Söker vi utomjordiska signaler på fel radiofrekvenser?

 

Bild https://www.ras.ac.uk/ ALMAs DV-59-antenn i förgrunden med flera andra antenner i bakgrunden. Credit ALMA / Alex Pérez / CC BY 4. Licenstyp Attribution (CC BY 4.0)

De flesta radiofrekvensundersökningar av SETI (Search for Extraterrestrial Intelligence) har fokuserat på frekvenser mellan 1,42 och 1,66 GHz. Detta område kallas ' water hole ' eftersom det ligger mellan de naturliga radiofrekvenser som sänds ut av väte och hydroxyl (kombination av väte och syre), två molekyler vars kombination bildar vatten (två väteatomer plus en syreatom) .

Forskare har länge ansett att denna relativt tysta del av radiospektrumet skulle vara en logisk plats för kommunikation eftersom en teknologiskt avancerad civilisation borde känna igen betydelsen av väte och hydroxyl och sannolikt sända och lyssna på dessa frekvenser.

Med hjälp av arkiverade observationer från Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA-teleskopet) i Chile genomförde astronom Louisa Mason, doktorand vid University of Manchester den första SETI-undersökningen någonsin med teleskopet. Istället för att göra nya observationer analyserade hon befintlig data som ursprungligen samlats in för andra astronomiska ändamål.

Hon letade efter smalbandsignaler som kunde indikera närvaron av teknik snarare än naturliga astrofysiska processer. "Millimeter- och submillimeterradiobanden är nästan helt outforskade av SETI, så det handlar egentligen om att öppna ett nytt område av parameterutrymme att söka i."

Mason sökte i två små frekvensfönster i ALMAs Band 3-observationer men fann inga kandidat-teknosignaturer (utomjordiska signaler). Även om undersökningen endast undersökte fyra arkiverade ALMA-observationer, beskriver Mason att arbetet visar att högfrekventa radioteleskop kan spela en viktig roll i framtida SETI-program. "Även en mycket liten observation kan innehålla ett enormt antal av stjärnor som vi kanske aldrig hade tänkt studera. Genom att kombinera högfrekventa observationer med galaktiska simuleringar kan vi bättre förstå exakt vad vi har sökt efter och var vi bör leta härnäst."

Mason betonar att frånvaron av någon upptäckt signal inte betyder att intelligent liv inte existerar utan att ingen kandidatsignal hittades inom de små frekvensområden som undersöktes i denna studie. Istället hoppas hon att arbetet ska uppmuntra framtida SETI-undersökningar att söka bredare över radiospektrumet och bättre utnyttja befintliga astronomiska observationer.

Min tanke är att eventuella avancerade intelligenser därute kanske använder andra kanaler för kommunikation är radiofrekvenser. Ex kvantkommunikation kommunikation med fotoner istället för radiofrekvenser. 

Arbetet utfördes i samarbete med professor Michael Garrett, Dr Andrew Siemion och Dr Kelvin Wandia.

Studien antyder att högre radiofrekvenser kan erbjuda en ny viktig väg i sökandet efter möjliga teknologiska signaler från andra civilisationer. Forskningen presenterades nyligen vid Royal AstronomicalSocietys National Astronomy Meeting i Birmingham.

NASA Deep Space Station 23

 

Bild https://www.nasa.gov En kran sänker ner reflektorramen i stål för Deep space station 23 på sin plats den 18 dec på en 20 meter hög plattform ovanför antennens piedestal som ska styra reflektorn. Paneler kommer sedan att fästas på strukturen för att skapa en krökt yta för att samla in radiofrekvenssignaler. NASA/JPL-Caltech

NASA:s Deep Space Network är en rad mycket stora radioantenner som gör det möjligt till myndighetsuppdrag som att spåra och skicka kommandon till och ta emot vetenskaplig data från rymdfarkoster som är på väg till ex månen. NASA lägger nu till en ny antenn vilket gör att det totala antalet är 15, för att stödja den ökade efterfrågan på världens största och mest känsliga radiofrekventa telekommunikationssystem.

Installationen av den senaste antennen ägde rum den 18 december 2024  då team vid NASA:s Goldstone Deep Space Communications Complex nära Barstow, Kalifornien installerade reflektorramen i metall på Deep Space Station 23, en multifrekvent strål-vågledarantenn. När Deep Space Station 23 tas i drift 2026 kommer den att ta emot sändningar från uppdrag som Perseverance, Psyche, Europa Clipper, Voyager 1 och en växande flotta av framtida rymdfarkoster med människor och robotar i rymden.

"Det här tillskottet till Deep Space Network representerar en viktig kommunikationsuppgradering", beskriver Kevin Coggins, biträdande biträdande administratör för NASA:s SCaN-program (Space Communications and Navigation).

"Kommunikationsinfrastrukturen har varit i kontinuerlig drift sedan det skapades 1963 och  denna uppgradering säkerställer att NASA är redo att stödja det växande antalet uppdrag som ska utforska månen, Mars mm. Med Deep Space Network kan vi utforska Mars landskap med våra rovers, se James Webb Space Telescopes kosmiska observationer med mera", beskriver Laurie Leshin, chef för JPL(Jet Propulsion Laboratory, Pasadena, Kalifornien). "Nätverket möjliggör över 40 djuprymdsuppdrag, inklusive de mest avlägsna människotillverkade objekten i universum, Voyager 1 och 2. 

Med uppgraderingar som dessa kommer nätverket att fortsätta att stödja mänsklighetens utforskning av vårt solsystem och bortom detta, vilket möjliggör banbrytande vetenskap och upptäckter långt in i framtiden."

NASA:s Deep Space Network förvaltas av JPL, med tillsyn över NASA:s SCaN-program. Mer än 100 NASA-uppdrag och icke-NASA-uppdrag är beroende av Deep Space Network och Near Space Network inklusive stöd till astronauter ombord på den internationella rymdstationen och framtida Artemis-uppdrag, övervakning av jordens väder och effekterna av klimatförändringar, stöd till utforskning av månen och nya upptäckter i solsystemet och bortom det.

För mer information om Deep Space Network.