Google

Translate blog

tisdag 8 december 2009

Att sälja passar inte alla, en del passar bäst till att köpa.


Vi är alla olika och vill man kan man dela in mänskligheten i motsatta grupper av vilka slag man önskar.

Män-kvinnor, arbetare-anställda, rika-fattiga, empatiska- egoistiska m.m.

En del är duktiga på att sälja andra klarar inte av att sälja sig själv ens på arbetsmarknaden utan förblir arbetslös hur många jobb den än söker i en högkonjunktur.

Försäljare som tjänar mycket pengar finns, fast de som inte kan sälja knappast tror på detta.

De som inte kan sälja är däremot köpare. Visst, den som kan sälja köper också. Men den som kan köpa innefattar även de som inte kan sälja.

Kunden behövs lika väl som säljaren. Ser vi till den som inte ens kan sälja sin egen arbetskraft är denne likväl lika bra kanske bättre köpare än många andra. Därför bör inte ersättningar vid arbetslöshet få existera av det slag Alliansen gjort. Då vi behöver köpkraften för att hålla uppe produktion och försäljning.

Ju fler arbetslösa och sjuka som får mindre ersättningar desto färre kan handla. Ja, jag vet att i dag har skatten sänkts för de med jobb för att hålla uppe köpkraften.

Att sänka skatten för de som har ett arbete resulterar självfallet i att dessa kan konsumera mera. Men varför ska vissa få än större möjlighet att konsumera på bekostnad av de som ingen anställer eller som är sjuk? En mycket berättigad fråga som ingen önskar besvara oberoende av politisk färg i vårt samhälle av i dag.

Varför? Jo därför att svaret skulle bli av ett slag som skulle beskrivas som omänskligt om det besvarades ärligt. Och ingen regering önskar framstå som den som inte ser människors lika värde. Därför gömmer man sig bakom mantrat Jobblinjen och kan inte förklara berättigandet av vad detta innebär för de som redan hade det dåligt och var utanför.

Inga kommentarer: