Rymdsonden Psyche ska om några veckor sändas upp till asteroiden 16 Psyche.

 

Mellan 5 till 25:e oktober (då är lämpligast period för att sända iväg den för kortast resa och kurs) beräknas sonden Psyche starta från NASA: s Kennedy Space Center i Florida för sin färd till den metallrika asteroiden Psyche som finns i asteroidbältet mellan Jupiter och Mars. En resa som tar sex år.

Just nu har rymdfarkostens solpaneler vikts ihop som ett kuvert till sin position och xenongas (bränsle) för resan laddats. Alla fyra propellrarna har klarat sina tester. Ingenjörer har bekräftat att den massiva högförstärkningsantennen är inställd på att överföra data. Programvaran är testad och klar.

De vetenskapliga instrumenten - en multispektral kamera, magnetometer och gammastrålnings- och neutronspektrometer är klara.

Uppdragets  syfte är att förstå  mer om denna metallrika asteroid och hur planeter bildas, beskriver Lindy Elkins-Tanton, huvudforskaren( för Psycheprojektet vid Arizona State University.

Tekniker har börjat kapsla in rymdfarkosten i sin nyttolastkåpa (konen högst upp på raketen) farkosten kommer att  flyttas till SpaceX-anläggningar vid NASA: s Kennedy Space Center i Florida. Psyche ska där monteras ovanpå en SpaceX Falcon Heavy startraket och planeras skickas iväg från centrets Launch Complex 39A klockan 10:38 EDT den 5 oktober.

Efter att farkosten undsluppet jordens gravitation kommer Psyche att använda solen som framdrivningskälla (solpaneler) för sin sexåriga resa till asteroiden. Det effektiva framdrivningssystemet fungerar genom att accelerera och använda laddade atomer  (joner) av den neutrala xenongasen vilket skapar en dragkraft som försiktigt driver rymdfarkosten med en kraft som liknar den från ett enda AA-batteri. Tekniker laddade nyligen in 2,392 pund (1,085 kg) xenon i farkosten.

Asteroiden Psyche mäter ungefär 279 kilometer vid sin bredaste punkt och är en unik möjlighet att utforska en metallrik kropp som kan vara en del av en planetkärna av en planet som inte blev av. När rymdfarkosten når Psyche i asteroidbältet kommer den att spendera cirka 26 månader i omloppsbana runt asteroiden, samla in bilder och data som kommer att analyseras av forskare för att lära dess historia och vad den består av.

Bild vikipedia på en illustration av rymdfarkosten Psyche.

Magnetfält upptäckt runt galaxen Galaxen 9io9

 

9io9 är ett genom gravitation bundet system av två galaxer. Den till oss  närmare galaxen ligger ungefär 2 miljarder ljusår (610 Mpc) från jorden och betecknas SDSS J020941.27+001558.4, medan den andra galaxen ligger 11 miljarder ljusår (3.1 Gpc) bort och betecknas ASW0009io9 (förkortad till 9io9).

Galaxer har magnetfält likt planeter och stjärnor.  Vintergatan och omges av magnetfält som sträcker sig tiotusentals ljusår beskriver James Geach, professor i astrofysik vid Hertfordshires universitet i Storbritannien, huvudförfattare till en studie som publicerats nyligen i Nature i ämnet.

Vi vet ganska lite om hur dessa fält bildas trots att de är grundläggande då galaxer bildas tillägger Enrique Lopez Rodriguez, forskare vid Stanfordiuniversitet i USA vilken deltog i studien. Det är inte känt hur tidigt i universums historia, eller hur snabbt magnetfält i galaxer bildas eftersom astronomerna hittills bara har undersökt magnetfält i närbelägna  galaxer.

Med ALMA, det Europeiska sydobservatoriet (ESO) har gett nya rön till Geach och hans forskargrupp upptäckt ett fullt utvecklat magnetfält i en avlägsen galax (yngre galax) med en struktur som är lik den vi ser i närbelägna galaxer. Fältet där är ungefär 1000 gånger svagare än jordens magnetfält och sträcker sig över en sträcka av 16 000 ljusår.

Upptäckten ger nya ledtrådar till hur magnetfält på galaktiska skalor bildas skriver Geach. Att vi kan se fullt utvecklade magnetfält så tidigt i universums historia indikerar att magnetfält som sträcker sig över hela galaxer kan utvecklas snabbt då unga galaxers växer till.

Kan det vara så att magnetfält per automatik bildas samtidigt med galaxen?

Forskarna tror att intensiv stjärnbildning i det tidiga universum kan ha spelat en roll i att snabba på utvecklingen av fälten, som i sin tur kan påverka hur senare generationer av stjärnor bildas. Medförfattaren och ESO-astronomen Rob Ivison beskriver att upptäckten öppnar för hur galaxer utvecklas eftersom magnetfält är kopplade till det material som bildar nya stjärnor.

