Blev Sverige bättre när vi fick förskola och för vem? Kvinnan, mannen eller barnen.

Svaret är som på så mycket annat att vi klarat oss bra i hela mänsklighetens historia och detta med mera nya påfund enbart skapat nya behov.

Behov av att individualisera gruppbeteendet som är normalt för människan. Genom individualismen påhejad av stat och kön har ensamheten ökat.

Det är i dag självklart att män och kvinnor ska vara oberoende av varandra vilket aldrig tidigare skett i historien. Detta har resulterat i oro, ensamhet och känslor av otillräcklighet för att inte säga krav som är omöjliga att klara av. Omöjliggjort familjen och därför ser vi skilsmässor på löpande band. Splittrade hem. Vad nu begreppet hem innebär i dag.

Barn som stressas upp för att träffa lekkamrater varje dag så fort de kunnat lämnas iväg för att föräldrarna ska kunna tjäna pengar för att konsumera så mycket som möjligt.

Ingen trivs varken vuxna eller barn. Men man ursäktar sig med att vi ändå måste se att vi fått det bättre än generationerna tidigare där jämställdheten mellan könen inte fanns.

Men beroendet förr var ömsesidigt. En kvinna klarade sig inte utan en man ekonomiskt. En man å sin sida klarade inte sitt hem eller sociala miljö utan en kvinna. Så man var beroende av varandra och brydde sig i normalfallet då även om varandra betydligt mer än i dag. I dag flyr man så fort tillfälle ges och jakten på det omöjliga startar igen. Jakten på den perfekta partnern. Har det blivit bättre i dag? Ja om man med detta ser sexjagande och sexpartnerantalet och spänningen i detta. Annars inte tvärtom. Ingen mår bra i dag ingen men alla försöker jäkta sig fram till det som denne ser som sista etappen innan lyckohemmet ska uppstå.

Sverige snart utan försvar igen.

Förra gången vår regering bar sig åt som en påse nötter var i slutet av 1930-talet. Då hade man som nu dragit ner på försvaret och togs på sängen när Tyskland gick in i Polen och andra världskriget var ett faktum. Först när kriget började gå mot sitt slut hade vi fått ett starkt försvar.

Sedan hade vi det fram emot 1990-talet sedan började samma dumheter igen och idag har vi knappt något försvar kvar.

Varför Vi gör om samma dumheter igen är svårförståeligt. Människor har många gånger trott att nu blir det aldrig krig igen men alltid har dessa profeter fått fel. Sverige kommer 100 % säkert att förr eller senare hamna i en militär konflikt och så även våra grannländer. När den dagen kommer då hoten står utanför porten då har vi liksom 1939 inget att sätta emot.

Den gången klarade vi oss genom att hjälpa tyskarna med fri passage för soldater och järnmalm. Men det kanske inte går lika lätt nästa gång att bre ut den röda mattan för fienden för att slippa krig.

Det som är det hemska och onödiga är att vi hade ett mycket modernt och effektivt försvar för inte så länge sedan. Hade vi råd då har vi råd nu. Finns det några så dumma som svenska politiker. Nej svarar jag nej och åter nej. Historiskt är det bevisat och även i dag har inget förändrats.

Eliten vill åter ha egna skolor. Övriga ska förvaras i de grundskolor som redan finns.

Vi har i dag gått tillbaks till synsättet att det finns bättre och sämre människor. De sämre och mindre värda är enligt ideologin i dag den av staten accepterade och som de ser riktiga uppfattningen att den som inte har ett arbete ska värderas sämre som människa.

Men även intelligens ska värderas högre än icke lärda personer. Medelmåttan ska värderas mindre även som barn. Därför har åter det som en gång var en särskiljande åtgärd av människor åter fått acceptans. Att den som är smartare ska ha en bättre utbildning bland likavarande.

De ska slippa medelmåttans skola och dess pedagoger. De ska fostras till makt och samhällspositioner. Att ha makt över de övriga genom sin smarthet kan de styra och få samhällets förmåner.

Samma ideologi som Platon önskade i sin bok Staten. De som bäst var lämpade att styra var här filosoferna. I dag blir det de som lärs upp i elitskolorna. De som skulle skydda samhällets värderingar då var väktarna idag en stark polismakt och angiverimakt. Möjligheten till att spåra ip-nummer mm.

Sedan kom massan hantverkarna nu arbetarna och de som arbetade. Då som nu värderingsmässigt. Sedan fanns de onämnbara, då slavarna de värderades till ingenting. Bara som förbrukningsvaror.

I DAG ARBETSLÖSA OCH SJUKA VILKA EJ NÄMNS I MEDIA MER ÄN SOM EN SIFFERGRUPP SOM SKA MINSKAS. Sjuka genom att mista sjukpengen, arbetslösa som straffarbetare i steg 3 i jobb och utvecklingsgarantin. Arbetslöshet ska enligt dagens ideologi precis som sjuklighet bestraffas.

Pär Aron Borg grundaren av blind och dövundervisningen i Sverige.

Den första skolan uppfördes i Manilla på Djurgården 1812. Tidigare hade det funnits skolor för blinda och döva lite varstans i Europa. Så vi var långt ifrån först här i Sverige som så mycket annat.

