Varför läger kan ses på skilda sätt.

Läger är ett nostalgiskt begrepp för en del men ett skräckens begrepp för många.

Scoutläger, vildmarksläger är något många förnimmer med glädje och nostalgi.

Flyktingläger och koncentrationsläger är begrepp som många får kalla kårar av att förnimma betydelsen av.

På samma sätt är det med många ord eller begrepp. Genom sitt sammanhang kan de ge associationer av glädje eller skräck.

Samma begrepp kan ge både ock beroende på vem som var med på ett speciellt läger. Scoutläger kan ge nostalgisk glädje för en del medan andra som var med på samma läger med fasa kommer ihåg pennalism och mobbing.

Säkert fanns det lägervakter i koncentrationsläger i Nazityskland som njöt av sin tid där. Säkert fanns det personer i vaktstyrkor som fick sitt utlopp av sadism tillfredsställt och därför njöt i fulla drag.

Liksom det fanns och finns motsatsen i alla fångläger och säkert även i flyktingläger.

Beroende på vem man är blir referenser flytande vid en agenda om en speciell händelse eller tid.

Varför har prästutbildningen blivit en kvinnosak i dag

Varför har prästutbildningen blivit en kvinnosak i dag?

Förr fick inte kvinnor bli präster.

Det fanns inga. I dag är prästyrket snart ett kvinnoyrke. Fler kvinnor är män utbildas till präst.

Varför har det blivit så? Varför önskar fler kvinnor att bli präster än män i dag?

Det är en fråga som jag inte har något svar på. Yrket eller kallet är detsamma nu som då. Kanske inte då det gäller makt, men makt och kyrka hör inte ihop. Ödmjukhet och kall till att undervisa Guds ord och Jesu liv är vad som prästkallet handlar om. Självfallet även att vårda och hjälpa den vilsna själen som söker hjälp.

Men varför det i dag blivit en kvinnosak, det som i alla tider varit tvärtom, är en gåta.

Visst ska kvinnor nu som under bibelns tid vara förkunnare, men varför har vår generation av män svikit kallet? Är de inte kallade längre? Är i första hand kvinnor kallade i dag och är det därför att de så sällan fick möjlighet att förkunna under århundradena efter Kristus?

Är det Gud som nu i första hand kallar kvinnor som förkunnare? JA, omöjligt är det inte, tvärtom. Människor hindrade länge kvinnor som förkunnare av ren och skär dumhet. Då vi har en fri vilja önskade självfallet inte Gud att stoppa dessa dumheter då det inneburit icke fri vilja och icke fria mänskliga val utan vi hade blivit marionetter.

Människor tog makt och hittade på egna tolkningar av bibelns texter för att förtrycka människor för egen vinning.

Men det var inte Guds val utan människors val och vilja utifrån missriktade maktanspråk som inte hade med Gud och Jesus eller evangelium att göra.

Canutus Hahn, en av de kända lärarna på Lunds universitet.

Han verkade på 1600-talet och ses som den som ska äras för återupprättandet av Lunds universitet efter stängningen under reformationen på 1500-talet.

Han var professor och även biskop i Lunds stift.

Det är inte länge sedan som Sverige enbart hade två universitet. Lunds och Uppsalas. Självfallet var det då högstatus att ha gått på något av dessa. Vilket berodde på var den gått som sedan önskade anställa en student. Statusen för dessa var under många år en kamp mellan universiteten och ett entydigt svar på vilket som gav högst status skiftade över tid.

Universitetsstudier fram till 1980-talets slut från det att universiteten grundades innebar nästintill garanterat arbete efteråt.

Många gjorde karriär med enbart ett kandidatbetyg. I dag värderas kandidat betyg inte mycket mer än ett gymnasiebetyg. Få får arbete med icke yrkesrelaterad utbildning. Även forskarutbildning inom samhälls och humaniora är många gånger värdelös på arbetsmarknaden i dag om inte vederbörande har kontakter.

I dag har det gått inflation i utbildning. Kan det slå tillbaks så att de som ingen utbildning har kan bli de som drar längsta strået på arbetsmarknaden i framtiden?

De flesta arbetsplatser är i dag unika och utbildar själv sin personal som börjar som praktikanter. Kan detta vara framtiden och universitet åter blir en gräddhylla för fåtalet?

Lukta och avsky, nys och förbanna.

Deodorant, parfym, parfymerade tvätt och sköljmedel.

En förbannelse för oss som är allergiska mot dofter av detta slag. Varför ska det finnas dofter i dessa medel? Andra slag av eländet är schampon och tvål.

Allt rena helvetet för oss.

