som kan ta itu med metylkvicksilver i miljön", säger Ragsdale.

SSRL är en användaranläggning för DOE Office of Science. SSRL Structural Molecular Biology-programmet stöds av DOE Office of Science och NIH National Institute of General Medical Sciences.

Ännu finns kvicksilver i fisk vilket kan förvåna då kcicksilverbetat utsäde som var en av anledningarna till förgiftning och fågeldöd på 1960 talet ligger långt tillbaka i tiden nu. Men kanske förklaringen finns här.

Mysteriet med Zebra"- mönstret i Krabbnebulosan är löst.

 

Bild https://news.ku.edu Krabbnebulosan. Källa: NASA

Krabbnebulosan (ett gasmoln) har en neutronstjärna i sitt centrum som är en 12 mil i diameter stor pulsar som kastar ut elektromagnetisk strålning över kosmos. 

– Strålningen här har formen av en fyrstråle och den sveper upprepade gånger förbi jorden under stjärnans rotation, beskriver studiens huvudförfattare Mikhail Medvedev, professor i fysik och astronomi vid KU (Kansas university). – Vi ser fenomenet vanligtvis med en eller två pulser per rotation. Pulsaren är känd som Krabbpulsaren och finns i mitten av Krabbnebulosan 6 000 ljusår bort från oss.

Krabbnebulosan är resterna av en supernova som sågs 1054. Historiska dokument, inklusive kinesiska källor, beskriver en ovanligt ljusstark stjärna som dyker upp på himlen det året.

Men till skillnad från alla andra kända pulsarer har krabbpulsaren har ett zebramönster, beskriver Medvedev. Ett ovanligt bandavstånd i det elektromagnetiska spektrumet proportionellt mot bandfrekvenser och andra ovanliga egenskaper som hög polarisering och stabilitet.

"Det är väldigt ljust över praktiskt taget alla våglängder", beskriver han. – Det här är det enda objekt vi känner till som ger upphov till zebramönster och det förekommer bara i en enda emissionskomponent från krabbpulsaren. Huvudpulsen är en bredbandspuls, typisk för de flesta pulsarer, tillsammans med andra bredbandskomponenter som är gemensamma för neutronstjärnor. Den högfrekventa interpulsen är dock unik och sträcker sig mellan 5 och 30 gigahertz – frekvenser som liknar de i en mikrovågsugn.

Sedan detta mönster upptäcktes och beskrevs i en artikel  2007 beskriver Medvedev att mönstret har visat sig vara "förbryllande" för utredarna. Forskare har föreslagit olika utsläppsmekanismer, men ingen av dem har på ett övertygande sätt förklarat de observerade mönstret.

Med hjälp av data från Krabbpulsaren etablerade Medvedev en metod som använder vågoptik för att mäta densiteten hos pulsarens plasma – "gasen" av laddade partiklar (elektroner och positroner) – med hjälp av ett fransmönster som finns i de elektromagnetiska pulserna.

"Om du har en skärm och en elektromagnetisk våg passerar, fortplantar sig inte vågen rakt igenom", beskriv Medvedev. "Inom geometrisk optik skulle skuggor som kastas av hinder sträcka sig i oändlighet – om du befinner dig i skuggan finns inget ljus; Utanför den ser du ljus. Men vågoptik introducerar ett annat beteende - vågor böjer sig runt hinder och stör varandra, vilket skapar en sekvens av ljusa och svaga fransar på grund av konstruktiv och destruktiv störning.

Detta välkända fenomen orsakas av konsistent konstruktiv interferens, men har olika egenskaper när radiovågor fortplantar sig runt en neutronstjärna.

"Ett typiskt diffraktionsmönster skulle ge jämnt fördelade fransar om vi har en neutronstjärna som sköld", beskriver Medvedev. – Men här genererar neutronstjärnans magnetfält laddade partiklar som bildar ett tätt plasma, som varierar med avståndet från stjärnan. När en radiovåg fortplantar sig genom plasmat passerar den genom utspädda områden men reflekteras av tät plasma. Denna reflektion varierar beroende på frekvens: Låga frekvenser reflekterar vid stora radier och kastar en större skugga, medan höga frekvenser skapar mindre skuggor vilket resulterar i olika kantavstånd."

På detta sätt bestämde Medvedev att Krabbpulsarens plasmamateria orsakar diffraktion i de elektromagnetiska pulser som är ansvariga för neutronstjärnans singulära zebramönster.

