Som man frågar får man svar eller?

Frågar du dumt får du dumma svar. Frågar du fel får du fel svar.

Första exemplet kan i dag diskuteras. Det finns ju enligt nutida diskurs inga dumma frågor enbart dumma svar. En fråga som kan uppfattas som dum av den som ska besvara den kan av den som frågar ha stor betydelse att få svar på.

Därför ska vi nog sluta använda uttrycket som frågar du dumt får du dumma svar.

Däremot ligger det mycket i att man får fel svar om man frågar fel. Att formulera en fråga så att både jag som frågande klart visar vad jag undrar och att samtidigt den som ska svara förstår vad som den frågande önskar veta.

Men lyssna på politiker de missuppfattar en väl ställd fråga medvetet eller omedvetet i de flesta debatter. Istället svarar de enligt doktrinen God dag yxskaft, och besvarar en helt annan fråga som aldrig har ställts. De propagerar enligt en ideologi istället för att besvara en rak och enkel fråga.

Men detta gäller politiker vilket inte är människor i gemen som förstår en enkel fråga och gör sitt bästa för att svara om den kan.

Sedan finns de som inte kan besvara frågor och då istället flyr från frågeställaren genom uttrycket nyfiken i en strut som man sa förr. Alternativt sköt dig själv och skit i andra m.fl. liknande uttryck av mindre intelligenta individer.

Men även dessa bör man inte se som representativa. Sedan finns självklart frågeställare som frågar enbart för att sätta dit den som ska besvara genom att göra bort denne som svarslös. Men det är även detta undantagsfall.

Som man frågar får man svar. Ligger det något i detta? Något när det gäller vikten av att formulera en fråga rätt och till rätt person. Politiker undantagna, de besvarar aldrig utan istället propagerar de för sin ideologi.

Vågar man i dag stå för sin åsikt som arbetslös eller ska man skämmas för sin arbetslöshet?

Svaret är väl samma som det alltid varit. Det beror på vem du är vilken beroendeställning du har och vad du kan vinna eller förlora.

Fria åsikter har vi alltid haft bara vi tiger med vissa i de sammanhang där vi bittert kan få ångra om vi öppnar munnen.

Förr kunde man få dödsstraff om man hädade Gud eller konung. I dag kan du svartlistas från arbetsmarknaden för att ta ett exempel om du säger fel sak till fel personer eller uttalar dig negativt i media.

Du som irriterar dig på en arbetsgivare där du intervjuats och vilken lovat att höra av sig en viss dag och inte gör det.

Det du då inte bör göra är att kontakta denna och berätta att du är oerhört besviken på denne som inte höll ord. Gör du det så kommer denne att säga att ”tycker du inte att du kan vänta ett tag på besked? Nåväl jag garanterar att jag aldrig ska besvära dig mer.”

Där står du då med lång näsa.

Så har du svartlistats på en plats. Jag har själv varit med om detta.

Det bästa du som arbetssökande kan göra är att ta ditt jobbsökande och dina eventuella intervjuer med en klackspark. Inte tro att de leder någonstans inte vänta på besked. Besked kommer ändå oftast förr eller senare. Du kan inget göra för att påskynda, gör du det kan du irritera och bli omöjlig.

Så tig och sök, hoppas men tro inte att just du ska få jobb. Chansen minskar för var dag du inte får något. Detta måste du acceptera om du inte ska må dåligt. Vårt samhälle har inte plats för de som inte lyckas. Tyvärr. Du stämplas som arbetslös och mycket snart som omöjlig på arbetsmarknaden.

Förr var det vanligt med det man i folkmun kallade mus- och hushållerska

Ensamma män anställde ofta en hushållerska förr. Förr är cirka 60 år och mer tillbaks i tiden,

Ibland gifte de sig med denna kvinna. Ibland blev det barn. Men ofta var de ogifta men i hushållstjänsten ingick även ofta sexuella tjänster.