Undersökningen innefattade att astronomerna  letade efter ljus som reflekterades av stoftkorn i den avlägsna galaxen 9io9. Galaxer är i sig stoftrika och magnetfält tenderar att orientera kornen så att det ljus de sänder ut blir polariserat. Det innebär att ljusvågorna svänger i en huvudsaklig riktning snarare än helt slumpmässig riktning.  ALMA-teleskopet var det  teleskop som detekterade och kartlade den polariserade signalen från 9io9  och kunde visa förekomsten av ett magnetfält i en avlägsen galax. 

Bild vikipedia. Teleskopet ALMA:s bild av 9io9 som visar magnetfältet i den 11 miljarder ljusår avlägsna galaxen.

Stor bubbla upptäckt i en galaxhop

 

Vid University of Hawaiʻupptäckte astronomer en enorm bubbla 820 miljoner ljusår från jorden vilken tros vara en fossilliknande rest från universums början. Astronom Brent Tully från UH Institute for Astronomy och hans team hittade oväntat bubblan i ett nät av galaxer. Gasbubblan har fått namnet Hoʻoleilana, en term hämtad från Kumulipo (en hawaiisk skapelsesång).

De lokaliserade bubblan med hjälp av data från Cosmicflows-4katalogen    som är den största sammanställningen av exakt avstånd till galaxer. Tully var en av de som var med och publicerade den exceptionella katalogen hösten 2022. Upptäckten kan bidra till att stärka forskarnas kunskap om galaxutvecklingen. I Big Bang-teorins första 400000 år består universum av het plasma som liknar solens inre. I plasmat separerades elektroner från atomkärnorna. Under denna period började regioner med något högre densitet kollapsa genom tyngdkraften fastän det intensiva strålningsbadet försökte skjuta isär materian. Denna kamp mellan gravitation och strålning fick plasman att svänga eller krusa och sprida sig utåt.

De största krusningarna i det tidiga universum berodde på hur långt en ljudvåg kunde färdas. Ljudvågorna i plasman sträckte sig nästan 500 miljoner ljusår (storleken på universum då) och fixerades när universum svalnade och slutade vara ett plasma och lämnade kvar stora tredimensionella krusningar under sin fortastta expansion. Under eonerna bildades galaxer vid densitetstopparna i enorma bubbelliknande strukturer. Mönstret i fördelningen av galaxer, korrekt urskiljbara kan avslöja egenskaperna hos dessa sedan länge försvunna bubbelstrukturer. Ovan är en rest en överbliven bubbla från universums början.

Det nya fyndet publicerades i The Astrophysical Journal där det nämns att dessa massiva strukturer förutspås i Big Bang-teorin som ett resultat av dw 3D-krusningar som finns i materialet i det tidiga universum, känt som Baryon Acoustic Oscillations (BAO).

Bild https://www.hawaii.edu/ Illustration av Hoʻoleilana. Rött område (vänster) visar det inneslutna skalet med enskilda galaxer avbildade som lysande små fläckar. Foto: Frédéric Durillon, Animea Studio; Daniel Pomarède, IRFU, CEA University Paris-Saclay. Detta arbete gynnades av en statlig finansiering från Frankrike 2030 (P2I-Graduate School of Physics) under referens ANR-11-IDEX-0003.

Astronomer i Indien har upptäckt en polär ringgalax

 

En polär ringgalax är en ovanlig typ av galax försedd med en yttre ring av gas och stjärnor belägen i ett annat plan än galaxens skiva.

Genom analys av data från Dark Energy Camera Legacy Survey (DECaLS) har astronomer från Christ University i Bangalore i Indien upptäckt en ny ringgalax som fått beteckningen DES J024008.08-551047.5 och som kan tillhöra den sällsynta klassen av polarringgalaxer. 

De så kallade polarringgalaxerna (PRG) är system som består av en spiralliknande galax och en polär ring vilka förblir separata i miljarder år. I allmänhet är dessa yttre polära ringar som består av gas och stjärnor, justerade ungefär vinkelrätt i förhållande till huvudaxeln av den centrala värdgalaxen.

Men även om mer än 400 PRG-kandidater har upptäckts hittills, har endast några dussin av dem bekräftats som  polarringgalaxer genom uppföljande spektroskopiska observationer.

Nu har ett team av astronomer under ledning av Akhil Krishna upptäckt  ytterligare en PRG-kandidat. Detektionen av DES J024008.08-551047.5 ( DJ0240) gjordes under visuella observationer av optiska bilddata från DECaLS.

Vi upptäckte galaxen DJ0240 som en potentiell PRG-kandidat med en ringkomponent placerad nästan vinkelrätt mot värdgalaxen, beskrev forskarna det.

