Stjärnans vibrationer avslöjade okända rön om stjärnor

 

Stjärnan HD 219134 även kallad Gliese 892  är en stjärna i stjärnbilden Cassiopeja. Gliese 892 har mindre volym och är mindre massiv än solen och ligger relativt nära jorden avståndet är  21,51 ljusår.

Bild wikipedia

Astronomer som använder W. M. Keck-observatoriet på Maunakea, Hawaii Island har lyssnat på musiken (vibrationerna) från HD 219134 och avslöjat nya rön som gett ny förståelse av hur stjärnor fungerar.

Med hjälp av de svängningar som upptäcktes i HS 219134 kunde man bestämma att Gliese 892   är 10,2 miljarder år gammal, vilket är mer än dubbelt så gammal som vår sol. Detta gör den till en av de äldsta stjärnorna i huvudserien (skarpast lysande stjärnor från vår synvinkel) i Vintergatan. Åldern bestämdes med asteroseismologi (vetenskapen som studerar stjärnornas inre genom seismiska mätningar). 

Detta slags mätning ger stor betydelse för hur vi förstår stjärnors åldrande. Astronomer använder då en metod som kallas gyrokronologi för att uppskatta stjärnors ålder baserat på hur snabbt de snurrar. Unga stjärnor roterar snabbt, men saktar därefter gradvis ner sin rotation över tiden och åldrandet.

"Det här är som att hitta en sedan länge försvunnen stämgaffel för stjärnklockor", beskriver Dr. Yaguang Li lead author and researcher at the University of Hawaiʻi at Mānoa. "Det ger oss en referenspunkt för att kalibrera hur stjärnor avstannar sitt snurrande under miljarder års tidsgång."

Stjärnan HD 219134 är inte en ensam sol utan har minst fem exoplaneter av dessa är två steniga, superjordstora planeter. Med en mer exakt mätning av stjärnans storlek kunde teamet förfina mätningen av dessas storlek och densitet. Deras uppdaterade värden bekräftar att dessa världar sannolikt har jordliknande sammansättning och fasta steniga ytor.

Instrument som Keck Planet Finder kommer att möjliggöra mätningar av andra stjärnor av liknande slag som HD 219134 och även andra.

I studien användes Keckobservatoriets senaste instrument, Keck Planet Finder (KFP), för att upptäcka svängningar som krusar sig inom en stjärna. Forskningsresultatet har publicerats i dagarna i TheAstrophysical Journal  och det öppnar ett nytt fönster in i stjärnornas inre som en gång ansågs vara för svårt för att undersöka.

Första gången har en brun dvärg fotograferats i bana runt en stjärna.

 

Ett team av astronomer som använde två Maunakea-observatorier på Hawaiʻi - W. M. Keck-observatoriet och Subaru-teleskopet - har fotograferat en brun dvärg som kretsar kring HIP 21152, en ung stjärna som har likheter med vår sol i Hyades-hopen.

Hyades-hopen finns i stjärnbilden Oxen 150 ljusår bort från oss och är den närmaste stjärnhopen till jorden. Dess V-formade mönster kan ses med blotta ögat. Eftersom denna grupp av unga stjärnor kom till nästan samtidigt har Hyades-hopen uppmärksammats av astronomer som ett viktigt forskningsmål då det gäller att studera stjärnors och planeters utveckling.

Den nämnda bruna dvärgen i denna stjärnhop betecknas HIP 21152 B och är den första bekräftade bruna dvärg till en huvudseriestjärna i Hyades-hopen som upptäckts via direkt avbildning. Dess massa är lik en jätteplanet  i detta fall mellan 22-36 Jupitermassor.

"Denna upptäckt kan ge en viktig ledtråd till att förstå atmosfärer på jätteplaneter och bruna dvärgar baserat på hur och när de visar atmosfäriska egenskaper som liknar de som ses på planeterna i HR8799-systemet  (vilket finns i riktning mot stjärnbilden Pegasus) och HIP 21152 B", säger Masayuki Kuzuhara, projektassistent vid Astrobiology Center och huvudförfattare till studien. "Det förväntas att HIP 21152 B kommer att ha en viktig roll som riktmärke för framtida framsteg inom astronomi och planetvetenskap."

Studien leddes av Astrobiology Center vid National Institutes of Natural Sciences (NINS) och National Astronomical Observatory of Japan (NAOJ), publicerades i The Astrophysical Journal Letters.

Bruna dvärgar har massor som ligger mellan en planet och en stjärna; de är mer massiva än planeter men inte lika massiva som stjärnor. De kallas misslyckade stjärnbildningar. Dessa substellära objekt är användbara för att studera jätteplaneters utveckling och atmosfärer eftersom Jupiterliknande planeter och ljusa bruna dvärgar förväntas ha liknande egenskaper.

Bruna dvärgar driver ofta omkring ensamma i rymden eller som här  kretsar runt stjärnor. Medan tusentals bruna dvärgar har hittats sedan den första upptäcktes 1995, är bruna dvärgar i bana runt en stjärna sällsynta. Dessa är bara några  procent per 100 stjärnor. Astronomer försöker finna  effektiva sätt att hitta de få bruna dvärgar som finns i bana runt en sol. 

Bild vikipedia på Hyades-hopen.