På landsbygden var detta mycket vanligt. Hemmasöner som tog över föräldragården utan att ha hittat en kvinna annonserade efter en hushållerska som underförstått ofta även skulle vara en älskarinna.

Det var mycket vanligt och i folkmun kallades det som i rubriken utan att för det ses som nedlåtande.

Lönen var låg ofta mest som eget rum och mat med någon fickpeng för egna kläder mm.av personligt slag.

Men var det fel? Knappast kvinnor å sin sida annonserade lika friskt efter män att hushålla hos. Kvinnorna var ofta de som hamnat på det som kallades glasberget. De som var över och inte hittat en man eller som ingen man önskat.

Var det bättre förr? Jag värderar inte jag bara konstaterar. Tryggare var det för de som hade en gård eller levde på en sådan. Övriga hade det svårare. I dag ser jag samhället som kaotiskt inga fasta värden ingen sammanhållning.

Ondskans män och kvinnor tar ibland hand om våra barn barn.

Man har läst i vår tid om hur människor utnyttjat och slagit barn på familjehem. De som öppnar hem av detta slag för att ta emot utsatta barn och ungdomar ska vara kontrollerade men ändå finns rötägg som får detta uppdrag.

Förr fanns änglamakerskor. I dag är dessa vår tids misshandlare av barn och utnyttjare. Att sådana finns lite varstans vet vi. Men att dessa snuskiga avskyvärda individer lyckats dupera socialtjänstens utredare och fått förtroende att ha problembarn är oförståeligt.

Hur kan de dupera och varför gör de detta? Självklart gör de det för att få barnen och anledningen till att de önskar få dessa barn och ungdomar är att vissa är sadister och sjuka personer av samma slag som pedofiler. Däremot inte sagt att de i de flesta fall är det. Istället är de personer som inte har något självförtroende i samhället och tar ut detta sitt makt- och kontrollbehov av att kontrollera de barn och ungdomar de tilldelas.

Alla familjehem är inte av detta slag. Många fina finns. Men ondskans lakejer driver även de som vi läst vissa familjehem. Vi måste alla hjälpas åt att avslöja dessa ondskans män och kvinnor och se till att de aldrig får förtroende till att ha barn och ungdomar varken andras eller egna.

ATT ha ett arbete kommer att ses som lyx i framtiden.

Kommer arbetsförmedlingars service att vara kostnadsfria i framtiden. Knappast i all framtid. Troligen kommer även arbetsförmedlingen att privatiseras. Vi har ju redan i dag uthyrnings och rekryteringsföretag som manpower med flera. ATT ha ett arbete kommer att ses som lyx i framtiden.

Troligen kan någon rest av statlig eller troligast kommunal arbetsförmedling att finnas för problemarbetssökande även i framtiden. De som ska ut för att få försörjningsstöd eller långtidsarbetslösa som privat arbetsförmedling inte vill eller kan lägga resurser på. De lönar sig inte för någon.

Men säkert kommer framtidens privata arbetsförmedlingar att ta ut en medlemsavgift av de arbetssökande, beroende på vad de kan betala får de så service. En slags arbetsförsäkring som tecknas när de har arbete och som kan ge en gräddfil till arbete om de blir arbetslösa.

Något av detta kommer säkert. Säkert är även att arbetslöshetskassorna till stor del blir privata där arbetstagarna kan försäkra sig för 100 % ersättning och neråt beroende på sin ekonomi och hur länge de haft skadefria år innan de eventuellt blir arbetslösa. Skadefria betyder här arbetade år. Ju fler arbetade år desto större ersättning likt reglerna för pensionsförsäkringarna.

Men det kommer självfallet att finnas segregerade även i framtiden. Säkert än fler än i dag. De som aldrig kommer in på arbetsmarknaden. De som inga kontakter har och aldrig får ett nytt arbete igen vid arbetslöshet. Framtiden är inte ljus för alla. Men säkert för en del. De som kan ta för sig och som kan skapa kontakter eller föds in i familjer med kontakter.