Varför dölja lukter med andra dofter? Det finns neutrala doftfria sorter av ovanstående. Varför köper inte alla dessa så doftskiten försvinner ur marknaden. En enkel åtgärd.

Sedan finns de, vilka jag inte hör till, som har ont av naturliga dofter från blommor och pollen. Här finns inte mycket att göra mer än medicinera och skydda. Det är förståeligt, dessa kan inte tas bort från en marknad.

Men övriga dofttillägg går att sluta använda och det finns ingen som behöver dofter av onaturligt slag. Även doftljus är rena dumheten. Sedan finns rökarna som röker i ex utrymmen där ickerökare får känna av deras stank.

Trapphus mm är sådana gemensamma utrymmen som borde förbjudas som vistelseort för rökare om de inte kan hålla inne sitt rökbegär tills de kommer ut i luften där de stör så lite som möjligt med sina utsläpp.

Lite tankar runt, mänskligt sett, onödiga produkter.

Förr talades det om förbrytarmänniskan.

Exempel på en läkare som kallade en viss människotyp för detta var den italienska läkaren Lombroso.

Han såg vissa människor födda till brottslingar. Detta utifrån att de hade någon förälder som gjort något fuffens.

Även kvinnor som fött barn som de inte hade en pappa till sågs mer eller mindre som horor.

Då deras döttrar växte upp sågs även de som sådana. Sådan mor, sådan dotter. Sådan far, sådan son. Dåliga anor födda som brottslingar och lössläppta.

Man sökte efter utseenden som visade på brottsliga anor.

Det man söker hittar man, om man vill. Man hittade olika slag skalltyper där en viss typ visade på brottslig benägenhet.

Utseenden som visade på brottslighet. Som visade på ras. Som visade på jude, mm mm.

Människan har alltid velat se sig som en del av något där man sorterar ut det skrämmande och okända som något som är fel.

Det som skiljer från en själv och ens värderingar.

Vetenskapen gick dessa urskiljningsförfaranden till mötes under 1900-talets rasbiologi.

I dag finns fortfarande vi- och dom känslan kvar.

Vår kära Allians rider ännu idag på detta genom att urskilja sjuka och långtidsarbetslösa som dom som är arbetsskygga simulanter och därför ska segregeras hårt om de inte klarar att bryta sitt utanförskap.

Människan är sig lik i alla tider, det är bara metoderna för urskiljning som skiftar, och det som tillåts i en viss tid används urskiljningslöst och oempatiskt utan misskund.

Lokal är viktigt då det gäller arbetstrivsel.

Olika människor trivs och arbetar bäst under olika förutsättningar.

En del trivs bäst i stora utrymmen där många arbetar gemensamt eller gruppvis. Öppna kontorslandskap har även blivit vanligt.

Men för min del avskyr jag dessa landskap. Många gånger störs man av arbetskamratens sorl och prat i sådan miljö.

Men värst av allt är att arbeta i en lokal med några stycken där någon har en radio i gång.

Musik och skrål och koncentrationen försvinner och man blir matt och dåsig. Då får man ta många pauser, gå ifrån för att få tyst och kunna tänka och koncentrera sig.

Nej, tillbaks med små men funktionella egna kontorsrum med fönster.

Här kan man arbeta effektivt.

I industrin finns alltid möjlighet att använda hörselskydd för att slippa musik och skrål. Vilket är mycket värre störningsmoment än maskiner som går.

På kontor kan man absolut inte använda hörselskydd då man då skulle ses som en kuf och knappast höra telefon eller andra elektroniska medels signaler.

Bort med radioskval från arbetsplatser.

Coachning vår tids gissel.

Vart är du på väg?

Har du en plan och vad innebär den? Är den realistisk eller är den konstruerad utefter framgångsteoretikernas ”Du kan” budskap?

Coachning i all ära, men hur realistiskt är det?

Jag tvivlar på denna frälsningslära. Realism är mer konkret. Alla kan inte allting. Alla kan inte peppas till att ta bra beslut för sig själva. Alla kan inte det dessa coachningsläror försöker förmedla.

Det blir ofta fel. När någon som tror på dessa lärors mästare (vilka säkert inte alltid tror på den själva) försöker göra och leva utefter detta och misslyckas. Då blir resultatet än sämre när det gäller självkänslan än innan dessa coacher rörde till tillvaron.

Nej. Realism är bättre än detta hurtiga trams som inte leder längre för någon än vad livet lett utan dessa hurtbullars dumheter. Förverkligandekurser av skilda slag för utvalda grupper har funnits länge nu. Många som deltagit i dessa företags maranatamöten (hallelujamöten utan religionsanknytning) knäcks.

Stoppa hurtbullarna, så människor kan planera sina liv utan uppsträckningar och ledsamheter i onödan.