Kunskap förmedlas hur som helst, resultat?

Det kan vara genom skolan.

Det kan vara genom familj, vänner, bekanta, okända eller media.

Detta är bara några exempel. Men ur detta sammelsurium av nya kunskaper tillrättaläggs eller förvirras den kunskap och verklighetssyn en människa har och får.

Omförhandling av vetande sker hela tiden inom alla. Äldre har svårast för detta då man som äldre i många fall anser att man vet bäst. Därför är nytänkande mest vanligt hos yngre medan äldre blir mer och mer förvirrade i vårt snabbt föränderliga samhälle. OBS: jag tillhör dessa.

Men ny kunskap enligt ovan kan skapa pseudokunskap som ovetande i form av andetro, horoskop och allt annat oknytt som visserligen kan ge trygghet hos många men som likväl inte är mer verkligt än all annan vidskeplighet.

Så förvirring och sjuka tankar uppstår även i vår tid.

Vi har nu en accepterad politisk sjuk tanke som florerar och i dag är rumsren. Tanken att sjuka och långtidsarbetslösa bluffar och egentligen inte vill arbeta utan leva på en låg ekonomisk nivå istället.

Människor som på fullt allvar tror detta har alltid funnits men har i dag fått fritt spelrum för att förverkliga ett utopia där de sämst ställda ska ses som att de får skylla sig själva. Ett samhälle för eliten, av eliten, skapas i dag igen.

Hur fungerar du i vår kultur av i dag, i vilken nisch av den hör du hemma?

Dagens samhälle präglas av segregation.

Misstänksamhet mot arbetslösa, sjuka och invandrare som bidragsutnyttjare. Sjuka som bluffmakare, arbetslösa som arbetsslöa och invandrare som utnyttjare av vårt välfärdssystem. Om man nu kan se ett sådant fortfarande.

Ännu finns människor, och de ökar i omfång med moderaternas segregationspolitik, som anser att flyktingar får mer i socialbidrag än svenskar. Detta passar perfekt för främlingsfientliga partier att dessas uppfattningar grasserar.

Många sjuka och arbetslösa tror även de på detta och det passar perfekt för vår Allians då det ger fortsatt mandat att misstänkliggöra sjuka, arbetslösa och flyktingar och även skapa misstro mellan dessa grupper.

Det ger mandat för att dra ner ännu mer på livsvillkoren för dessa grupper och sänka skatter mm för de gynnade, de som har ett avlönat arbete.

Vart hör du? Till de som har ett arbete och inte behöver tänka på de som är utanför och som troligen ser dessa som bidragsutnyttjande lata simulanter...

Du kanske istället hör till de missgynnande grupperna ovan? Då finns ingen större lösning för dig, du är stämplad som värdelös och alliansen har ögonen på dig genom försäkringskassa, sociala myndigheter, skattemyndigheter och arbetsförmedling.

Du kontrolleras då du ses som parasit och bidragsutnyttjare. Alliansen gick till val för att segregera dig och den vägen tvinga så många som möjligt av dessa grupper att hitta ett arbete.

De vann valet och kommer att vinna igen. Men du som inte lyckats att hitta en inkomst där du inte kontrolleras och ses ner på kommer aldrig att hitta en. Du har ingen chans, utan kan bara hoppas på att du även framåt i tiden kan få någon allmosa att överleva på, vilket inte alls är säkert.

Avskyn har planterats i Alliansens Sverige mot sjuka, arbetslösa och flyktingar och hur detta hat slutar vet vi inte. Skräckexempel historiskt sett har inte varit pryda. När ett frö av misstro väl spridits i ett samhälle är det mycket svårt att få bort det.

Vi ser vad vi önskar se.

Vad otrevlig den personen är.

Känns det igen? Du har bara genom att ha sett en person bedömt denne som otrevlig, högfärdig, trevlig eller något annat.

Första intrycket är ofta det du bedömer en person efter och sedan är det svårt att omvärdera detta.

Men hur många gånger har du inte felbedömt? Oftast får du inget mer tillfälle eller har du inte någon önskan eller möjlighet att lära känna en person du bedömt som otrevlig o.s.v

Men om det blir en påtvingad arbetskamrat exempelvis kan din första bedömning få omförhandlas. Den otrevlige, högfärdige etc var tvärtom när du lärt känna denne, liksom den trevlige var hemsk när du väl lärt känna denne.

Den du ingick ett förhållande med var inte alls den du trodde när du ingick förhållandet. Den du ratade efter första intrycket hade passat dig perfekt om du lärt känna denne.

Så är livet. Varför vi bedömer så fel beror på att vi bedömer efter utseende i första hand vid första mötet. Vi påminns om en otrevlig person vi mött under barndomen som liknade den vi möter nu och bedömer därför efter denna mall. Likheter bedöms likartat.

En person vi tyckt om som barn och som utseendemässigt påminner om den vi möter som vuxen bedömer vi undermedvetet som intressant och trevlig.

Vi dömer och fördömer efter vårt arv och den miljö vi levt eller lever i. Arv av våra föräldrar och deras värderingar. Miljö efter hur vi blev bemötta som barn.

Därför blir nästan alltid första intrycket av en person helt fel. Man få tar sig tid att lära känna en person man först bedömt som fel. Medan man överser med fel hos en person man först bedömt som rätt.