Ringens positionsvinkel är cirka 80 grader mot galaxen och positionsvinkeln av sj'lva galaxen mot ringen är är cirka 10 grader, vilket tyder på att de två komponenterna är nästan vinkelräta mot varandra. Avståndet till galaxen uppskattas till cirka 1,8 miljarder ljusår.

Genom att analysera bilderna fann teamet att ringen är tre gånger mer utsträckt än värdgalaxen vilken består av en utbuktning och en skiva. Dessutom visade det sig att ringen är blåare än galaxen något som vanligtvis observeras även av andra kända PRG. Författarna till artikeln förklarade att närvaron av blåare ringkomponenter i PRG indikerar en högre nivå av pågående stjärnbildningsaktivitet i dessa strukturer.

Fyndet rapporterades i en artikel publicerad den 29 augusti på pre-print-servern arXiv.

Bild vikipedia NGC 660 är en polär ringgalax belägen i stjärnbilden Fiskarna på ett avstånd av ca 45 miljoner ljusår från solen. NGC 660 ingår i M74-gruppen. Bilden visar hur en ringgalax ser ut och är ett bättre exempel på detta än det i länken ovan av den nu upptäckta ringgalaxen DJ0240.

Pentagon har öppnat en portal på internet för inrapportering av UFO-observationer.

 

Pentagon har nyligen öppnat en ny portal på internet för yrkesverksamma att lämna in rapporter om UFO (Unidentified flying object) – numera officiellt kända som oidentifierade avvikande fenomen eller UAP och här kan även allmänheten få innehållet av de rapporter som har släppts eller som släpps till allmänheten.

AARO.mil, webbplatsen för All-domain Anomaly Resolution Office är fortfarande under konstruktion. Till exempel är ett utlovat onlineformulär för att kontakta AARO märkt som "Kommer snart". Men den version som presenterades nyligen se länk ovan erbjuder åtta videor som visar UAP(unidentified aerial (or anomalous) phenomenon), plus arkiv för kongressrapporter och genomgångar, pressmeddelanden och länkar till andra resurser. När webbplatsen blir helt klar kommer den att fungera som en kanal för nuvarande eller tidigare regeringsanställda, militär personal och entreprenörer till dessa att registrera UAP-rapporter. I ett pressmeddelande beskriver försvarsdepartementet att det säkra rapporteringsverktyget kommer att lanseras i höst.  Utöver det kommer det att finnas möjlighet för allmänheten att rapportera egna upptäckter inom  en snar framtid  enligt uttalande från  Pentagon.

AARO lista av tre UAP-kategorier:

Luftburna föremål som inte är omedelbart identifierbara.

Drönarfarkoster av okänt slag.

Objekt i eller på havet ex eller enheter som inte är omedelbart identifierbara och som uppvisar beteende- eller prestandaegenskaper som tyder på att objekten eller enheterna kan vara relaterade (komma från) till objekt eller enheter i de två första kategorierna.

AARO skriver att försvarsdepartementet anser att UAP är "källor till avvikande upptäckter inom en eller flera domäner (dvs. i vårt luftrum, på sjö eller hav, i rymden och / eller drönare) som ännu inte kan hänföras till kända aktörer och som visar beteenden som inte lätt förstås av sensorer eller observatörer.

Webbplatsen nämner inte uttryckligen möjligt utomjordiska ursprung för UAP. En av anledningarna är att regeringstjänstemän och lagstiftare blir mer oroade över att UAP är att de troligare kan vara intrång av Ryssland eller Kina. Ett utmärkt exempel i senare tid är den kinesiska spionballongen som flög över USA innan den sköts ner av ett flygvapenstridsflygplan.

Bild https://www.publicdomainpictures.net/

Sökning efter spår av supernovor.

 

Citerat fritt "En supernova är en exploderande eller en exploderad stjärna. Supernovorna hör till de våldsammaste händelserna i universum. I en supernova utvecklas oerhörda mängder av energi som lämnar reststjärnan i form av enorma neutrinoflöden, gasmassa och strålning vilket gör att dessa händelser under en viss tid kan lysa upp till hundra miljarder gånger starkare än vår sol. Det är lika mycket som lyskraften i en hel galax" (vikipedia).

Loren Anderson, professor vid Eberly College of Arts and Sciences, astronom vid West Virginia University söker efter spår  i Vintergatan   efter spår supernovorna lämnat efter sig. Resterna efter de våldsamma explosioner som uppstår när massiva stjärnor dör.

Efter en supernovaexplosion expanderar det material som var en del av stjärnan utåt och bildar ett skal. Enligt Anderson är det viktigt att studera supernovarester för att förstå egenskaperna och dynamiken i vår galax.