Tidigare brydde man sig ej om de lytta och handikappade. Man gömde undan dem i hemmen. De som inte hade någon anhörig fick klara sig bäst de kunde och det innebar för många en säker död.

Det fanns i modern tid även fattigstugor där man samlade dessa som ingen ville se eller hade användning för.

Men det var under den senare historien människor tog hand om dessa, tidigare var de många som lämnades vind för våg.

Nog har vi blivit mer empatiska de senaste århundradena. Kan empati höra samman med ekonomi?

Vid dålig samhällsekonomi som det tidigare många gånger varit har bidrag och hjälp för de sämsta dragits ner. Men i dag är det annorlunda.

I dag är det inte av nöden som man dragit ner på ersättningen utan på grund av ideologi. En gammal sådan visserligen ”Den som inte arbetar ska inte heller ha något att äta”. Så har man resonerat i årtusenden och nu har detta blivit högaktuellt igen. Den som har det sämst, är arbetslös eller sjuk ska ha det än sämre.

Det är den politik som förs i dag, en segregering av människor utifrån om man har ett arbete eller inte. Den som inget har ska sättas på plats ordentligt. Den som har ska gynnas med skattesänkningar så den förstår att den som människa är mer värd än den sjuke eller arbetslöse.

Genom detta får den som har arbete då praxis för att se den som är utanför som en parasit och syndabock för problemen som man upplever. Skulle man utrota arbetslösa och sjuka kunde skatten bli än mindre tänker man och så har man accepterat segregationen. Man tror på allvar att den arbetslöse är detta på grund av lathet, den sjuke sjuk på grund av samma sak.

Varför skriver du inte den bok som du aldrig hittar på ditt bibliotek?

Du söker den ultimata handlingen av en bok för att läsa. Handlingen du kan drömma dig bort i och som speglar dina känslor, dina behov, drömmar och som slutar som du har behov av.

Det är ditt livs historia du önskar läsa. Den historia du ser som den du önskar eller önskade men aldrig fick uppleva.

Finns din spegelsjäl och har denne skrivit den bok som du önskar och nu söker för att bli tillfredsställd?

Kanske. Men få får uppleva detta.

Varför inte skriva din bok själv? Säkert kan du detta. Kanske den även skulle bli en succé att publicera.

Men skulle du kunna detta? JA, om du betalade det själv. Annars är det svårt att få alster publicerade. Även Astrid Lindgren blev refuserad. Men hon gav inte upp. Många gör säkert detta.

Men du kan kanske göra som många andra i dag, skriva och beskriva dina tankar på webben. Inte samma sak som att hålla en bok i handen men ändå.

Alternativet är att skriva din bok, spara den och låta den gå i arv till dina efterkommande.

Kanske en bra idé? Tänk efter.

Skriver du din Agenda som framtidsplanering och bloggen som öppen dagbok?

Agendan har blivit vår tids framtidsplanering. Här beskrivs i detalj vad framtiden hoppas medföra tidsmässigt. Datum för när något ska hända och göras. Strikt följer många denna tidsplan som blir till ett måste. Nedtecknat ska följas. Pliktkänslan tar över och en förändring i planen ger samvetskval

Utöver detta har många en öppen dagbok där de önskar kommentarer från utomstående på vad de tycker, gjort och planerar. En blogg för att bli bekräftad som duktig eller värdelös.

Fel signaler ger även här samvetskval och även skuldkänslor. Varför fick jag den kommentaren grubblar vissa på. Andra önskar inga kommentarer på vad de gjort, tänker eller planerar. De har stoppat läsarens möjlighet att ge respons på bloggen.

Detta är de renodlade narcisserna som njuter av att se sina alster uppskrivna och inte har intresse av att någon kommenterar dem. De har nog av sig själva och är nöjda med detta. De speglar sig i sin blogg och njuter av det de ser.

Detta var lite av världen av i dag. Lite skillnad mot när dagböcker förseddes med lås och bom även för de närstående.

Varför blir vissa blyga och andra inte?

Är blyghet en prägling av föräldrar som själva varit detta som barn? Är det något som ligger i generna och kan ses som ärftligt genom generationer i vissa släkter?

Om så, varför behövs eller finns blyghet och varför har det utvecklats mer i vissa släkter än i andra?

Kan man se blyghet som undfallenhet och rädsla för andra och andras påträngning på den egna personligheten? Är det ett skydd mot kontaktförsök?

Var kan då detta skydd och obehagskännande inför kontakt ha uppstått?

Jag kan anta att det har uppstått som skydd mot kontaktförsök i gamla tider och byggts in mer i vissa släkters än i andras i arvsanlagen.

Då i första hand bland de som generation efter generation levt trygga och utanför andra gemenskaper i isolerade områden.

Finns någon forskning som visar att isolerade folkgrupper har procentuellt fler personer klassificerade som blyga än de som generation för generation levt i kustnära områden med mycket befolkning?

Jag vet inte men kan mycket väl se att det kan vara så.

Blyghet ser jag som något som uppstår ur främlingsrädsla. Om jag har fel eller ej vet jag inte. Men då bör blyghet vara en restprodukt som även i dag i vissa familjer ärvs. Restprodukt i det avseendet att det är något som mer och mer försvinner då det inte är konstruktivt i dag utan tvärtom handikappartat i vårt öppna och individualistiska samhälle där kontaktskapande är en förutsättning för framgång.