Vad får en samlare att samla på just det denne samlar på?

Samlare finns och har funnits i alla tider. För inte så länge sedan var mynt och frimärksamlandet en stor hobby. I dag för de en tynad tillvaro.

Numera finns många nya samlarintressen. Men vad gör en samlare till samlare?

Kanske en del får ett stort intresse för en viss sak som unga och behåller detta intresse livet ut. Varför just det som de får kan man då undra. Kanske det beror på någon händelse i barndomen. Någon anförvants intresse som förs vidare eller så börjar det på liten skala men blir ett tvång.

Andra börjar sitt samlande i vuxenåldern. Det kan vara slumpen som gör vad de samlar på. Någon kanske köper en tomte och så blir det en till och så fortsätter det. Tomtesamlare (prydnadstomtar) finns en hel del av. Själv har jag träffat uggglesamlare.

Men äggkoppssamlare ska även det vara en vanlig vurm för många.

Jag tror att det inte får vara något som är för vanligt som blir en samlarhobby. Då blir det ingen utmaning att hitta något nytt.

Något mindre vanligt och oftast av porslin eller andra prynadsföremålsmaterial brukar vara vanligast.

Jag tror det är själva utmaningen som ger den kick som sätter samlareyttringarna i rörelse. En spänning i tillvaron.

Det finns mycket som kan samlas på. Förslag till ickesamlare är följande, prydnadsföremål föreställande rådjur, kor, fiskar eller andra djur. Dock kanske det mindre utmanade att samla på katt, häst och hundföremål då dessa är vanliga.

Själv samlade jag en gång för länge sedan på svenskspråkig science fiction litteratur men dessa alster är sedan länge sålda. Så en samlare är jag inte mer.

Många gånger är introduktionen på en arbetsplats obefintlig eller direkt ovänlig

Arbetsanvisningar, mall för arbetsuppgift bör finnas överallt där arbete utförs. Men man anser att den nyanställde ska klara av uppgiften snarast, få misstag accepteras. Att ta reda på hur uppgiften ska göras antas denne själv klara av. Att fråga för mycket ses som ett störande moment för de anställda som varit på platsen länge och ser uppgifterna som ren lätt rutin.

För mycket frågor anses som att fel person anställts och ger snart problem i förhållande till arbetskamraterna. Utfrysning, prat bakom ryggen och i värsta fall syndabockssyndrom. I detta ligger att snart anses allt som går galet vara den nyes fel om det inte redan finns en etablerad syndabock som får skulden för allt redan på platsen.

Det kan ta år eller aldrig ske att en nyanställd accepteras på sin nya arbetsplats och blir en av gänget. Lättats att accepteras på är de arbetsplatser som är nya och hela personalen är ny och ännu inte hittat sin plats i hierarkin. Ännu har inte gänget på en ny arbetsplats utsett hackkycklingen och ledaren. Även yngre som hamnar bland yngre på en etablerad arbetsplats kan snart accepteras de blir ett gäng i gänget.

Där en ensam ungdom anställs bland äldre kan det också gå bra då denne kan tas emot och behandlas med faders och moderskänslor och visas rätt. Snart kan denne på det viset accepteras som en i gänget.

Däremot ses nyanställda äldre med misstänksamhet och får mycket svårt att accepteras av den styrka som redan finns. Denne ses med misstänksamhet och ska akta sig för att säga något fördelaktig om sig själv, sin tidigare arbetsplats eller försöka sig på att förändra något. Denne bör vara tyst och försynt för att eventuellt få en plats i gänget vilket med stor säkerhet tar lång

Att anpassa ett arbete så att den arbetslöse får ett arbete.

För att detta ska ske måste den arbetslöse kategoriseras som ett problem och arbetsgivaren ersättas för att ta emot detta problem.

Förutsättningen är att den arbetslöse ses som arbetsovillig och därför måste tvingas till ett arbete med olika hjälpmedel och arbetsgivaren mutas för att ta emot detta problem.

