Små robotar som liknar mätarlarver ska bygga framtidens rymdstationer.

Alla verkar numera vara överens om att framtidens industriproduktion kommer att kräva allt färre mänskliga händer för tillverkning och montering.


MIT Massachusetts Institute of Technology har utvecklat en liten robot som rör sig som en mätarlarv. Förhoppningen är att svärmar av Bill-e som denna robot kallas snabbt ska kunna bygga stora konstruktioner – från broar till rymdstationer.


Detta istället för att man som i dag gör bygger enskilda delar på olika ställen för att sedan transportera dem till en plats för slutmontering. Bill-e ska i stora grupper bygga samman ett gallerverk där varje enhet i detta kallas för en voxel. 

Ordet används exempelvis inom datorgrafik och beskriver då ett volymelement som utgör en tredimensionell motsvarighet till en pixel. Bill-e består av två delar med en led emellan och den tar sig fram på två fötter med ett liknande rörelsemönster som en mätarlarv rör sig.


Genom att roboten hela tiden står på en specifik del av gallerverket blir det mycket enkelt för Bill-e att veta exakt var den befinner sig enheten behöver därför inte ha ett komplicerat system för positionering.


En framtid av minibyggmästare i form av minirobotar är den framtid vi kan ana.

Bild från vikipedia på en äkta mätarlarv.

5000 miniteleskop scannar galaxerna efter mörk energi

Tusentals små teleskop kommer snart att skanna 35000000 galaxer i sökande efter bevis på mörk energis existens. 


Dessa 5 000 mini-teleskop ingår i det spektroskopiska instrumentet (DESI), som installerats på Mayall-teleskopet vid Kitt Peak National Observatory i Arizona. Astronomer har nyligen avslutat den första testkörningen av DESI och efter nyår ska det vara i gång för avsökning. 


Mörk energi är en osynlig kraft som tros påskynda expansionen av universum och tros utgöra 68 % av universum. DESI är utformad för att ge exakta mätningar av graden av expansion av universum.


För att räkna ut hur mycket Universum expanderar mäts rödförskjutning från galaxerna men även ljus av andra slag vilka delas upp i spektrum.


Instrumentet är utrustat med spektrografer, som delar upp ljuset och även mäter rödförskjutning, eller förskjutningen i andra röda våglängder av ljus från föremål som rör sig bort från oss. DESI kommer att ha skannat 35000000 galaxer och 2400000 kvasarer om fem år om allt fungerar.


Under de bästa förutsättningarna kan DESI analysera 5000 galaxer var 20:de minut enligt uttalandet. Teleskopen kan även skifta riktning snabbt. Det tar ungefär 10 sekunder för dessa teleskop som var och en har en enda fiberoptisk kabel motsvarande bredden på ett mänskligt hårstrå att söka från en galax till en annan.


Min uppfattning (min anm) är att de inget finner då jag inte anser att mörk energi finns. Det vi ser som mörk energi är en effekt av vanlig energi som vi ännu inte förstår troligast en gravitationseffekt som vi anar (men ännu inte förstår) och är en förklaring till expansionen i universum.


Fri bild ovan  från på vintergatan.

Har plötsligt en ny partikel sett dagens ljus vilken kan förändra universums öde?

Astronomer runt om i världen är  oense eftersom de inte verkar kunna enas om hur snabbt universum expanderar. 


Ända sedan vårt universum uppstod (BigBang) utifrån en liten fläck av oändlig densitet har enligt beräkningar expansionen av universum fortsatt i en ökande takt enligt mätningar med de medel vi förfogar över.


Men mätningar av universums expansionshastighet från närliggande källor verkar vara i konflikt med samma mätningar tagna från avlägsna källor. En möjlig förklaring är att, något nu pågår i universum som ändrar expansionstakten (enligt vissa forskare).

Jag (min anm) föreslår istället mätfel i form av att vi inte förstår vad vi mäter och hur vi ska mäta.


Någon teoretiker har föreslagit att en helt ny partikel har uppkommit och förändrar det framtida ödet för kosmos.


Det som dominerar universums expansion idag är ett mystiskt fenomen som vi kallar mörk energi. Det är ett namn för något som vi i princip inte förstår. Allt vi vet är att expansionstakten i universum idag accelererar och vi kallar den kraft som driver denna acceleration "mörk energi."


I våra jämförelser från det unga universum till dagens universum antar fysiker att mörk energi (vad det än är) är konstant. Men nu tänker en del att mörk energi kanske förändras över tid.


