Bild https://hubblesite.org/
Ett montage av Hubbleteleskopets bilder av vårt solsystems fyra yttre planeter:
Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus, var och en visad i förbättrade färger.
Rymdteleskopet Hubble observationsprogram som kallas
OPAL (Outer Planet Atmospheres Legacy) samlar in långsiktiga observationer av
Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus väder för att förstå deras atmosfäriska
dynamik och utveckling.
Jupiters
molnband visar ett ständigt föränderligt kalejdoskop av form och färg. Det är
alltid stormigt väder på Jupiter: cykloner, anticykloner, vindförändringar plus
den kraftigaste stormen i solsystemet, den stora röda fläcken. Jupiter är till
stor del täckt av ammoniak-iskristallmoln
ovan atmosfären som är tiotusentals mil djup.
Det tar mer än 29 år för Saturnus att kretsa runt solen, så OPAL har följt den i ungefär en
fjärdedel av ett Saturnusår (med början från 2018 vilket var slutet av
Cassini-uppdraget). Eftersom Saturnus lutar 26,7 grader går den igenom mer
djupgående säsongsförändringar än Jupiter. Saturnus årstider varar i ungefär
sju år. Detta innebär också att Hubble ser det spektakulära ringsystemet i en
sned vinkel på nästan 30 grader och ringarnas lutning från kanten där de
försvinner nästan helt eftersom de ses som papperstunna.
Uranus
lutar på sidan så att dess rotationsaxel nästan är i samma plan som planetens
omloppsbana. Detta resulterar i att planeten går igenom radikala
årstidsväxlingar under sin 84 år långa vandring runt solen. Konsekvensen av
planetens lutning innebär att en del av halvklotet är helt utan solljus, under
tidsperioder som varar upp till 42 år. OPAL har följt den norra polen som för
tillfället tippar mot solen.
När Voyager 2 flög förbi Neptunus 1989 blev astronomerna förbryllade över en stor mörk fläck
lika stor som Atlanten som tornade upp sig i atmosfären. Var den lika långlivad
som Jupiters stora röda fläck frågade man sig. Frågan förblev obesvarad tills
Hubble 1994 kunde visa att sådana mörka stormar var övergående på Neptunus de
dök upp och försvann efter två till sex år. Under OPAL-programmet upptäckte
Hubble även slutfasen av en mörk fläck och hela livscykeln för en annan – båda
migrerade mot ekvatorn innan de försvann. OPAL-programmet gör att astronomer
inte missar framtida stormar.
För än mer utförligt om klimat och väder på dessa planeter följ denna länk från NASA:s Hubbletelekops egen sida.
