Rymdsonden Voyager 2 upptäckte en mörk fläck när den
passerade förbi Neptunus 1989. En fläck som försvann några år senare. “Sedan
den första upptäckten av en mörk fläck på Neptunus (fler kortlivade sådana har upptäckts senare) har jag alltid undrat
vad dessa kortlivade och svårobserverade formationer är” skriver Patrick Irwin,
professor vid Oxfords universitet i Storbritannien och forskningsledare för en
studie som publicerades nyligen om ämnet i Nature
Astronomy.
Irwin och hans forskargrupp använde i sin forskning data från ESO:s VLT (very large telescope) för att avfärda den tidigare hypotesen att de mörka fläckarna är klara områden i moln. De nya observationerna indikerar att de istället bildas av partiklar i ett skikt under det synliga disskiktet då is- och dispartiklar blandas i Neptunus atmosfär.
Att nå denna insikt har inte varit lätt då de mörka
fläckarna inte är långvariga fenomen vilket har gjort det omöjligt för
astronomerna att studera dem tillräckligt länge och ingående för att säkert
säga vad de är. En möjlighet uppstod dock med NASA/ESA:s Hubbleteleskop med vilket man upptäckte
ett flertal mörka fläckar i Neptunus atmosfär 2018, bland annat på planetens
norra halvklot. Irwin och hans forskarkollegor började då studera fläckarna med ett instrument som är idealiskt för detta ändamål.
MUSE-instrumentet (Multi Unit
Spectroscopic Explorer) som finns på VLT. Med detta kunde man dela upp det reflekterade solljuset
från Neptunus i dess komponentfärger (våglängder) för att erhålla ett
3D-spektrum. Eftersom ljus i olika våglängder härrör från olika djup i
Neptunus atmosfär ges ett spektrum större möjlighet att bestämma den mörka fläckens höjd i atmosfären. Spektrumet bidrog också med information om
sammansättningen i de olika skikten i atmosfären och ledtrådar till varför
fläcken ser mörk ut.
Observationerna ledde till ett oväntat resultat.
Under arbetet upptäcktes en sällsynt ljus molntyp som bildas på stort djup och
som inte har observerats tidigare med rymdteleskop, beskriver en av
medförfattarna till studien, Michael Wong vid University of California,
Berkeley, USA. Denna ovanliga molntyp uppträdde som en ljus fläck bredvid den
större mörka fläcken och i samma atmosfärsskikt. Det är en ny tidigare okänd
molntyp som är distinkt från de små ljusa “följemoln” av metanis som tidigare
har setts på höga nivåer.
Bild https://www.eso.org/ Med hjälp av ESO:s Very
Large Telescope (VLT) har astronomer observerat en stor mörk fläck i Neptunus
atmosfär, med en oväntad ljus fläck som följeslagare.