I en nyligen publicerad på nätet i preprint tidskriften arXiv, har teoretisk fysiker Massimo Cerdonio vid universitetet i Padua beräknat mängden förändring i de kvantfält som behövs för att redogöra för förändringen i mörk energi.


Om det finns ett nytt kvantfält som är ansvarig för förändringen av mörk energi, betyder det att det finns en ny eller okänd partikel där ute i universum som börjat agera.


Och mängden förändring av mörk energi kräver en viss typ av partikelmassa som visar sig vara ungefär samma massa av en ny typ av partikel som kallas Axion. Fysiker uppfann denna teoretiska partikel (axion)  för att lösa vissa problem med vår kvantmekaniska förståelse av den starka kärnkraften.


Denna partikel dök förmodligen upp i det mycket tidiga universum men har "lurat" i bakgrunden medan andra styrkor och partiklar kontrollerade riktningen av universum. Och nu har kanske Axion börjat agera...


Trots detta har vi aldrig upptäckt Axion, men om beräkningar är korrekta innebär det att Axion finns därute och har börjat fylla upp universum och dess kvantfält. Denna hypotetiska Axion är märkbar genom att ändra mängden mörk energi i kosmos. Så kan det vara att även om vi aldrig har sett denna partikel i laboratoriet. Men jag (min anm) tror på mätfel vi vet inte vad vi mäter men tror oss veta. Jag anser inte att en ny partikel börjat agera.


Bild från. 

De mystiska kosmiska strängarna däruppe.

Kosmiska strängar som loopar, vickar, oscillerar kanske  producerar gravitationsvågor för att sedan sakta krympa ihop och förlora sin energi tills de försvinner. Vårt universum kan vara fullt av sådana kosmiska strängar som påverkar rymd och tid.


Men bevis på dess existens finns ännu inte. För länge sedan var universum mycket litet mycket varmt och mycket tätt. Vid något skede för ca 13,8 miljarder år sedan då universum var så litet att vi inte kan föreställa oss det var gränsen nådd av något.


De fyra naturkrafter (Gravitationen, Den starka kärnkraften, Den svaga kärnkraften och Elektromagnetism) som vi känner var vid ett tillfälle sammansvetsade till en enda enhetlig kraft. Sedan hände plötsligt något som vi kallar BigBang. Då universum svalnat och expanderat i sin första miljarddel av en miljarddel av en miljonte (och förmodligen fler miljarddelar kanske utan gräns) av en sekund delas krafterna från varandra. OBS BigBang behöver inte innebära en explosion utan istället en snabb expansion och fördelning (min anm). 


Föreställ dig en biljon eller KVADRILJON grader och du har en bild av det tidiga universum.


De defekter och sprickor som finns kvar i rymd-tiden i universum från när naturkrafterna delades upp från varandra är lite mer konstiga och exotiska än bristning i en isbit. Några av de vanligaste bristerna kvar från denna process är de så kallade kosmiska strängarna vilka anses finnas.


Dessa är inte samma sak som strängarna i strängteorin. Det kan däremot teoretiskt finnas ett sätt att generera kosmiska strängar från SUPERSTRINGS (strängteorin).

De kosmiska strängarna vickar ibland vickar så våldsamt att de kretsar in i sig själva, klämmande sig och skickar en sluten slinga ut bortom strängen (obs handlar fortande inte om strängteorin). 


Ibland kan två eller flera strängar mötas, vicka lite och gå ihop. De kan röra sig hur som helst upp till ljusets hastighet. Vi har inte upptäckt några gravitationsvågor från kosmiska strängar säger forskarna. Teoretiskt bör de finnas och sökning pågår. Men inga bevis finns på att de existerar.


Om några kosmiska strängar finns kvar i vårt universum efter BigBang kommer de en dag att hittas säger forskarna. Det kommer att hjälpa oss att låsa upp några av de djupaste mysterier från det tidiga universum (BigBang tiden). Låt oss bara hoppas att de håller på och vickar och den vägen kan spåras.

Bild från  som visar exempel på strängar som kan finnas däruppe.

Hygiea klassas nu som solsystemets minsta dvärgplanet

Genom SPHERE-instrumentet på ESO:s Very Large Telescope (VLT) i Chile har astronomer avslöjat att asteroiden Hygiea skulle kunna klassas som en dvärgplanet.

Hygiea är det fjärde största objektet i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter efter Ceres (dvärgplanet) är följande klassade som asteroider Vesta, Pallas, Juno och Hygiea.


