Orange stjärnor klassificerade som K-typ är intressanta i sökandet efter planetsystem där liv kan existera.

Aldebaran är den ljusstarkaste stjärnan i riktning mot stjärnbilden Oxen 65 ljusår bort. Den är ett exempel på en K-stjärna.  Forskare säger nu i en ny studie att K stjärnor är mer lämpliga för  exoplaneter där liv kan ha uppstått än andra typer av stjärnor.


Vår sol är en G-stjärna med relativt mycket utsläpp elektromagnetisk stålnings. Men likväl har tillräcklig livszon om sig för att vi har kan leva på Jordens smala band av livsbälteszon. Men det var mycket som skulle stämma utöver rätt plats från solen även skyddsbälten (atmosfärskikt) som skyddade mot strålning. På något vis stämde allt för att vi skulle kunna bli till och Jorden bli en överfull planet av livsformer.


 Vår sol är hetare än en K-sol. Beteckningar på solar finns av beteckningarna O,A,B,F,G,K,M,L,T för mer information om dessa spektralgrupper  se länk här. 


Om liv finns utanför Jorden tyder mycket på att  vi har störst chans att finna detta på planeter runt en orange stjärna. En  K-stjärna. K stjärnor är betydligt större men svalare än solen (se bild ovan på storleksförhållandet solen och Aldebaran).


Som forskare nyligen beskrivits det i Astrophysical Journal har K stjärnor flera fördelar. De existerar länge vilket ger omgivande planeter gott om tid för utveckling av liv. K stjärnor har mindre elektromagnetisk turbulens och ger mindre strålning av farligt slag till planeter runt dessa. Här passar det med andra ord bättre att bygga upp ett digitalt uppkopplat samhälle än på Jorden där solstormar kan slå ut all elektronik.


Men det finns riktigt ruskiga stjärnor också. De stora mer frekventa solstormar som produceras av M stjärnor exempelvis kan skala bort atmosfären från de inre planeterna.


Syre och metan kan vara svårt att upptäcka  tusentals ljusår bort. Men de modeller som skapats av Arney och hennes kollegor och beskrivs i den publicerade rapporten visade att syre-metan biosignatures skulle vara mer lätta att finna i atmosfären från  exoplaneter i K stjärnsystem.


”På en planet runt en K stjärna kommer inte syret att förstöra metanet så snabbt som ex på planeter med mer farlig instrålning från sin sol. Istället byggs  en  atmosfär enklare upp på en planet med en K-stjärna som sin sol”, sade Arney. ”Detta eftersom K stjärnans ultravioletta ljus inte genereras så starkt att reaktiva syreföreningar förstör metan lika lätt som i all den strålning som går ner i atmosfären från solar som vår sol och Jorden skulle fått dessa problem utan sina skyddsbälten (atmosfärskikt) runt denna. 


För min del tycker jag att det borde koncentreras på att söka liv eller syre utifrån denna undersökning först och främst  runt solar klassificerade som K-stjärnor.


Bild:  Storleksjämförelse mellan Aldebaran och vår egen sol.

Aldebaran är en intressant ljusstark stjärna dit jordiskt informationsmaterial är på väg.

Den röda Aldebaran är nr 14 bland de ljusstarkaste stjärnorna på natthimlen.

Den kan sökas i Oxens stjärnbild. Namnet betyder följeslagaren på arabiska och syftar till att den följer stjärnhopen Plejaderna (sjustjärnorna). Men själv ingår den i stjärnhopen Hyaderna vilka även likt Plejaderna  ingår i Oxens stjärnbild.

Tvärs över är den 32 gånger större än vår sol. Utöver detta upptäcktes 1997 en brun dvärg alt större planet som satellit runt stjärnan.

1972 sändes Pioneer 10 ut på uppdrag i rymden.

 2003 förlorades kontakten med den. Dess färd går mot Aldebaran och med sig har den information om Jorden och oss. Den beräknas nå fram till Aldebaran om ca 2 miljoner år.

Varför kursen sattes mot denna röda stjärna vilken finns 65 ljusår från oss då det finns mer intressanta stjärnor av vår soltyp betydligt närmre är en gåta. Men troligen visste man inte detta då 1972.

I övrigt är det betydelselöst enda möjligheten för kontakt med denna plakett för Et är om de finner den av en slump på dess väg. Kommer den fram om 2 miljoner år är det en otrolig slump om det finns en planet i detta solsystem med liv då som kan upptäcka denna lilla plakett.