Tankegestalter har ibland fysisk existens

Du ser en hallucination någon ses i ögonvrån som inte är där. Jag beskriver händelser som inte har med drogpåverkan av något slag.

Det kan vara en reflex av något slag som du upplever som en välkänd person. Någon närstående eller annan person du har eller har haft något slag av relation till.

Om denne inte längre finns i livet upplever du det som en andevarelse som kommit för att besöka dig.

En hälsning. Men är det så? Kan det inte istället ses som en skapelse från hjärnan då denna upplever något slag av stimuli reflex eller snabb ljusglimt och tolkar det utur sin förförståelse av upplevelser.

Genom att tänka utefter detta så kan man förstå att tankegestalter. Gestalter vi ser enligt ovan och som bevisligen inte finns där vi ser dem ändå har eller har haft en fysisk existens. Det är inte hjärnspöken utan ett försök av hjärnan att förstå utifrån något hjärnan har förståelse från. Ett igenkännande som återupplevs.

Är fysisk fostran bra eller inte?

För många kan det vara det men knappast för alla. Många upplever det som tvång att ex behöva medverka i ämnet idrott i skolan. På min tid hette det gymnastik och jag avskydde det. De teoretiska ämnena i skolan och vanlig enkel katederundersvisning trivdes jag med. Men praktiska ämnen, nej. Och gymnastik, usch.

Vi stod på rad och gjorde gymnastiska övningar och det gick någorlunda. Men inte var det till musik på den tiden, fast det var inte problemet, musik klarar jag mig utan. Tiden var 60-tal.

Sedan var det alla lagsporter, inte ofta men ibland. Där fick man stå och känna sig dum för att man hörde till de sista att bli vald och ibland fick läraren, för inte fanns det idrottslärare där jag gick, säga ifrån vilket lag man skulle ingå i. Inte var jag på något sätt annorlunda fysiskt än andra bara ointresserad och rädd för att skada mig vid fall eller liknande.

Nej jag var teoretiskt intresserad då som nu. Men 60-talets barn var oftast livliga barn så det var inte rätt tid att inte vara idrottsintresserad i. Visst de kompisar jag hade var det inte heller men vi sågs som mer eller mindre kufiska.

Därför påstår jag att fysisk fostran inte passar alla om den ska innehålla lagsport mm. Ut och gå kan kanske passa men utan krav på prestation. Att röra sig är bra men inte med kravet att tävla.