För första gången har bilder av Hygiea tagits med så hög upplösning att dess yta, form och storlek har kunnat studeras i detalj. Forskarna fann då att Hygiea är sfärisk vilket gör att den kan ersätta Ceres på tronen som solsystemets minsta dvärgplanet.


 Hygiea uppfyller direkt tre krav som ställs på en dvärgplanet. Den går i en omloppsbana kring solen. Den är inte en måne. Den har till skillnad från planeterna inte rensat bort objekt från banor i sin omgivning. Det sista kravet är att massan är tillräckligt stor för att gravitationen ska dra kroppen samman till ett klot.


Nu har observationer med VLT visat att Hygiea uppfyller även detta krav. Med datormodeller har forskarna konstaterat att Hygieas nästan sfäriska form sannolikt uppstod vid en frontalkollision med en asteroid vars diameter var mellan 75 och 150 kilometer.


Simuleringar visar att den våldsamma kollisionen, som inträffade för omkring 2 miljarder år sedan, fullständigt splittrade moderkroppen vilket fick resultatet att  kollisionsresterna samlades till ett nytt objekt. I detta fall Hygiea med en rundad form.


"En kollision av liknande slag mellan två stora kroppar i asteroidbältet har inte inträffat under de senaste 3-4 miljarder åren" säger Pavel Ševeček, forskarstudent vid Karlsuniversitet i Prag en av de medverkande i studien.


Bild från vikimedia på Hygiea.

Nu ska livsformer sökas under Jupiters måne Europas is

Om det finns liv  i mörkret i det iskalla havets djup på Jupiters måne Europa ska  kommande NASA uppdragkunna svara på.


Europa Clipper rymdfarkost är planerad för detta uppdrag och ska lanseras i mitten av 2020 talet. Clipper kommer att samla prover under dussintals överflygningar av Europa under loppet av dess 3,5-åriga operativa liv. 


Proverna ska tas från Europas atmosfär och förhoppningsvis från de gejsrar (vilkas vatten kommer från havet under Europas istäcke) som man sett uppstår på Europa.

Forskarna har upptäckt bevis för sådana vid flera tillfällen men deras exakta utloppsplats är inte exakt kartlagd.


Bild från vikipedia av en illustratör på hur en termisk borr borrar sig igenom isen och dess utplacerande av hur en "hydrobot" kommer ner till oceanen därunder på månen Europa.

Två exoplaneter har krockat därute i kosmos.

En dramatisk glimt av efterdyningarna av en kollision mellan två exoplaneter långt därute ger forskarna en uppfattning om vad som kan hända när planeter kraschar in i varandra. En liknande händelse i vårt eget solsystem kan bland annat ha bildat vår måne. En annan asteroidbältet mellan Mars och Jupiter.


Det är i dubbelstjärnesystemet BD+20°307 mer än 300 ljusår från jorden vars stjärnor är av en ålder av ca 1 miljard år vi ser effekterna av en krasch.


För tio år sedan gav observationer av detta system genom ASA: s Spitzer rymdteleskop den första antydan till kollisionen. Men vi kunde inte se att det säkert hade skett. 


Nu finns däremot det stratosfäriska observatoriet för infraröd astronomi att tillgå. Sofia- teleskopet, vilkens infrarödsökande kamera FORCAST ökat insynen bland strålningen däruppe och hett damm med 10%.


Sofia finns i  stratosfären och är ett observatorium i  ett Boeing 747sp jetplan modifierat för att bära ett 106-tums diameter teleskop. Det är ett gemensamt projekt av NASA och den tyska Aerospace Center, DLR.


 NASA: s Ames Research Center i Kaliforniens Silicon Valley förvaltar SOFIA programmet för vetenskap och undersökningsverksamhet i samarbete med universiteten Space Research Association med huvudkontor i Columbia, Maryland och det tyska SOFIA Institutet (DSI) vid universitetet i Stuttgart. Flygplanet underhålls och drivs från NASA: s Armstrong Flight Research Center Building 703, i Palmdale, Kalifornien.



"Det varma dammet runt BD+20°307 ger oss en inblick i vilka katastrofala konsekvenserna en krock av detta slag ger", säger Maggie Thompson, en doktorand vid University of California, Santa Cruz och den ledande författaren av en rapport om händelsen. "Vi vill veta hur detta spösystem därefter utvecklas efter denna extrema påverkan.


Jag hoppas att detta kan ge ny kunskap om ett område vi kan för lite om men som skett mellan små och större objekt många gånger även i vårt solsystems förflutna. (min anm).



Bild från vikipedia där en konstnär ritat upp hur kollisionen kan ha sett ut i BD+20°307.