Bild https://www.colorado.edu Kratrar nära månens sydpol som kunde ses av NASAs Lunar Reconnaissance Orbiter (LRO) tyder på att Haworth-kratern där ex kan vara en särskilt bra plats att leta efter is i. (Källa: NASA)
Hayne, Aharonson och medförfattare Norbert
Schörghofer till en studie i ämnet ville komma på en förklaring på Lunars upptäckt och för att göra det spolade de
tillbaka månens historia i en datasimulering. Aharaonson var den som ledde arbetet som gästforskare vid CU
Boulder 2025. Teamet använde temperaturdata från LRO:s Diviner-instrument och tillsammans med en serie datorsimuleringar för att uppskatta utvecklingen av kratrar på månens
yta. Hayne noterade att månen inte
alltid varit i den riktning vi som den är idag. Istället har dess lutning i
förhållande till jorden förändrats över tid. Som ett resultat har kratrar som
ligger i skugga idag troligast inte alltid varit i skugga.
Med hjälp av datasimuleringarna tog forskarna fram en
lista över månens kylfällor områden som längst legat i mörker över tid.
Teamet upptäckte då något intressant: Månens
äldsta och mörkaste kratrar är också där LAMP upptäckt de största tecknen på is.
Teamets resultat kan nu ge astronauter ledtrådar om
vart de ska leta efter vatten. Haworth-kratern som ligger nära sydpolen har till exempel sannolikt legat i skugga i mer än 3 miljarder år. Den är en
toppkandidat för att ha lagrat mycket is, beskriver Hayne.
Hayne påtalar att forskarna behöver samla in
mer detaljerade observationer av kratrar på månen som kan hysa is. Han
utvecklar nu ett nytt instrument för just detta kallat Lunar Compact Infrared
Imaging System (L-CIRiS), som NASA planerar att placera nära månens sydpol
i slutet av 2027
"I slutändan kommer frågan om källan till
månens vatten endast att lösas genom provanalys," beskriver han. "Vi måste
åka till månen för att analysera proverna eller hitta sätt att ta dem
tillbaka till jorden."
Forskarna, inklusive Paul Hayne, planetforskare vid Laboratory for Atmospheric and Space Physics (LASP) vid University of Colorado Boulder, publicerade sina resultat den 7 april i tidskriften Nature Astronomy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar