Alliansen är duktig på att delegera ansvar för att slippa ta ansvar själva men det håller inte. EU börjar reagera. Men att kontrollera fas 3 anordnares ersättning blir ett slag i luften.

Citat: Företag som tar emot personer i Fas 3, även kallat Sysselsättningsfasen, får ett bidrag på 225 kronor per arbetsdag (ca 4 500 – 5000 kronor per månad). Meningen är att bidraget ska täcka företagets kostnader.

Christina Mölls juridiska bedömning är att om företag som fått Fas 3-bidrag som är högre än bolagets kostnader så kan bidraget bryta mot EU:s statsstödsregler. Slut citat.

Ansvaret för att så inte sker ligger på regeringen, då de isåfall gett arbetsförmedlingen ett omöjligt uppdrag, om dessa inte har instrument för att kolla detta.

Alla beslut staten delegerar till utförare har staten likväl det slutliga ansvaret för så att det fungerar.

Men ovanstående från EU är enbart, eller blir enbart, byråkratiskt trams. Skulle en fas 3 anordnare kollas kan denne förbereda sig och genom fantasi hitta på vilka kostnader fas 3 aren ger för denne.

Fas 3 anordnare är inte bara hemliga för alla utom för de deltagare som placerats hos denne - och skyddet sträcker sig långt - även staten önskar skydda dessa anordnare från revision.

Revision kan göras hos arbetsförmedlingen av hur dessa placerar fas 3are eller hur bidrag använts, men anordnare är hemliga och skyddas om inte helt galna upptåg görs hos dessa som kommer fram i media.

Men även då skyddas många gånger anordnarna men nu av deltagarna vi har exempel på detta från 2011 när teve försökte intervjua fas 3are eller komma in på platser där fas 3are fanns. Ingen ville uttala sig och dörrarna stängdes.