Venus yta är tillräckligt varm för att bly ska smälta,
lavasprutande vulkaner och puffiga moln av svavelsyra gör att Venus är omöjlig
att leva på. Men ger ändå viktiga lärdomar om potentialen för liv på andra
planeter hävdas i en ny artikel i tidskriften Nature Astronomy.
Även om den har en tryckkokarliknande atmosfär som
omedelbart skulle krossa en människa
finns likheter mellan jorden och Venus. De har ungefär samma massa och radie.
Med tanke på närheten till Venus är det naturligt att undra varför jorden blev så
annorlunda (eller Venus).
Många forskare antar att solinstrålningsflödet, den
mängd energi som Venus får från solen, orsakade en skenande växthuseffekt som förstörde planeten som möjlig för liv.
– Om man betraktar den solenergi som jorden tar emot
till värdet 100 procent så samlar Venus in 191 procent. Många anser att det är därför
Venus blev annorlunda, beskriver Kane. Venus har ingen måne vilket är det som är en anledning till att jorden fick hav och månen påverkade även mängden vatten här.
Förutom några av de kända skillnaderna (mellan Venus och Jorden) kan flera NASA-uppdrag till Venus hjälpa till att reda ut och finna några av de okända (som säkert finns). Forskarna
vet inte storleken på Venus kärna (Citerat från vikipedia: Jordens kärna är den innersta delen av jordens inre och består huvudsakligen av järn, nickel, svavel och krom. Jordens kärna skapar värmeenergi och magnetism genom bland annat sin rotation och bidrar till jordens täthet) eller hur Venus fick sin nuvarande relativt långsamma
rotationshastighet ( Det tar längre tid för Venus att rotera en gång på sin axel än att fullborda sin bana runt solen. Det tar 243 jorddagar att rotera en gång – den längsta rotationen av någon planet i solsystemet men 224,7 jorddagar för att fullborda ett varv runt solen.), hur dess magnetfält förändrats över tid eller något om
kemin i det undre av atmosfären.
En stenplanets inre påverkar också dess atmosfär. Så
är fallet för jorden, där vår atmosfär till stor del är resultatet av vulkanisk
utgasning.
NASA har planer för dubbla uppdrag till Venus planerade i
slutet av detta decennium, och Kane hjälper till i båda. DAVINCI-uppdraget
kommer att undersöka den syrafyllda atmosfären för att mäta ädelgaser och andra
kemiska grundämnen.
– DAVINCI kommer att mäta atmosfären hela vägen från toppen till botten. Det kommer att hjälpa oss att bygga nya klimatmodeller och förutsäga den här typen av atmosfärer på andra håll, inklusive på jordens framtid eftersom vi fortsätter att öka mängden CO2, beskriver Kane.
VERITAS-uppdraget, som leds av NASA:s Jet Propulsion Laboratory, kommer inte att landa med en sond på ytan, men göra det möjligt för forskare att skapa detaljerade 3D-landskapsrekonstruktioner som avslöjar om planeten har aktiv plattektonik (rörelser i jordskorpan även kallat kontinentaldrift) och aktiva vulkaner.
"För närvarande är våra kartor över Venus ofullständiga. Det är stor skillnad på hur aktiv ytan är i dag jämfört
med hur den kan ha förändrats genom tiderna. Vi behöver båda typerna av
information, beskriver Kane.
Bild vikipedia (engelska) Konstnärs koncept för
DAVINCI:s planerade nedstigningsstadier på Venus.
