Bild wikipedia. Aitkenkratern, vy av Apollo 17 från 121 km höjd.
Baserat på vissa egenskaper hos Aitken-kratern ansåg astronomer att kratern var oval eller ellipsformad. I åratal trodde forskare att denna enorma krater bildats av ett nedslag som träffade månen i en flack vinkel, möjligen så extrem som då en sten hoppar över en vattenyta i den så kallade leken ”kasta smörgås”
Enligt denna teori skulle mycket lite skräp från
nedslaget som bildat kratern ha kastats ut på månens sydpol (kratern finns på månens sydpol)
landningsområdet för de kommande Artemis-uppdragen då människan återvänder
till månen.
I en ny studie under ledning från University of
Maryland (UMD) och publicerad i tidskriften Earth and Planetary Science Letters
visas att nedslaget kan ha varit mycket mer direkt än man tidigare ansett
vilket resulterade till en mycket rundare krater än man tidigare ansett formen
se ut som.
"Det är utmanande att studera Aitken-kratern
holistiskt på grund av dess enorma storlek vilket är anledningen till att
forskare fortfarande försöker förstå dess form och storlek. Dessutom har det gått
fyra miljarder år sedan kratern bildades och många andra nedslag
har dolt dess ursprungliga form förklarar studiens huvudförfattare, Hannes
Bernhardt, biträdande forskare vid UMD:s geologiska institution. "Vårt
arbete utmanar många befintliga idéer om hur detta massiva nedslag inträffade
och kastade ut material men vi är nu ett steg närmare för att bättre förstå månens
tidiga historia och utveckling över tid.”
Med hjälp av högupplöst data från NASA:s Lunar
Reconnaissance Orbiter utvecklade Bernhardt och hans team ett innovativt
tillvägagångssätt för att förstå Aitken-kraterns komplexa struktur. De
identifierade och analyserade över 200 bergsformationer utspridda runt
bassängen, geologiska egenskaper som teamet misstänkte var uråldriga rester från
det ursprungliga nedslaget. Från fördelningen och formen på dessa bergsliknande
stenar insåg teamet att nedslaget borde ha skapat en cirkulär krater från
vilken betydande bitar av materia spreds ut över månens yta på månens sydpol
(där kraterns finns).
"En rundare, mer cirkulär form indikerar att
ett föremål träffade månens yta i en mer vertikal vinkel, möjligen liknande som att
släppa en sten rakt ner på marken", beskriver Hannes Bernhardt, biträdande
forskare vid UMD:s geologiska institution.
