Bild https://webbtelescope.org
I december 2022 avslöjade NASA:s James Webb Space
Telescope något som aldrig tidigare skådats: ett flertal små röda objekt som
forskarna kallar "små röda prickar" (little red dots eller LRD). Även om dessa prickar är ganska
rikliga, är forskare förbryllade över deras natur undrande över anledningen till deras unika
färg och vad de förmedlar om det tidiga universum.
Ett team av astronomer sammanställde nyligen ett av
de största sammanställningarna av LRD:er hittills vilka alla existerade under
de första 1,5 miljarder åren efter big bang. De fann att en stor andel av
LRD:erna i deras urval visade tecken på att innehålla växande supermassiva
svarta hål.
"Vi är förbryllade över denna nya population av
föremål som Webb har hittat. Vi ser inga analogier av dem vid lägre rödförskjutningar
(vilket då skulle visat LRD längre fram i
tiden), vilket är anledningen till att vi inte har sett dem före Webbteleskopets
känsliga teleskop, beskriver Dale Kocevski vid Colby College i Waterville, Maine,
huvudförfattare till studien. Det pågår en hel del arbete för att försöka förstå vad dessa små röda prickar är för typ av objekt och om deras ljus
uppstår av svarta hål som närmar sig dem.
Forskarlaget vände sig till Red Unknowns: Bright Infrared Extragalactic Survey (RUBIES) för att få spektroskopiska data av några av LRD:erna i deras fynd. De fann att omkring 70 procent av dessa visade sig innehålla gas som snabbt rör sig i en hastighet av 1 000 kilometer i timmen vilket är ett tecken på en ackretionsskiva runt ett massivt svart hål. Detta tyder även på att många LRD:er drar till sig svarta hål (De röda fläckarna anser jag är heta gasmoln rester efter mikrovågsbakgrunden efter BigBang obs min teori) även kända som aktiva galaxkärnor (AGN).
– Det mest spännande för mig är
rödförskjutningsfördelningarna. Dessa mycket röda källor slutar i princip att
existera vid en viss tidpunkt efter big bang, beskriver Steven Finkelstein,
medförfattare till studien som gjordes vid University of Texas i Austin. "Om de växer till
svarta hål och vi tror att minst 70 procent av dem gör det, tyder detta på en
era av dold tillväxt av svarta hål i det tidiga universum. Det finns
fortfarande mycket att undersöka eftersom LRD:er verkar väcka fler frågor."
Till exempel är det fortfarande en öppen fråga
varför LRD:er inte visas vid lägre rödförskjutningar (längre fram i tiden). Ett möjligt svar är tillväxt inifrån och ut:
När stjärnbildningen i en galax expanderar utåt från kärnan avsätts mindre gas
av supernovor nära det växande svarta hålet och det syns bättre. I det
här fallet gör det svarta hålet av med sin gaskokong, blir blåare och mindre
rött och förlorar sin LRD-status.
Dessutom är LRD:er inte ljusstarka i röntgenljus,
vilket står i kontrast till de flesta svarta hål vid lägre rödförskjutningar.
Astronomer vet dock att vid vissa gasdensiteter kan röntgenfotoner fastna vilket minskar mängden röntgenstrålning. Därför kan denna kvalitet hos LRD:er
stödja teorin om att dessa är kraftigt skymda svarta hål.
Teamet använder flera tillvägagångssätt för att
förstå LRD:ernas natur, bland annat genom att undersöka de mellaninfraröda
egenskaperna i dessa och genom att leta brett efter växande svarta hål för
att se hur många som passar in på LRD-kriterierna. Att få djupare spektroskopi
och utvalda uppföljande observationer kommer också att vara till nytta för att
lösa detta för närvarande "öppna fall" om LRD:er.
"Det finns alltid två eller flera möjliga sätt
att förklara de förväxlingsegenskaper som små röda prickar har", beskriver
Kocevski. – Det är ett kontinuerligt utbyte mellan modeller och observationer
att hitta en balans mellan vad som stämmer bra mellan de två och vilka
konflikter som finns i analysresultaten.
