Nattvardens dilemma i tron

I vissa församlingar ges påbrå att oblaten ska doppas i kalken och inget annat.    I andra är det upptill var och en att doppa den i kalken eller att dricka ur kalken.

Detta kan låta som något betydelselöst för de flesta men för troende är det ett dilemma. I bibeln står att dricka, varför har det då blivit att doppa?

Den som tolkar dricka som att dricka blir det ju fel för att doppa.

För min del som är troende har det resulterat i att jag byter församling när jag vill ta nattvarden. Jag ser begreppet dricka som att dricka, inte att doppa.

Matteus 26 vers 24-29

Den sista måltiden

26Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: "Tag och ät, detta är min kropp." 27Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: "Drick av den alla. 28Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. 29Jag säger er: nu kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet med er i min faders rike."

Sedan kan det ses ohygieniskt, men varför då inte hälla lite i en plastmugg för den som vill dricka av kalken, så är det problemet löst.

Alla ska ha rätt att göra vad dess tro säger och så är det i de flesta församlingar där inte församlingen styrs utan hänsyn eller förklaring till församlingsborna i en inre krets där oliktänkande inte är välkomna.

Planering dålig i vissa kyrkor

Kierkegaard ansåg att tro är att lyda Gud mot allt förnuft. Att upptäcka det osannolika och sedan hålla fast vid detta med stark lidelse.

Så sa Kierkegaard.

Han var även motståndare till en harmonisering och kompromiss mellan kyrka och förnuft. vetenskap, filosofi, etik och världens krav på människan.

Så sa Kierkegaard.

Av den anledningen förkastade han den existerande kyrkan som han ansåg för världslig.

Så sa Kierkegaard.

Ingenting kan förena den kristendom som är ensamhet, ångest, förtvivlan, syndabekännelse och utstötthet med den kyrka som är full av kyrkliga ämbeten.

Så sa Kierkegaard.

Ångest är honnörordet i Kierkegaards filosofi. Den såg han inte som fruktan för något bestämt utan som en metafysisk ångest vilken kommer på oss och avslöjar vår längtan som evighetsvarelser vilka söker något mer än vår jordiska existens. Vår ångest öppnar därför vägen till tro och frälsning en väg som är stängd för den nöjde och tillfredställda människan.
Så sa Kierkegaard.

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=151918

ett bra förslag man kan läsa om här då det gäller nattvardens utdelande. Men ett problem som inte tas upp är de gudstjänster där prästen av tidsbrist inte hinner dela ut nattvarden. Där prästen en halvtimme efter gudstjänsten ska vara i en ny kyrka för en ny gudstjänst. Dålig planering, javisst. Skulle lätt åtgärdas om gudstjänsten började en halvtimme tidigare i första kyrkan. Men nu är det inte så i många fall. Mitt förslag är då att istället för att avsluta med en nattvard efter gudstjänsten istället börja med en innan gudstjänsten. Denna kunde utdelas på stående fot på väg in i kyrkan eller avsides. Enkelt och tidsbesparande där tid saknas.

Så säger Jag.