Kallar man sig kristen ska man stå för ett kristet budskap och en kristen fördelningspolitik.
Genom att dagens Kd inte gör detta kommer de snart att försvinna helt ur politiken och knappast finnas kvar över 4 % spärren efter nästa val. En kristen som tror på Gud och bryr sig om de svaga enligt kristen tros grundpelare stöttar inte en helt igenom okristen fördelningspolitik som Alliansens.
Att ta från de sämst ställda, minska a-kassan för de som varit längst borta från arbetsmarknaden, att låta dessa få högre skattetryck samman med de sjuka och pensionerade är ond politik och omvänd kristen politik. En kristen som delar Alliansens fördelningspolitik bör inte kalla sig kristen enligt vad Jesus menade med tro. Detta är anledningen till att allt fler lämnar Kd, fler och fler börjar förstå skillnaden mellan kristendom och Allianspolitik.
Johan Arckenholtz
var hovrådet som blev registrator på kommerskollegium där han arbetade i 40 år. Han skrev även historiska dokument om Gustaf Adolf och Kristina. Den tid han verkade i var mitten av 1700-talet.
Han skrev också en nidskrift efter en resa i Frankrike om den franska politiken som hattarna i Sverige fick tag på. Detta resulterade i en process som slutade med avsked från arbetet på kommerskollegium. Efter detta blev han en fanatisk mössanhängare och kämpade bittert mot hattarna och dess politik.
Han beskylldes snart för samröre med en rysk minister och sattes på fästning men hjälptes ut genom Fredrik 1 som utnämnde honom till hessiskt hovråd och bibliotekarie i Kassel.
Han försjönk här i lärdomsstudier tills 1765 då Sverige fick ett regimskifte och han åter kunde komma hem till Svea rike med en pension som han sedan levde på till sin död 1777.
Johan Arckenholtz
var hovrådet som blev registrator på kommerskollegium där han arbetade i 40 år. Han skrev även historiska dokument om Gustaf Adolf och Kristina. Den tid han verkade i var mitten av 1700-talet.
Han skrev också en nidskrift efter en resa i Frankrike om den franska politiken som hattarna i Sverige fick tag på. Detta resulterade i en process som slutade med avsked från arbetet på kommerskollegium. Efter detta blev han en fanatisk mössanhängare och kämpade bittert mot hattarna och dess politik.
Han beskylldes snart för samröre med en rysk minister och sattes på fästning men hjälptes ut genom Fredrik 1 som utnämnde honom till hessiskt hovråd och bibliotekarie i Kassel.
Han försjönk här i lärdomsstudier tills 1765 då Sverige fick ett regimskifte och han åter kunde komma hem till Svea rike med en pension som han sedan levde på till sin död 1777.