Få arbetsgivare ser detta som lockande. Oftast blir det kommunen som tvingas ta emot problemet och försöka göra det bästa möjliga av det. Problemet kan ha allehanda fysiska som psykiska problem inklusive ett av de värsta det att under en längre tid varit arbetslös. Långtidsarbetslösa är mångdubbelt mer svårplacerade än fysiskt handikappade och kan ses som samma kategori av svårplacerade som psykiskt handikappade eller sjuka.

Privata arbetsgivare skyr dem som pesten. De få som ändå kommer ut på privata platser kan räkna med att bli än mer utfrysta och sedda ner på än de som hamnar på kommunala inrättningar.

Att anpassa ett arbete för sjuka kan dock i en del fall vara av godo för alla. De som redan under många år haft ett arbete och blivit skadade eller sjuka av detta kan genom anpassning av sin arbetsplats behålla sitt arbete eller omplaceras.

Dessa kan då i de flesta fall räkna med stöd av sina arbetskamrater och arbetsgivaren. De hör inte till kategorin utstötta eller arbetsovilliga utan till de som accepteras. Dock kräver arbetsgivaren stöd i form av bidrag för att anpassa en arbetsplats för dessa. Men väl så är allt oftast frid och fröjd.

Vad är dagens manbarhetsrit och har vi idag även en kvinnobarhetsrit?

Tidigare riter om vi håller oss till Sverige kan ha varit konfirmationen, första kostymen, slagsmål, spritintag och att erövra en kvinna.

Men kanske störst av allt att göra sin värnplikt om vi ser till de senaste hundra åren innan den försvann.

Kvinnan då? Ja för henne var att bli kvinna, första mensen, att bli hustru och föda barn och därigenom sköta ett eget hem med man och barn.

I dag är det annorlunda knappast något av ovanstående har speciellt stor betydelse numera för att kallas en rit in i vuxenvärlden.

Förr då det var en självklarhet att få ett arbete. Det sågs det så pass självklart att det knappast kunde ses som en rit in i vuxenvärlden.

I dag kanske det mer ses som ett lyckat vuxenagerande när arbete inte är en självklarhet längre.

Kan utbildning, att få tillträde till utbildning vara vår tids barhetsrit för både pojkar och flickor?

Ja kanske. Men en utbildning i dag leder ofta inte till arbete men visar att eleven har intelligens nog för att genomföra den.

Kan då en egen bostad vara inträdet i vuxenvärlden i dag? Ja jag påstår det. Egen bostad är vår tids inträde i vuxenvärlden. Det är inte så enkelt att förverkliga. Någon form av inkomst behövs och utöver det i bostadsbristens dagar tur och skicklighet att hitta en.

Om nu inte föräldrarna har så pass bra kontakter att de ordnar detta och kanske även kostnaderna om de kan och barnet inte har en egen inkomst. Men då borde det väl inte ses som att detta barn blivit vuxen eller gör det så ändå?

Att vara anställningsbar är ett relativt begrepp.

Anställningsbarhet är ett relativt begrepp innehållande en individuell bedömning.

Arbetsgivare är inte datorer utan känslor. När de intervjuar någon har de en förförståelse de utgår från. En mall som de söker genom för att hitta det som söks. Människan som bekräftar det som arbetsgivaren söker.

En arbetsgivare är en helt vanlig människa som enbart skiljer sig från den anställde genom att han eller hon har ett eget företag. Detta har de många gånger socialiserats in i och därefter ärvt. Alternativt har de startat eller köpt ett och haft lyckan att ha en idé som har hållit på marknaden.

Den intervjuade kan självklart manipulera sig till ett arbete genom att spela med enligt de dogmer arbetsgivaren söker genom att han öppet visar vad han söker eller omedvetet speglar detta.

En kvinna som märker intresse från arbetsgivaren kan ge signaler av intresse och den vägen manipulera en arbetsgivare att intressera sig för henne.

En man kan genom att försöka förstå vilka intressen arbetsgivaren har visa upp samma intressesfär. Sport är en bra utgångspunkt då många män är intresserade av detta.

Utseendet är även det viktigt. Fel utseende men rätt kvalifikationer kan bli det som fäller avgörandet till nackdel för den med fel utseende.