– Den här modellen är den första som kan mäta de här parametrarna, beskriver Medvedev. – Genom att analysera fransarna kan vi härleda densiteten och fördelningen av plasma i magnetosfären. Det är otroligt eftersom dessa observationer gör det möjligt för oss att omvandla fransmätningar till en densitetsfördelning av plasmat, vilket i princip skapar en bild eller utför tomografi av neutronstjärnans magnetosfär.

Utöver detta beskriver Medvedev att hans teori kan testas genom att samla in mer data från Krabbpulsaren och finjusteras genom att ta hänsyn till dess kraftfulla och märkliga gravitations- och polarisationseffekter. Den nya förståelsen av hur plasmamateria förändrar en pulsars signal kommer att förändra hur astrofysiker förstår pulsarer.

"Krabbpulsaren är något unik – den är relativt ung med astronomiska mått mätt, bara omkring tusen år gammal och mycket energirik", beskriver han. "Men den är inte ensam; Vi känner till hundratals pulsarer och över ett dussin är unga. Kända binära pulsarer som användes för att testa Einsteins allmänna relativitetsteori, kan också utforskas med den föreslagna metoden. Denna forskning kan bredda förståelsen och observationsteknik för pulsarer, särskilt unga, energirika sådana.

Studien har publicerats i Physical Review Letters.

Fast djur inte tänker likt oss är de likväl smarta

 

Bild nötskrika https://animalia.bio/sv/eurasian-jay

– Vi tror ofta att människor är smartare än djur, men djur är smarta på ett annat sätt än vi, förklarar forskaren Bas van Woerkum-Rooker vid Radboud University..

Till exempel: en hund går och sätter sig vid fönstret varje dag precis innan ägaren kommer hem från jobbet. Så kanske vet hunden ungefär vad klockan är tror forskarna. Men det visar sig att ägarens doft fortfarande dröjer sig kvar i huset när denne lämnar hemmet men avtar sedan långsamt under dagen. När doftkoncentrationen sjunker under en viss nivå vet hunden att ägaren snart kommer hem.

Van Woerkum-Rooker: "Du kan då dra slutsatsen att den här hunden inte är så smart som du trodde, men när du gör det jämför du djurs intelligens med mänsklig intelligens. En hunds tidsuppfattning är helt enkelt kopplad till lukt. Det är också intelligens.

Enligt filosofi skulle vi kunna lära oss mycket mer om djurs kognition om vi genomförde vår forskning på ett annat sätt än nu. Van Woerkum-Rooker har utarbetat en teori som gör det möjligt att bättre förstå djurs intelligens.

Under sin doktorandtid såg Van Woerkum-Rooker bland annat på forskning av jämförande psykologi om kråkarter. Forskningen i fråga fokuserade på nötskrikor som gömmer nötter och larver när det är ont om mat. De kan sedan komma ihåg var de gömde maten. När nötskrikorna kommer tillbaka för att hämta maten efter en vecka flyger de tillbaka till nötterna men inte efter larverna då de vet att larverna inte längre är ätbara om det är mer än  tre dagar sedan de gömde dem.

Forskarna antog att nötskrikor har ett slags "episodiskt minne": förmågan att komma ihåg vad, var och när något hände, på samma sätt som vi minns ett ögonblick i vårt liv.  De studerade detta genom att låta nötskrikor göra tester i en kontrollerad miljö.

Till exempel kontrollerade de om nötskrikorna fortfarande visste att det inte var någon idé att gräva upp larverna, om det till exempel inte fanns något dagsljus eller någon ruttnande lukt: möjliga tecken på tidens gång. Nötskrikorna fortsatte dock att ignorera larverna efter tre dagar.

Men det betyder inte nödvändigtvis att de har ett episodiskt minne, som människor, beskriver Van Woerkum-Rooker. Det finns andra faktorer som kan påverka deras kunskap, till exempel lukten av en forskare som kommer in varje dag. Man kan aldrig utesluta alternativa förklaringar. Idén att perception och intelligens är separata är felaktig. Djur kan alltid få sensorisk information som hjälper dem att veta vad de ska göra, till exempel vissa ljudfrekvenser som vi inte kan uppfatta. Och det mänskliga episodiska minnet är också mycket starkare kopplat till vår perception än vad vi tenderar att tro.