Omkring 300 till 400 supernovarester har identifierats i Vintergatan men studier av liknande galaxer tyder på att närmare 1 000 supernovarester sannolikt finns oupptäckta i Vintergatan. Med 331170 dollar i National Science Foundation-finansiering hoppas Anderson att stänga det gapet. Han tror att han kan fördubbla antalet kända supernovarester i slutet av sin studie som beräknas pågå under tre år.

I samarbete med doktoranden Timothy Faerber från Potomac, Maryland, kommer Anderson att använda radiovåglängdsdata från VeryLarge Array (som finns i New Mexiko) och MeerKAT-teleskopen i Sydafrika för att identifiera kandidater av troliga supernovarester genom att kombinera maskininlärningsprogramvara med inskannad data.

Anderson astronomiprofessor och medlem av WVU Center for Gravitational Waves and Cosmology beskriver det som att nya data från MeerKAT möjliggör den mest känsliga sökningen efter supernovarester som hittills gjorts och arbetet har identifierat hundratals möjliga supernovarester som nu behöver bekräftas eller förfalskas. Vi har redan påbörjat en första sökning av några kvadratgrader GPS-data från MeerKAT-teleskopet och resultaten är lovande beskriver Anderson.

Han tillade att projektet också markerar en möjlighet att hitta supernovarester som är associerade med pulsarer. En pulsar är den ultratäta, roterande kärnan som återstår efter att en stjärna har exploderat som en supernova. Även om pulsarer och supernovarester båda skapas av supernovaexplosioner, finns de sällan i förening. 

Ovan är en sammanfattning av en nyhet från University Relations Communications West Virginia University. Publicerat 29 augusti. För mer info följ denna länk.

 Se gärna denna länk från vikipedia där en film på 48 sekunder finns med som visar hur en pulsar blir till. Det är fascinerande att se.

Bild vikipedia Resterna efter Keplers supernova, SN 1604.

En trolig planetkollision har skett därute

 

TOI-1853b är en exoplanet i riktning mot stjärnbilden Björnvaktaren på ett avstånd från oss av 545 ljusår. Dess massa är nästan dubbelt så stor som någon annan känd planet av liknande storlek vilket innebär att den består av en större andel sten än vad som vanligtvis kan förväntas i den planetstorleken.

I studien om planeten publicerad nyligen i Nature föreslår forskare under ledning av Luca Naponiello vid University of Rome Tor Vergata att den är resultatet av en planetkollision. Den enorma effekt som en planetkollision ger skulle ha tagit bort en del av den lättare atmosfären och vattnet och lämnat en mängd sten kvar.

Senior Research Associate och medförfattare Dr Phil Carter från University of Bristol's School of Physics, beskriver: Vi har starka bevis för mycket energirika kollisioner mellan planetkroppar i vårt eget solsystem, såsom då en planet kolliderade med jorden och bildade vår måne. Theateorin. 

Vi vet att det finns en enorm mångfald av planeter i exoplanetsystem; många har ingen motsvarighet i vårt solsystem men de har ofta massor och sammansättningar mellan de steniga planeterna (ex jorden) och Neptunus/Uranus (isjättarna) i vårt system.

Studiens syfte var att med hjälp av datasimuleringar undersöka extrema kollisionseffekter som potentiellt kan ta bort atmosfär och vatten / is från en ursprungligt större planet för att ge den extrema densiteten uppmätt (efter en kollision).

Forskarna fann att den ursprungliga planetkroppen sannolikt skulle ha behövt vara vattenrik och drabbats av en extrem påverkan med en hastighet på mer än 75 km / s för att som slutresultat bli TOI-1853b som den är i dag.

Doktorand och medförfattare Jingyao Dou skriver: Denna planet är mycket överraskande! Normalt förväntar vi oss att planeter som bildas med så mycket sten blir gasjättar som Jupiter som har densitet som liknar vatten. TOI-1853b är storleksmässigt som Neptunus men har en densitet högre än stål. Vårt arbete visar att detta kan hända om planeten upplevde extremt energirik planetkollision under dess bildning.

Nu planerar teamet detaljerade uppföljningsobservationer av TOI-1853b med syftet att försöka upptäcka eventuell kvarvarande atmosfär och undersöka dess sammansättning.

Docent och medförfattare Dr Zoë Leinhardt avslutade studien med följande ord: Vi hade inte tidigare undersökt sådana extrema effekter eftersom de inte är något vi hade förväntat oss. Det finns mycket arbete att göra för att förbättra de datorsimuleringsmodeller som ligger till grund för våra simuleringar och för att utöka utbudet av extrema effekter i datorer för simuleringar.

Simuleringarna utfördes med hjälp av beräkningsanläggningarna vid Advanced Computing Research Centre, University of Bristol. Finansiärer inkluderade Science and Technology Facilities Council (STFC) och China Scholarship Council.

Bild https://www.space.com En illustratörs skildring av exoplaneten TOI-1853b. (Bildkredit: Luca Naponiello)