En stjärnas början ex. vår sols behöver en tid för
att komma ut i maximal ljusstyrka och värmekapacitet. När vårt solsystem
bildades och solen som medelpunkt lyste som en ny stjärna var solens ljus och
värme betydligt svagare under Jordens första 2 miljarder år.
År då det likväl efterhand fanns vatten i flytande
form på vår planet vilket egentligen på grund av den temperatur som då borde
råda på grund av att solen ännu var för sval för att värma upp Jorden likväl
genom undersökningar visat att Jorden hade.
Det är en gåta vilken verkar ha lösts idag. Vad som anses
finnas bakom detta fenomen är metan. Detta under en tid då syre fanns i
betydligt lägre grad än senare och just därför kunde metanhalten utan
konkurrens öka.
Fotosyntes som vi känner den fanns inte då. Istället
var det mycket järn i havet vilket rostade. Detta resulterade i en fotosyntes där vatten till viss del omvandlades
till formaldehyd.
Vulkanaktiviteten var stor och det sprutades ut
mängder av väte. Bakterier omvandlade formaldehyd till metan. Dessa två
händelser i samverkan skapade biokemiska reaktioner.
Reaktioner vilka skapade en växthuseffekt vilken är
förklaringen till att den svala solen inte fick isen att breda ut sig på Jorden
utan den värme som kom in till Jorden räckte för flytande vatten just genom att
växthuseffekten fungerade.
Läs mer om detta här och lär mer om vår världs
förflutna.
Bilden
visar hur urkontinenten Pangaea för 300 miljoner år sedan efterhand delades upp till hur vi känner igen vår planes
kontinenter idag.