Anställningsintervjuer som snabbt avslutas är en varningssignal.

Om du vill ha ett arbete och likväl ratas vid varje intervju du lyckats komma på är något fel. Tyvärr på dig och din utstrålning som ger intervjuarna kalla kårar när det gäller att anställa dig.

Kanske det är så enkelt som att din klädstil skrämmer. Är du ung är detta kanske inte så vanligt då man har förstående för detta. Såvida du inte är extremt klädd.

Troligast är det dina svar och din utstrålning som skrämmer. Dock är det åter lättare för dig som är ung att få ett arbete även om du inte har någon erfarenhet av arbetslivet än det är för äldre arbetslösa som ses som mer problematiska.

Hur kan du då ändra ditt beteende vid intervjun? Du kan försöka vara mer tillmötesgående, intresserad och fråga om arbetsplatsen som om du redan var anställd. Bra sätt om du är ung. Idiotiskt om du är äldre då det ses som risk för dominans och en bestämmande natur och ger en varningssignal för att anställa.

Ibland har ingen beteendeförändring någon betydelse. Intresset hos den som kallade dig dör ut omedelbart då denne träffar dig.

Ofta är det inget som går att ta på. Enbart en känsla av obehag och främlingskap som får den som intervjuar dig att snabbt avsluta intervjun då denne fått en obehagskänsla av att träffa dig och absolut inte önskar ha dig som anställd eller slösa tid på dig.

Ofta märker du detta då samtalet snabbt går över och enbart blir en kort resumé av vad företaget är och du får mycket kort presentera dig och inga följdfrågor ställs. Ställs inga följdfrågor till dig då är det kört.

Tack vi hör av oss är en kommentar som du kan räkna med innebär att du inte får jobbet.

Vad kan du då göra? Jag tror inte du kan göra något. Tyvärr tillhör du de som i dagens samhälle inte får arbete. I gårdagens samhälle hade du fått arbete. Då det slags arbete som knappt finns i dag tempoarbete på någon fabrik där du skötte dig själv och utstrålning var betydelselös man såg då bara på hur snabb du var. Personlighet och utstrålning var betydelselöst. Var denna tid bättre? Ja för dig som beskrivs ovan för andra nej.

Det finns en permanent arbetsstyrka som ses som värdelös av arbetsgivarna.

På alla områden behövs en reservstyrka. När brist uppstår inom sjukvården när en epidemi uppstår eller en katastrof inträffar. Samma sak inom polis och försvar.

Men även industrier och arbetsplatser i stort behöver en reservstyrka som tillfälligt kan hoppa in.

I dag finns sedan ett antal år uthyrningsföretag som tillfredställer dessa tillfälliga akutinsatser.

När Marx lära var i ropet ansågs även en arbetsstyrka i form av arbetslösa vara bra för arbetsgivarna att ta till när fler arbetare behövdes. På det sättet kunde man även hålla nere arbetskostnaderna genom att arbetstillfällena var en konkurrensfaktor.

Så kan man se det till viss del även i dag. Men skillnaden nu är att det finns en permanent arbetsstyrka som ses som värdelös av arbetsgivarna och som inte anställs även om det är brist på personal.

De som är stämplade som värdelösa och kufiska är de långtidsarbetslösa.

Här tas ingen hänsyn till varken meriter eller referenser. Dessa sorteras ut på grund av att de inte lyckats få ett arbete på lång tid.

Varför det blivit så eller varför de inte är anställningsbara beror enbart på människans inneboende förmåga att döma och misstänkliggöra sina medmänniskor som sämre och bättre.

Sortering och stigmatisering har alltid funnits. I dag görs detta av arbetsgivare likväl som av allmänhet och stat. Det har blivit ok att stigmatisera arbetslösa genom att de får ett högre skattetryck på sin inkomst än den som arbetar. Lägre ersättning och hånfulla lagar där de ska söka jobb de aldrig kan få. Sverige har därmed börjat efterlikna människosynen i flertalet andra länder på människor som inte lyckats.