Filosofin utvecklade en ny metod för vetenskapsmän där utgångspunkten inte är människans förmågor, utan djurets sinnen. Det kräver att man först vet vad ett djur kan uppfatta i en viss miljö, förklarar Van Woerkum-Rooker. – Det kan handla om bullernivåer eller elektromagnetisk strålning som vi själva inte hör, ser eller känner. Sedan börjar du subtrahera och addera dessa variabler, snarare än att eliminera dem helt och hållet. I ett laboratorium kan man uppenbarligen inte efterlikna allt som finns i den naturliga miljön därför  måste man även studera djur i  dess naturlig miljö.

Det gör forskningen lite mer komplicerad, medger Van Woerkum-Rooker, men det ger också mer insikt i djurens intelligens. Alla djurarter – inklusive människor utvecklades för att utveckla lösningar på de problem de stöter på. Många tror att elefanter är smartare än till exempel myror eftersom de har förmågan att trösta varandra. Vi ser ofta tröst som ett tecken på intelligens eftersom vi känner igen det hos oss själva. Men ex myrors grävarbete kan också ses som intelligent.

För att förstå hur smarta djur är bör vi inte utgå från människors intelligens. Istället hur en djurarts förmågor får denna att överleva och förökas. Artens möjlighet att förändra sitt beteende för ett bättre liv individuellt eller för gruppen.

Kosmisk mikrovågsbakgrund förstärker Hubblekonstanten

 

Bild wikimedia . IceCube-laboratoriet och Vintergatan och norrsken i mörkret på Sydpolen under vinter med natthimlen i bakgrunden. Bilden är exponeringssmält för att korrekt exponera den röda säkerhetslampan på byggnaden.

Ca 400 000 år efter Big Bang svalnade universum precis tillräckligt för att fotonerna skulle kunna fly från den ursprungliga kosmologiska soppan. Under de följande 14 miljarder åren fortsatte dessa uråldriga fotoner som var universums första ljus att färdas och vi kan detektera det från Jorden än i dag. Detta relikljus är känt som den kosmiska mikrovågsbakgrunden.

I en ny studie har forskare använt observationsdata från detta första ljus – insamlat från South Pole Telescope vid National Science Foundations Amundsen-Scott South Pole Station i Antarktis (mikrovågstelekop) 

för att utforska den teoretiska grunden för den kosmologiska standardmodell som beskriver universums historia under de senaste 14 miljarder åren. Studien har genomförts av forskare vid UC Davis och kollegor vid South Pole Telescope-samarbetet, under ledning från University of Chicago och har skickats in till tidskriften Physical Review D och publicerats.

Studien, som bygger på högprecisionsmätningar av den kosmiska mikrovågsbakgrunden och dess polariserade ljus, ger ytterligare stöd åt sanningshalten i den kosmologiska standardmodellen. Den gör även en beräkning av Hubblekonstanten – hur snabbt universum expanderar – med en ny metod, vilket ger nya insikter om ett pågående vetenskapligt pussel som kallas "Hubblespänningen". 

"Vi har en i stort sett sammanhängande, detaljerad och framgångsrik modell som beskriver dessa 14 miljarder år av evolution", beskriver Lloyd Knox, Michael and Ester Vaida Endowed Chair in Cosmology and Astrophysics vid UC Davis och en av studiens medförfattare. Men vi vet inte vad som faktiskt genererade de första uppbrotten från fullständig homogenitet som så småningom ledde till alla strukturer i universum, inklusive oss själva.

"Det här resultatet är särskilt spännande, eftersom det representerar de första konkurrensbegränsningarna för kosmologi med hjälp av enbart polariseringen av mikrovågsbakgrunden vilket gör det nästan 100 % oberoende av tidigare resultat som främst förlitade sig på den totala intensiteten", säger Tom Crawford, medförfattare till studien och forskningsprofessor vid University of Chicago.

För mer fakta om denna studie se denna länk. 

Sön 24

Talgoxen har lätt för att lära och lära om.

 

Bild wikipedia. Talgoxhane med klara gula sidor. Tips på en bok om hur smart talgoxen är Anders Brodins bok ”Smartast bland mesar” utgiven av förlaget Natur & Kultur.

Många grupplevande djur inklusive människan lär sig av varandra men få vilda djur har möjlighet att förstå social inlärning som talgoxarna. Talgoxar blev kända på 1920-talet efter att vissa började öppna folielocken på mjölkflaskor för att få tag på grädden som flöt på ytan. Invånarna i en liten stad i England var de första som beskrev beteendet, men snart öppnade människor över hela Europa sina dörrar efter att mjölkbudet kommit för att upptäcka att deras mjölkflaskor hade blivit plundrade av fåglar. Beteendet spred sig så långt och snabbt från första rapportplatsen  att forskare ansåg det osannolikt att enskilda fåglar kom på detta trick på egen hand utan fåglarna lärde av varandra.