Därmed har vi det kaos på känslomarknaden som vårt sociala samhälle av i dag genomsyras av och som det rådgivs ifrån alla slag av experter i veckotidningar och tester och annat humbug som horoskop mm som tröst och vederkvickelse för människan av i dag.

Ser någon dina signaler och hur uppfattas de?

Du ger alltid signaler av skilda slag.

Det sker genom dina rörelser, dina ord eller din kroppshållning.

Men hur uppfattas de? Det finns utbildningar som ger besked på hur man bör tolka detta.

Men stämmer de? Säkert gör de så ibland och dessa kurser i signalspaning, som de kan kallas, är grundade på att alla ger samma små eller stora signaler som människa.

Men det är schabloner. Fel så det stänker om det. Samtidigt som man påtalar att alla människor är olika och unika säger man att man kan lära sig hur människor reagerar genom att lära sig signaler av detta slag.

Trams. Det kan fungera på en person man lärt känna men på andra personer blir det gissningar utefter hur man teoretiskt lärt sig eller lärt sig hur någon man känner reagerat, inklusive en själv.

Alla människor är unika och reagerar enligt ett unikt kroppsspråk! Utbildningar i mänskliga reaktioner blir schabloner som stämmer till viss del på många, men aldrig på alla.

Du vet aldrig hur en människa kroppsligt reagerar på ett psykiskt stimuli och kan inte veta det. Du kan bara anta. Hade det varit så lätt som vissa böcker, utbildningar eller kurser tar upp det kunde vi lagt ner all psykologisk forskning och använt oss av tabeller och statistik för att förstå en människa.

Har du en själ?

Många icke troende på en Gud svarar nej och tycker frågan är fånig och att den som svarar ja är pinsam eller naiv.

Man skrattar inom sig, eller hellre i gemenskap med andra, mot den som öppet sagt sig ha en Gudstro.

Men vem är pinsam om man hårddrar det? Den troende som tror på en själ eller den icke troende som tror på att människan har en kropp med eventuellt tillägg av psyke?

Psyket, är inte det även andligt? Vad är skillnaden på psyke och själ?

Absolut inget. Det är själen eller psyket som är odödligt, inte ett tredje element kallat själ.

Den som är pinsam är den som skrattar åt eller hånar en troende. Då visas de sämsta sidorna av en mänsklig själ. Själen av en person som icke kan tro och därmed lever ett liv utan mening mer än under en begränsad tid och därefter ser sig slockna till ingenting.

Vad är då meningen med att födas, leva och bry sig om något annat än njutningar under den tid livet varar?

Skulle alla människor i alla tider varit icke troende skulle världen snart ha kollapsat i en anarki utan nåd. Gudstron har missbrukats av makthavare i alla tider. Därför har krig förts i religioners tjänst. Men Gudstron innefattar även djävulstron, ondskans lakejer och (en kamp mot detta) de är inte få som valt denna kortsiktiga väg att leva.

Varför tror du inte att allt är skapat?

Kanske för att det då innefattar en tro på en Gud och det ses som konstigt i dagens samhälle. Det sekulariserade Västeuropa ser Gud i många fall synonymt med vidskepelse och övertro.

Varför har det blivit så?

Varför är det lättare att ta till sig materialismen och utvecklingsläran än skapelsetron?

Båda är lika otroliga. Utvecklingsläran där plötsligt ett Big Bang uppstod ur ingenting och så började en utveckling som resulterade i allt, människor och annat, organiskt som oorganiskt.

Hur kan detta ses som mer trovärdigt än en skapare som alltid funnits, eller om man så vill, uppstod ur ingenting och skapade oss?

Frågor av detta slag är så stora att ingen kan svara och få önskar tänka igenom konsekvenserna av de två teorierna.

Men ett tredje slag av teori finns knappast, inte någon som vi människor kan ta till oss.

Vad tror då jag på? Jag är övertygad om att en skapare finns. Jag tror på den gamla hederliga kristendomens dogmer.

Guds rike är svaret för många, kanske alla.

Finns Gud?

Ja, jag påstår det. Gudstron ligger djupt nedärvd sedan tidernas begynnelse eller skapelse i de flesta människor. Kanske hos alla men alla vill inte acceptera det och trycker ner denna känsla för att istället kalla sig materialist eller humanist.

Men om inte Gud fanns eller Jesus kommit som bibeln berättar skulle livet bli meningslöst. Vi skulle enbart födas ur ingenting historiskt sett, bara slumpen skulle konstruerat mänskligheten. Big Bang skulle slumpvis uppstått ur ingenting. Ingenting, vara slumpen.

Vi skulle leva, åldras och dö. Meningslöst så det föreslår för allt och alla. Varför skulle då universum finnas? Varför liv?

Ju mer man tänker på detta desto mer motsägelser hittas och då vi människor arbetar och verkar för mål och förändringar, skyddar vår avkomma, miljö mm så agerar vi inte slumpartat meningslöst. Varför skulle då universum vara meningslöst? Varför skulle allt då ha uppstått ur meningslöshetens slumpspel?

Det kan inte stämma enligt påståendena ovan.

Om vi agerar meningsfullt. Då skapades vi för en mening och inte av slump och aminosyrors spel.

Skapades vi finns en skapare. Vad fanns då innan skaparen undrar man, liksom de undrar som enbart tror att Big bang uppstod utan skapare, vad fanns innan Big Bang?

Skaparen Gud energin livet intelligensen den måste ha funnits alltid. I annat fall finns ingen mening med att tänka bakåt. Vad vore alternativet? Det finns inget!