Ett bra tips är att använda nätet eller andra kanaler för att försöka få en blick på hur de anställda på den arbetsplats dit man kallats för intervju klär sig och om det finns något i deras utseenden som är likartat och därefter försöka likna denna mall.

Tips på vägen till ett jobb för den som önskar försöka något nytt för att nå målet.

Anpassning till vad som helst är möjligt bland många människor. Varför?

Handlar det om överlevnad? Handlar det om uppgivenhet för att den vägen överleva?

Människor har överlevt långa tider i de otroligaste hemskheter och omänskligheter. Koncentrationslägren är ett bra exempel.

Alla har inte gjort det. Vissa ger upp och då går de under snabbt. Medan vissa kan överleva nästintill vad som helst om de inte blir avrättade.

Psykisk överlevnad är individuell. Varför är vissa bättre på detta än andra?

Säkert har det varit en ur evolutionssynpunkt bra förmåga, att överleva psykiskt när verkligheten har varit utan förbarmande. Vi har genom historien som människor upplevt alla slag av diktatorer som lyckats dupera människor och sedan utnyttjat massan för egna syften. Alla diktatorer har haft såkallade rövslickare i sitt följe för att kunna behålla sin makt. Dessa har sedan med terror plågat massan och spärrat in oliktänkande om nu inte massmord varit på agendan.

Utöver det har pester plågat mänskligheten i alla tider plus hungersnöd och naturkatastrofer. Många har gett upp och dött. Men de som lyckats anpassa sig i en ny situation har överlevt och fört dessa gener vidare. Så vi kan kanske se mänskligheten uppdelad i två grupper överlevare och ickeöverlevare vid en kris. Utöver detta de så kallade rövslickarna som gör vad som helst vid en katastrof eller för en diktator för att tjäna på situationen för egen del även om det innebär död och pina för övriga människor. Dessa kan också ses som överlevare.

Överlevandegruppen är nog numera den största gruppen. Om man ska dra in evolutionstänkandet i detta. Medan den andra gruppen troligen innehåller de som sammantaget är både de som inte orkar psykiskt med kriser i denna finns säkert även rövslickarna. Att bli en sådan är säkert förbihållet i första ickeöverlevarna den som inte vågar eller kanske kan stå för en uppfattning som innebär risk för liv och lem. De som lydigt istället för att riskera något säger ja och amen till vilken diktator som helst om det innebär fördelar för dem.

Kan en människa ha anlag för allt möjligt? Skapas nya anlag kontinuerligt?

Anlag, själva begreppet utstrålar positivitet. Anlag för teknik, matematik, hantverk m.m. Är det inte så många ser på anlag?

Men kan det inte också finnas anlag som inte är bara av godo och nytta?

Anlag för brott, tidelag, alkemi, nu snart utdött i så fall, finns de och skapas det efterhand nya anlag i DNA? Föds människor med anlag av alla slag och kan nya uppkomma? Muterar DNA och ger upphov till nya arvsanlag?

Troligen. Kan det vara detta som är det som benämns evolution? Nya anlag som kan vara till fördel för människan men som även kan vara till fördärv.

Har det funnits tider då människan varit mindre egocentrisk eller brottsbenägen?

Har även motsatsen funnits?

Fanns anlaget för att bli datorfreak tidigare eller är det något som människan nu fått anlag för? Var denna mutation först och datorns uppfinning resultatet av denna förändring av anlag i många människors DNA?

Var det tid för datorn i massupplaga och för att det skulle bli en ny mänsklig varje persons ting måste först intresset för den och möjligheten att konstruera den finnas. Anlaget för datoranvändande och konstruerande uppkom i många människors DNA. Tiden för detta bör ha varit 1940-50 tals generationens uppkomst.

Finns en tickande klocka i DNA som har ett mål i sig genom massutvecklande av samma slags förändring hos mångas DNA hos en ny generation? Är det även förklaringen till att samma nytänkande och uppfinningar många gånger utvecklas under samma tid av helt skilda personer som inte har vetskap om varandra? Telefonen är ett exempel av många på detta.

Frågor utan svar. Men tankeväckande anser jag.