2015 gjorde ett team lett av Lucy Aplin som då fanns vid University of Oxford, ett experiment på en population av talgoxar i en engelsk skog. Hennes experiment visade att fåglar kunde lära sig att frigöra mat från en pussellåda genom att kopiera lösningen från andra talgoxar vilket bekräftade att de ursprungliga mjölkplundrande fåglarnas beteende också hade förts vidare till sin flock varifrån det sedan förts vidare till andra talgoxar från andra flockar.

"Social inlärning är en bra genväg när det gäller att testa nya förmågor på ett säkert sätt", beskriver Chimento, postdoktoral forskare som arbetade i Aplins team vid Max Planck Institute of Animal Behavior i Konstanz, Tyskland. "Att vara uppmärksam på vad andra gör ger chansen att se om ett nytt beteende är fördelaktigt eller potentiellt farligt.

"Teoretiska modeller har föreslagit att djur bör ändra sin sociala inlärningsstrategi när de ställs inför nya miljöer", beskriver Chimento verksam vid Cluster of Excellence Collective Behaviour vid universitetet i Konstanz. Med andra ord, när djur flyttar till en ny plats kan de lära sig nytt av de artfränder som finns på den nya platsen. Men ingen har tidigare experimentellt visat detta på annat än människor, beskriver han.

Med hjälp av ett automatiserat pussellådsystem som de utvecklat, utformade teamet ett experiment för att testa denna hypotes på talgoxar. De skapade experimentella sociala grupper av vildfångade talgoxar. Varje grupp fick en handledare (talgoxe) som hade lärt sig att komma åt mat från en pussellåda genom att antingen trycka en lucka åt vänster eller höger. Talgoxen släpptes sedan in i  grupper av talgoxar så att deras flockkamrater lärde sig att föredra att använda en lösning framför en annan.

Därefter kom invandringsevenemanget. Fåglar som tryckte höger flyttades till fågelburar där de bofasta fåglarna använde den vänstra lösningen och vice versa. Invandrarna såg inte bara att de boende öppnade pussellådan på ett nytt sätt, utan i vissa grupper upptäckte de också att de boende fick en bättre belöning genom att göra det. "Det som är viktigt är att invandrarna var blinda för det faktum att matbelöningen hade förändrats", beskrev Chimento, studiens huvudförfattare. "Invandrare kunde bara veta att något har förändrats genom att antingen se invånarna använda pusslet eller genom att prova den andra sidan själva."

Och  det gjorde invandrarna. Efter att ha släppts ut i den nya buren bytte den stora majoriteten av invandrarna – 80 procent – sin metod omedelbart. I stället för att försöka sig på den metod som de hade utbildats i, använde invandrarna boendes lösning vid första försöket. Chimento säger att detta  resultat är ett övertygande bevis för att social inlärning spelade in: "Naturligtvis kan vi inte fråga fåglarna exakt var de fick sin information ifrån, men dessa beteendemönster är slående nog för att antyda att fåglarna iakttog invånarna mycket noga från det ögonblick de kom in i sin nya sociala grupp."

Men immigranterna flyttades inte bara till en plats där invånarna fick bättre mat; Deras visuella värld förändrades också drastiskt. Forskarna manipulerade invandrarnas miljö genom att även ändra bladverket i de experimentella burarna. Och det var den förändrade visuella miljön som visade sig vara grundbulten för lärandet. I försök där bladverket inte förändrades var det bara 25 procent av nykomlingarna som provade den inhemska lösningen vid första försöket, även när lokalbefolkningen fick mer mat.

 "De ignorerade inte nödvändigtvis de boende, men det tog mycket längre tid för dem att gå över till den mer givande lösningen. Våra analyser tyder på att det beror på att de inte påverkades lika mycket av de boende (när miljön runt om inte förändrats mot vad de var vana vid), beskrev Chimento.

Kan vi finna samma slag av acceptans av nya möjligheter och belöningar bland människor? Kanske. Men människan har något talgoxar inte har vad man vet ”stolthet”(eller som många kulturer ännu i vår tid anser viktigt heder) som säger, mig ändrar du inte på jag är jag och vägrar passa in i en ny kulturs värderingar och sätt att leva. Detta ser vi i dag i Sverige och världen och är inget unikt. Det har alltid funnits och även helsvenskar är sådana. Vi vill visa världen att vårt sätt att leva och tycka är det rätta likt andra kulturer vill med sina åsikter.